Nightmare Concert : A Cat In The Brain


• Grindhouse Releasing •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


UTGIVNINGSÅR:

• 2009


REGION:

• 0 (NTSC)


RATIO:

• 1,66:1 (Anamorfisk / 16:9)


SPELTID:

• 93 min.


LJUD:

Mono 2.0 (Italienska)
Mono 2.0 (Engelska)


EXTRAS:

• Intervjuer
• Fotogalleri
• Trailers


PUBLICERAD:

• 7 Juni 2009 - 09:44:55



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• RECENSION:
I. Nightmare Concert : A Cat In The Brain
• DVD MINI-RECENSIONER:
II. Raro Video


 


 
 

Grindhouse Releasing tar god tid på sig innan de släpper sina en gång utannonserade titlar. ("Cannibal Holocaust" minns väl alla?) Ofta är det ju värt väntan, men allt som oftast är den lika plågsam - Speciellt om inte filmen ifråga har släppts överhuvudtaget, eller om den inte har fått en respektfull behandling av de som sitter inne med resurserna. Allt som oftast hänger det ju på produktionen / presentationen av extramaterialet också, vilket i nämnda "Cannibal Holocausts" fall var mer exceptionellt än man någonsin hade kunnat förvänta sig.

Lucio Fulcis "A Cat In The Brain" a.k.a. "Nightmare Concert" är också en av dess titlar, och själva filmen brukar dela in Fulcis fans (Ja. Någon annan lär inte fastna för det här av en tillfällighet.) i två delar - De som rynkar på näsan och inte begriper vilken smart och genomtänkt film det är, och de som älskar filmen. Jag har tillhört de sistnämnda ända sedan jag såg filmen för första gången 1996, och den har växt med åren. Det var också en holländsk version som turligt nog var oklippt. Vissa versioner saknar det smarta slutet, och den första tyska releasen blev verkligen hackad i atomer. Och BBFC var som vanligt anti "A Cat In The Brain" också fram tills 2003 då de började fatta något. Splattig och vansinnig på ett sätt som trotsar skräckfilmens alla regler - Visst. Men man får ta filmen för vad den är - Fulcis definitiva statement över Italiens långsamt döende skräckfilmsindustri samt en gåva till fansen som älskar hans "Gourmet Gore". Kalla mig konstig, men den sista scenen i filmen rör mig till tårar varje gång. Den symboliserar på något sätt Slutet. (Och så blev det ju.)

Men 2008 såg äntligen Grindhouse Releasings utgåva av "A Cat In The Brain" dagens ljus, vilken blev en väl mottagen dubbeldisk-utgåva värd namnet. Många som inte ens gillar filmen speciellt mycket har skaffat filmen och / eller återupptäckt den. Sånt värmer alltid att läsa, och man har till och med hört om såna som annars har svårt för Eurohorrors "nakna och avskalade" stil, men som fastnar för den tack vare den här filmen. All right - Nog om detta.

Ingen lär bli förvånad över att på den första skivan hitta den ocensurerade versionen av filmen i en tjusig anamorfisk överföring i Widescreen 1,66:1. (Originalformatet.) Och man kan välja mellan ett italienskt ljudspår och den inte så värst upphetsande engelska dubbningen. (Som tur är kan man se filmen på italienska med engelsk text.) På skiva nummer ett hittar man också Fulcis framträdande på "Fangoria Festival 1996" (Några veckor innan han dog.), och det är inget annat än underhållande 22 minuter. Fulci som säkert inte var speciellt haj på engelska har en översättare med sig när han svarar på diverse frågor från fansen. Det handlar oundvikligen lite om den Dario Argento-producerade "The Wax Mask" som ju fick sämsta tänkbara möjliga start. (För att uttrycka det milt.) En bitterljuv känsla infinner sig när denna sektion är slut.

