Dark Waters


• NoShame Films •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


UTGIVNINGSÅR:

• 2006


REGION:

• 0 (NTSC)


RATIO:

• 1,85:1 (Anamorfisk / 16:9)


SPELTID:

• 92 min.


LJUD:

Stereo 2.0 (Engelska)


EXTRAS:

• Kommentarspår
• Bortklippta scener
• Making Of
• Blooper Reel
• Kortfilmer
• Fotogallerier


PUBLICERAD:

• 29 September 2006 - 18:38:37



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• RECENSION:
I. Dark Waters


 


 
 

Vid något tillfälle hajade NoShame Films vilken fantastiskt bra film Mariano Bainos "Dark Waters" är och tyckte därför att en DVD-utgåva värd namnet bara är ett rasande måste. "Dark Waters" är inte bara en av de få italienska genre-filmerna från den riktigt vedervärdiga torkan på 90-talet, utan den omfamnar också kärleksfullt det som definierade Eurohorror som ett övergripande fenomen ett par decennier tidigare tack vare gubbar som Argento, Fulci, Bava, o.s.v. Och så har ju filmen en hälsosam dos H.P. Lovecraft-influenser när det gäller Det Okända - Det som står för den värsta skräcken just för att man aldrig kan se eller rationalisera det.

Idén kunde bara inte misslyckas på pappret. Men en problemfylld produktion följdes av en minst lika problematisk och blygsam distribution och ledde till att Bainos film inte fick den uppmärksamhet den förtjänade. Ville man se den till något pris, så var risken stor att man fick nöja sig med att glo på en bootleg. Men nu, September 2006, blir det ändring på det när NoShame släpper sin dubbel-DVD Special Edition (Med tyngdpunkten på Special.) av filmen i 3000 ex. För de som inte känner för att slänga ut extra pengar för mer än "bara" filmen finns det en vanlig singel-DVD variant i "obegränsad" upplaga. Oavsett vilket man väljer får "Dark Waters" helt plötsligt ett nytt liv. Äntligen. Efter 13 år.

Att NoShame slitit en och annan häck av sig för att kunna få fram en ultimat utgåva av filmen märker man så fort man ser själva boxen - Den är stor och tung som ett P.C.-spel och är dessutom svidande läcker. Skit samma. I slutändan är det ändå innehållet som räknas och inte ytan, men ibland representerar själva ytan innehållet också. Men i alla fall. Framsidan på boxen går att öppna som pärmen på en bok och inuti ligger en keramisk amulett (Därav tyngden.) ungefär lika stor som en CD-skiva. Amuletten är så klart "monsteramuletten" från filmen (Ungefär i skala 1:3) och den har en metallgrunka på baksidan så att man kan hänga upp den på väggen. Boxen innehåller också en 48-sidig bok med foton, skisser, en handfull storyboards och ett utdrag från manuset tillsammans med lite produktionsanteckningar och Mariano Bainos biografi.

Men så kommer vi till själva DVD-utgåvan, vilken egentligen inkapslar hela Bainos karriär inom film hitintills. Den första skivan börjar med ett kort intro där en ödmjuk Baino tackar för att man valt att se filmen alt. ge den en andra chans. Han berättar också att han faktiskt inte har dött och hamnat i "Movie Hell" utan ämnar göra fler filmer i framtiden. (Om ändå.) Han passar också på att säga att NoShame Films version är "Director´s Cut" och att "Dark Waters" för första gången presenteras så som den är tänkt att ses. (Lite mer om detta lika lite längre ned.)

Sedan drar filmen igång och... Herrejävlar... Minns ni första gången man såg "Suspiria" på DVD efter att man hade "vant sig" vid VHS-utgåvorna...? Nåväl - "Dark Waters" slår en med minst lika mycket häpnad och en insikt om hur T.V.-rutsspräckande vacker filmen egentligen är. Filmen presenteras i anamorfisk Widescreen 1,85:1 och färgåtergivningen, kontrasterna, detaljrikedomen och svärtan är absolut maxad. Underbart. Man kan knappt skymta några krypningar i bilden fast man kan se dem i nästan var och varannan film (I scener med få kontraster är det kanske oundvikligt.) och bitraten ligger på 7,18 Mb/s. Ljudspåret är givetvis i originalskick också - Kristallklar Dolby Stereo 2.0. och inget mixande den här gången. (Anchor Bay borde lära sig detta någon gång: Om det inte finns tillräckligt med material till att skapa fullfjädrade 5.1. mixar - Skit i't, bara!) Överföringen som sådan är ett hästjobb i referensklass av NoShame och med "Dark Waters" ger de alla eventuella skeptiker svar på tal.

