Zombie Flesh Eaters


• Blue Underground •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


UTGIVNINGSÅR:

• 2011


REGION:

• 0 (NTSC)


RATIO:

• 2,35:1 (1080p / 16:9)


SPELTID:

• 87 min.


LJUD:

Master Audio 7.1 (Engelska)
EX 5.1 (Engelska)
Mono (Engelska)
Master Audio 7.1 (Italienska)
EX 5.1 (Italienska)
Mono (Italienska)


EXTRAS:

• Kommentarspår
• Featurettes
• Bildgalleri
• Trailers
• T.V. Spots
• Radio Spots


PUBLICERAD:

• 14 November 2011 - 14:39:22



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• RECENSION:
I. Zombie Flesh Eaters
• DVD RECENSIONER:
II. House Of Horror
• DVD MINI-RECENSIONER:
III. Another World Entertainment
• MEDIAGLUTT:
IV. DVD Vs. DVD » Zombie Flesh Eaters : Blue Underground Vs. Another World Entertainment


 


 
 

Även Blue Underground har bra koll på vad som måste prioriteras för att det ska bli ordning och reda här i världen. "Zombie" får nämligen äntligen också sin efterlängtade BD-release, och även nu är det otroligt att det har gått 32 år sedan filmen charmade de första som gick och såg den. Och visst är det en riktigt exklusiv skönhet som Blue Underground har pusslat ihop. Så vitt jag vet har ingen av deras releaser hitintills bestått av två BD-diskar, men detta är "Zombie" - Det måste göras ordentligt ända ned till presentationen. Slarv och söl hade... Vi kan väl säga så här: Väpnade konflikter och storskaliga slagsmål har startat för mindre.

I och för sig tar Zombie Köttslukare bara upp lite drygt ett lager på en BD50, men alla featurettes på skiva två är i HD och tar upp en hel BD25. Att ta bort något eller att fippla bort filstorlek med hjälp av komprimering så att allt ska få plats på en och samma skiva fanns aldrig på kartan som tur är. Filmen presenteras, så självklart som något bara är möjligt, oklippt (Och med ett par snuttar som saknades i exempelvis Anchor Bays utgåva.) i Cinemascope 2,35:1 och med rätt framening. Än en gång är det samma Rom-baserade studio (LVR) som har skapat överföringen, så kritiken mot Blue Underground är av den samma (Eller i alla fall liknande.) svartvita varianten - De som tycker att bildkvalitén är en oerhörd förbättring jämfört med DVD-utgåvorna och är nöjda med det, och de som "ser" filmer en ruta i taget och brukar få ett anfall för att digitaliseringen av en analog källa på en CRT-scanner av någon orsak råkar ge en del oönskade effekter. (Som faktiskt inte syns lika tydligt på en 46-tums LED T.V. som på en 23-tums PC-skärm. Vilken butik som helst kan fixa en demonstration om man vill se det med egna ögon och inte vill tro på de fockin' Internet.) Men fortfarande finns alltså ingenting bekräftat eller bevisat varför det blir si eller så. Och varför just LVR och ingen studio som faktiskt klantar sig medvetet.

Så det är som det är. Faktum är ändå att "Zombie" aldrig har sett så fantastisk ut som nu - Återgivningen av detaljer, färger, kontraster och svärta känns fräsch och levande. Likmaskar och inälvor syns nu extremt klart och tydligt, Zombiernas grymma look får en att haja till, och när det röda stänker, så lyser det riktigt upp T.V.-rutan.

Frågan är väl fortfarande hur någon skulle ha kunnat fixa en bättre överföring under rådande omständigheter. När det gäller ljudfronten, så lämnar däremot Blue Underground inte något som helst utrymme för kritik - Vill man köra original, så finns det både ett engelskt och en italienskt mono-spår. Men så finns det även engelska och italienska varianter i Dolby Digital Surround EX 5.1 och okomprimerad DTS-HD Master Audio 7.1...! Med andra ord blir alla nöjda och glada.

Kommentarspåret med Ian McCulloch och Jason Slater från "Diabolik Magazine" hinner innehålla mängder och åter mängder med anekdoter och gamla minnen. McCulloch berättar bl.a. om den gången hans farbror anlitades för att recensera Video Nasties för BBFC. När McCulloch avslöjade att han medverkar i tre av dem hade farbrodern frågat: "Hur kunde du?". Man får inte veta exakt vad han svarade, men rätt svar hade så klart varit: "Det var ju “Zombie”, “Contamination” och “Zombi Holocaust”, för i helvete!" Det är ett genomgående lättlyssnat spår och Slater vet hur man håller igång snacket. Det har bara en tendens att bli lite ofokuserat ibland - Kanske p.g.a. att det är första gången som McCulloch ser filmen. (Va?!)

På den första skivan finns även två trailers, några radio- och T.V.-spots samt ett animerat bildgalleri på 10 minuter. (D.v.s. lobby cards, flyers, posters, etc.) Guillermo Del Toro som är ett stort fan av filmen dyker upp i en kort introduktion innan filmen. (Som man kan välja att hoppa över.) Del Toro har även egen featurette på bonus-skivan som går under namnet "Zombie Lover". Och jodå - Det är alltid kul när någon uttrycker genuin uppskattning för Fulcis mästerverk.

Och på tal om bonus-skivan, så är det där allt nytt extramaterial finns.