Extramaterialskivan har då två längre intervjuer med Fulci - Också från 1995. Från de inledande och ganska avslappnade minuterna då Fulci kritiserar jänkarna för att sno allt (Och han har fan ta mig rätt när han påstår att 10 bra italienska filmer sedan blev 100 sämre amerikanska.) är det som ett fan omöjligt att inte fascineras av vad han har att säga. Intervjuerna varar sammanlagt en timme och tjugo minuter (40 minuter var.), men jag hade lätt kunnat lyssna på honom hela dagen. Man blir både glad över ödmjukheten, full i skratt av hans svarta humor samt ledsen över motgångarna han hade när de verkligen inte hade behövts. Dessa intervjuer är döpta till "Genre Terrorist" respektive "Television Years". I den första delen berättar han om vad som hände med italiensk film och varför. Han passar på att ge några välförtjänta kängor åt kritiker (Och psykiatriker!) och de som har sett till att utveckligen har gått åt fel håll. (Fulci måste vara helt rabiat där på andra sidan om han har en aning om hur det är nu!) Den andra delen täcker Fulcis karriär från tiden efter att han blev Doktor (Hjärtkirurg.) tills han började göra dokumentärer för T.V. samt komedier och pseudo-musikaler som dock aldrig sågs utanför Italien. Fulci menade nog allvar på slutet när han för 100 miljoner Lire hade kunnat tänka sig att i tre timmar berätta diverse anekdoter kring skandaler och annat inom italiensk film och politik. Men dit hann han ju aldrig, vilket är en enorm skam.

Säga vad man vill om Fulcis karaktär (Jag stör mig inte en sekund på hans negativa inställning till uppenbart idiotiska företeelser som har blivit "trender" nuförtiden.), men man reagerar åtminstone när man läser mellan raderna och inser vilket dåligt flyt han hade genom nästan hela sin karriär och under stora delar av sitt liv. (Det är väl de som kliver över lik som kommer "någonvart".) Man både skrattar åt alla anekdoter och blir rörd samtidigt på något märkligt sätt. Men jag tror att mycket beror på hur det gick sedan.

Lika uppsluppet men inte riktigt lika mentalt tungt blir det i den 46 minuter långa intervjun med Brett Halsey. Och den är bra och underhållande även den. Halsey går igenom hela sin karriär och berättar om när han jobbade med Fulci. (Dock inte på "A Cat In The Brain" som han ju bara var med i genom de inklippta snuttarna från "Touch Of Death".) Det är i alla fall väldigt kul att lyssna på, och Halsey verkar vara en grymt sympatisk snubbe som medvetet har rört sig bort från hela cirkusen kring hur skådespeleriet som yrke gestaltar sig "idag".

"Memories Of Lucio" innefattar tre segment som kommer från Mike Baronas utmärkta "Paura - Lucio Fulci Remembered : Volume I", nämligen kommentarerna från Jeoffrey Kennedy som spelade detektiv Gabrielli, Sacha Maria Darwin ("Hon som hamnar i ugnen".) och Malisa Longo. (Psykiatrikerns fru Katya.) (Det måste sägas även i den här texten att Malisa Longo ser omöjligt het ut än idag. Så har man inte fått Milf-feber tidigare, så får man ett kroniskt anfall nu.)

Lägg sedan till ett par trailers för filmen, en hel hög med Grindhouse Releasing trailers, ett animerat fotogalleri (Jag tänkte faktiskt tatuera katten / dödskallen på överarmen en gång i tiden.) och intressanta Liner Notes från Antonella Fulci, Eli Roth och David S. Schrow och du har ännu en vinnar-DVD som man inte ska vara utan. Filmen finns dessutom utgiven med två omslag - En vanlig och en limiterad med en lentikulär s.k. "3D"-bild. (Som säkert är otroligt vacker - Har själv inte sett den IRL.)

Skaffa.nu.

 



  

PRESENTATION :


  

VIDEO :


 
  

AUDIO :


  

EXTRAS :


 
  

PRISVÄRDE :


   
 
 

KÄLLA (FILM) : 95%
KÄLLA (MEDIA) : 99%

 
 

UPPLÖSNING : 99%
DEFINITION : 93%
ÖVERFÖRING : 97%
KOMPRIMERING : 99%

 
 

DYNAMIK : 91%
OMFÅNG : 96%
BALANS : 96%
KVALITET : 100%

 
 
En ytterst respektabel release.