Mariano Baino har övervakat det krävande arbetet med DVD-utgåvan och när man pratar om "Director´s Cut" (Filmen är 92 minuter, d.v.s. den version Baino föredrar.) kommer vi till avdelningen extramaterial. Baino och NoShames Michele De Angelis står först för ett otroligt informativt kommentarspår som täcker in allt man kan tycka är intressant med filmen. Sedan finns det 7 minuter "Deleted Scenes" och detta är bokstavligt talat varenda bildruta som klipptes bort från "Director´s Cut" - Räkna därför med att vissa klipp bara kanske varar en bråkdels sekund. Detta är ett lite udda och aningen förvirrande sätt att presentera bortklippta snuttar, men i och med att man vet var de passar in är det lättare att ta dem till sig. (De visas i den ordningen som de skulle dykt upp i filmen.) Men det är en bra feature och de är i lika strålande kvalitet som själva filmen.

Att trimma ned filmen på det här sättet är ingenting man ens kan börja kritisera regissören för. Visst är det alltid kul att se den längsta möjliga versionen, men man får helt enkelt respektera filmskaparens beslut då det ju inte handlar om något annat bolag som gått in med saxen och sabbat scener till höger och vänster. Den nedkortade versionen känns givetvis något annorlunda, men också aningen tajtare. ("Director´s Cut" skulle också få 91% eller 4,5 stjärnor i slutbetyg.) Ett specialfall alltså, precis som mycket annat med "Dark Waters".

Nästa bit extramaterial är dokumentären "Deep Into Dark Waters". Det är en 50 minuters pärla till Making Of-featurette, och det hade inte varit möjligt att göra den bättre eller mer intressant. Mariano Baino går rakt på sak in på att beskriva filmens grundidé, uppkomst och produktion. Att säga att det var en lättvindig historia vore en av seklets underdrifter då det flera gånger var nära att produktionen stoppades. Det är en sak att höra produktionsteamet bakom t.ex. "Sagan Om Ringen" berätta om svårigheter, men det är betydligt mer häpnadsväckande när man hör historier från inspelningen av "Dark Waters". (Filmer med högre budget brukar ju ändå kunna avslutas på ett eller annat sätt.) Det är inte ofta delar av ett filmteam dagligen super sig redlösa på rysk vodka, att film måste köpas på svarta marknaden för att man ska kunna fortsätta filma, att någon har för vana att ta sex timmars lunch (!) plus att folk skadar sig på olika sätt / nästan stryker med. Men Baino (Tillsammans Louise "Elizabeth" Salter, fotografen Steve Brooke Smith, Rick Littler och Nigel Dali.) minns "Dark Waters" som ett äventyr utan dess like och som sagt - Det är allt lite mirakulöst att den blev klar. Problemen stannade givetvis inte i Ukraina med sitt radioaktiva käk (!) (T.o.m. monstret tog en avstickare till Moskva.) och kommunikationssvårigheter - Efterproduktionen blev inte helt smidig heller när pengarna tog slut, och distributionen höll även den på att sluta illa.

Resten av extramaterialet består av en "Blooper Reel" på 3 minuter (Även den med ett kommentarspår.) samt ett animerat fotogalleri på 7 minuter. Demoniskt läckert.

Den andra skivan har fått titeln "Mariano Baino´s Short Films" och inleds med kortfilmen "Dream Car". Den handlar om en astmatisk, mardrömsplågad, ung man som mest av allt vill ha en bil för att kunna ragga brudar. En kväll råkar han bara hitta sin drömbil - Den står helt övergiven i ett skogsområde, nycklarna sitter i och det är bara att stjäla den. Han sätter sig i bilen, men...