"Zombie Wasteland" är delvis filmad på ett Cinema Wasteland-konvent i U.S.A. och varvas med intervjuer med Ian McCulloch, Richard Johnson, Al Cliver och Ottaviano Dell'Acqua. Alla är minst sagt förvånade över att de 30 år senare återförenas under omständigheter som är länkade till "Zombie" av alla filmer. Alla säger att det nu finns en vänskap mellan dem som inte fanns då, och Dell'Acqua som spelade den ikoniska Zombien med en handfull maskar i ögat har helt klart roligast. Cliver (Som måste viska efter att ha opererats för strupcancer.) är genuint rörd över mottagandet som de får under sammankomsten. Precis som de andra snubbarna, så trodde han väl egentligen att filmen hade kommit och gått utan att "någon" mindes den längre. Johnson och McCulloch är annars två av de som berättar om Fulcis mindre smickrande sidor, men för varje anekdot blir det allt tydligare att Fulci var totalt allergisk mot bimbos och folk som trodde att de stod över alla andra.

"Flesh Eaters On Film" - Fabrizio De Angelis som var producent för Fulci flera gånger under guld-eran berättar om hur "Zombie" blev till och vilka svårigheter som uppstod redan från början. (Bl.a. med filmens titel eftersom "Dawn Of The Dead" ju redan hette "Zombi" i Italien.) De Angelis minns inte alla turer klart och tydligt, men det är kul att höra hans sida av storyn och hur han upplevde Fulci under den här perioden.

"Deadtime Stories" - Elisa Briganti och Dardano Sacchetti skrev manuset till "Zombie" (Även om Sacchetti inte nämns i filmens förtexter.) och tanken var från början att filmen skulle vara en blandning mellan flera olika genrer. Det pratades t.o.m. om Western. Men det blev ett slags hopkok, och även om Zombie-rullar inte var direkt vanliga då (heller), så är det själva mixen som gav "Zombie" dess unika karaktär. (Och den stora mängden Splatter-effekter gjorde verkligen inte saken sämre.) Sacchetti hade lite känslomässiga bekymmer med att skriva om döden eftersom han just hade förlorat sin farsa. Så det var tur att Briganti fanns där vid hans sida.

Sedan blir det betydligt mer tekniskt i "World Of The Dead" när fotografen Sergio Salvati och produktions- och kostymdesignern Walter Patriarca får en chans att fylla i det som de andra inte tar upp. Salvati klurade bl.a. på diverse sätt hur han kunde få Zombierna att se hotfulla ut med hjälp av ovanlig ljussättning, och Patriarca fixade relativt enkelt sjukhusets förfallna look med hjälp av en Bulldozer (!) som fick tilta huset en aning utan att det störtade samman. Det framkommer mycket intressant och kul i den här featuretten, precis som i "Zombi Italiano". Här kommer vi äntligen till utläggen om hur Zombiernas look designades av "make-up effekt"-snubbarna Gianetto De Rossi och Maurizio Trani. Det pratas här ett par gånger om "stulna scener", bl.a. den sista på Brooklyn Bridge som är ett textboksexempel på gerilla-filmande - Statisternas Zombie-look fixades "i smyg" med lera och tomatsås (En del inblandade har nämnt jordgubbssylt.) innan de skickades ut på bron för att vackla snyggt. Och så filmades de i förbifarten med handhållna kameror. Trafikanterna nedanför undrade säkert vad fan för sorts Zombie-apokalyps som försiggick i solnedgången, men innan någon myndighet hann sabba något, så var scenen fixad och förevigad. Special FX-mästaren Gino De Rossi var också i sitt esse under den här perioden och berättar om filmens mer splattiga ögonblick. Godis.

"Notes On A Headstone" - Fabio Frizzi måste ha fått ett helt åskväder av snilleblixtar när han kom på alla teman till Fulcis rullar mellan 1979 och några år framåt. Det till "Zombie" är givetvis odödligt klassiskt och starkt kopplat till filmen. Det räcker att man hör den enkla synth-rytmen i början av förtexterna för att tankarna ska fara till Matuul på mindre än ett ögonblick.

Och så har vi "All In The Family" där Antonella Fulci berättar lite mer om gamla goda "Zombie"-minnen och Lucios personlighet. Det märks att hon har fått försvara honom flera gånger under åren. Men hon är noga med att poängtera att det fanns bra sidor också som ofta missförstods av de som inte kände honom så väl.

Och... Det var alla featurettes, men det jag nämnde är så klart bara en bråkdel av allting - Det finns helt enkelt ett muntligt smärre uppslagsverk om "Zombie" bland alla intervjuer. Så det är bara att fixa en tidig julklapp till antingen till sig själv eller någon som uppskattar kanonrullar.

För det har minsann väntats länge nog...!

 



  

PRESENTATION :


  

VIDEO :


 
  

AUDIO :


  

EXTRAS :


 
  

PRISVÄRDE :


   
 
 

KÄLLA (FILM) : 93%
KÄLLA (MEDIA) : 96%

 
 

UPPLÖSNING : 97%
DEFINITION : 93%
ÖVERFÖRING : 96%
KOMPRIMERING : 99%

 
 

DYNAMIK : 100%
OMFÅNG : 100%
BALANS : 100%
KVALITET : 100%

 
 
Världens tyngsta Zombie-rulle - Slutligen på blåstråle.