Det är svårt att direkt säga något bra om "Dream Car", men den visar i alla fall Bainos känsla för bisarra berättelser med oväntade vändningar och den hinner faktiskt innehålla ett par coola och innovativa kameraåkningar. Filmmusiken är annars ingen höjdare - Det är uppenbart att den är gjord på en Amiga dator. Den post-traumatisk stress-triggande elgitarr-samplingen är vad som avslöjar den. Beklämmande. Men "Dream Car" har åtminstone lite mer pondus än en vanlig hemmagjord skräckfilm som ungefär var och varannan människa har försökt sig på någon gång.

Nästa film, 1990 års "Caruncula", är däremot flera dimensioner bättre. Det är en ytterst visuell stumfilm med några riktigt morbida bilder. Den handlar om en sadomasochistisk seriemördare som har en lite bisarr hobby - Att tortera och lemlästa dockor på olika sätt. (Hans docktortyrkammare liknar tortyrkammaren i "Hellraiser".) Så en kväll drar han ut. (Troligtvis för att mörda någon.) Och samma kväll sticker en lite halvskum tjej ut på stan för att gå på bio och handla. Tjejen och mördaren möts på biografen, men allt går inte riktigt som mördaren hade tänkt sig. "Caruncula" har ett riktigt kul (Om man gillar svart humor.) och makabert slut. Dessutom är den riktigt snyggt filmad och ljussatt med solklara influenser från Fulci och Argento. Samt ett skitcoolt soundtrack som man aldrig hört maken till tidigare.

Den tredje och sista filmen är den minimalistiska och futuristiska "Never Ever After" som handlar om en ung, kropps- och utseendefixerad kvinna som en dag bestämmer sig för att kontakta en klinik som utför skönhetsoperationer. Efter en intervju med två kvinnliga kirurger blir hon nedsövd och opererad. Sedan vaknar hon upp på sjukhuset och inser att det hela inte var någon hit. "Never Ever After" är Bainos senaste filmprojekt och han har satsat på en enkel approach på alla sätt - Ytterst lite dialog, några få scener, kalla färger och bara tre skådisar. Storyn påminner lite om de i "Tales Of The Unexpected" och "Tales From The Crypt" - D.v.s. inte speciellt skräckinjagande utan bara lite rysliga. Men det är en fin liten rulle.

Alla tre filmer har var sitt informativa kommentarspår av Baino och De Angelis. Det är nästintill hemskt hur mycket information som får plats i så relativt korta kommentarspår. "Never Ever After" har även tillägnats en Making Of på knappa kvarten - Även den är mer innehållsrik än de allra flesta så korta Making Ofs man kan ha stött på tidigare. Och har man en dator med DVD-spelare, så kan man också läsa manuset i PDF-format.

Till sist finns en musikvideon till "The Face And The Body" med Cecily Fay. Det är lite sent 80-tal över själva musiken och det är mest bara kul att det just är Baino regisserat den.

Skivan avslutas med ett kort, animerat fotogalleri som täcker kortfilmerna. Det här galleriet är bara drygt en minut.

NoShame Films behandling av "Dark Waters" förtjänar all respekt och man borde i dessa fall av ren princip stödja dessa bolag. Sedan att de råkar ge ut den ena härliga rullen efter den andra - Det är något utöver det ordinära.

Kanske t.o.m. för bra för att vara sant ibland. Men nej... När det gäller renodlade DVD-utgåvor kan det inte på något sätt bli bättre.

 



  

PRESENTATION :


  

VIDEO :


 
  

AUDIO :


  

EXTRAS :


 
  

PRISVÄRDE :


   
 
 

KÄLLA (FILM) : 100%
KÄLLA (MEDIA) : 100%

 
 

UPPLÖSNING : 98%
DEFINITION : 100%
ÖVERFÖRING : 100%
KOMPRIMERING : 100%

 
 

DYNAMIK : 99%
OMFÅNG : 99%
BALANS : 100%
KVALITET : 100%

 
 
En mer helgjuten utgåva går knappast att ens sätta ihop.