The Bird With The Crystal Plumage


• Arrow Films •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


UTGIVNINGSÅR:

• 2011


REGION:

• 0 (PAL)


RATIO:

• 2,0:1 (1080p / 16:9)


SPELTID:

• 92 min.


LJUD:

• LPCM 1.0 (Italienska)
• LPCM 1.0 (Engelska)


EXTRAS:

• Kommentarspår
• Featurettes


PUBLICERAD:

• 18 Oktober 2011 - 16:17:06



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• RECENSION:
I. The Bird With The Crystal Plumage
• BD RECENSIONER:
II. Blue Underground


 


 
 

[förtvivlat avgrundsvrål]

Det var ju för fan meningen att det bara skulle vara en ond dröm...?!

Men se, så var det ej...!

Arrow Films: "Börja" alt. fortsätt inte med sådana här dumheter nu. Snälla. Fast... I det här fallet var det förmodligen lika svårt att undvika som det är att plocka upp en fet plånka som man hittar på en grusväg ute i skogen en sen kväll.

Det är inte precis som om det behöver inkorporeras mer "dumheter" eller snedsteg i Arrows sfärer - Ca. tre miljarder pers är redan emot dem av olika anledningar (Som man dock aldrig mer behöver gå in på.), och "The Bird With The Crystal Plumage" lär inte charma kallingarna eller trosorna av någon av dem. Varför inte detta nu, då?

Ett ord: Univisium.

(Den här texten påbörjades redan den 6:e Juli då allt verkligen var prima, men vetskapen (Som alltså med legendarisk ignorans och djupgående självbedrägeri som drivkraft förväxlandes med en mardröm.) om "Univisium" och dess inverkan på ett av Argentos många mästerverk orsakade diverse hälsoproblem som har varat fram tills nu.)

"Univisium" är ett filmformat som fotografen Vittorio Storaro uppfann av någon svårgripbar orsak och som förmodligen verkade riktigt vettig när det begav sig - 1998 fanns inget bra och gemensamt format för T.V. och bio, och Storaros nya påfund hade medfört ekonomiska fördelar när det gäller vanlig 35 mm film eftersom man hade kunnat utnyttja filmrutorna betydligt bättre och följaktligen kunnat filma mer för samma peng. "Univisium" är i vilket fall en kompromiss mellan det europeiska bioformatet 1,66:1 och Cinemascope 2,35:1, vilket efter lite trixande sattes till 2:1. (Eller 18:9.) Storaro listar dussinet tekniska fördelar med formatet på www.cinematography.net, men de estetiska fördelarna däremot är betydligt surare att se. Visst - Bilden är lite bredare än 16:9... Men det är ändå inte Cinemascope... Vilket flertalet biofilmer ju för jävelen är fotade i sedan urminnes tider...?! För det är inte precis som om Widescreen-T.V.:ar var Science Fiction år 1998 så att det ens behövdes något nytt format. 16:9 var och är bra. Det går verkligen inte att laga det som inte är trasigt. I den bästa av världar hade så klart alla biofilmer filmats i Open Matte, så att de kan visas i Fullscreen när man glor på dem på en skiten 4:3-burk. Men år 2011...?! Ligger inte samtliga 4:3 CRT-bildrör i elektronikskroten redan?

Skit samma. Det blir fel oavsett. Vittorio "Flerfaldig Oscars-vinnare" Storaro fotograferade i vilket fall Kristallfågeln. (Vilket är lite synd kan man ju tycka nu.) I Cinemascope! Och sedan dess har han uppenbarligen haft / fått på tok för mycket att säga till om i en del sammanhang. För när andra Storaro-fotade rullar har släppts på DVD och BD, så har de skalats ned till Univisium. ("Apocalypse Now", t.ex. Men nu finns det i alla fall en version som återges i 2,35:1.) "The Bird With The Crystal Plumage" likaså. Argento borde redan från början ha sagt att det smäller bara en gång om Storaro börjar pilla på hans film, men nehej - Univisium fick det bli när den nya mastern togs fram. (Och det är alltså inte samma som Blue Underground använde sig av.) Och det är ingen hemlighet att fotografen är den som brukar övervaka överföringarna till diverse medier. Den här gången borde han ha fått en släng av social fobi och stannat hemma.

Storaro har vidare påstått att 2:1-formatet passar hans ursprungliga vision med filmens foto. Ja, om visionen bestod av lite mer utöver att "skära bort 15% av bilden för att de liksom inte behövs". Och synd bara att detta sabbar vissa av bildkompositionerna. (Ett bra exempel är scenen där den svartklädda liraren står och tittar på en tavla. T.o.m. Sven-Ove som senast var på bio 1942 ser att den bilden ska vara i 2,35:1.) Det hade varit en helt annan femma om bilden hade öppnats upp för att visa det som eventuella Open Matte-balkar dolde tidigare. Men inte när man skär av kanterna. Det blir för tajt frameat, helt enkelt. Och sånt gör ingen glad. Speciellt inte när man vet och minns klart och tydligt hur flera av filmens ikoniska scener egentligen ska se ut. Det sägs att filmen får en annan impact, men den är mycket svår att ta till sig bakom känslan av att man blir rippad på en lite väl stor del av bilden.

"The Bird With The Crystal Plumage" ska vara i 2,35:1. Inte i 2:1. (Storaro borde också vid det här laget ha märkt att INGEN köper snacket!)

Och "Univisium" är egentligen det enda, dock gigantiska, problemet med Arrows utgåva. Filmen har dessutom även fått en lite annorlunda och kallare färgpalett jämfört med t.ex. Blue Undergrounds utgåva, men det är väl så det ska vara. (Fast å andra sidan - Det kommer alltså från snubben som genomdrev hela "Univisium"-grejen. Och i så fall är färgerna det minsta problemet.) Detaljerna och grynet är det dock inga större problem med. Men det som många har stört sig på i Arrows andra releaser finns garanterat i "The Bird With The Crystal Plumage" också.

Det som i rättvisans namn ger Arrows utgåva minst ett trumfkort är det faktum att de inkluderade original-ljudspåren på både engelska och italienska. Och dessutom i okomprimerad LCPM. På den fronten är allt fridens.

Trumfkort nummer två är i vanlig ordning allt matigt och exklusivt extramaterial som Arrow producerar för sina releaser. Det finns inte "The Beyond"-mycket den här gången (Fast var verkligen inte det en engångsföreteelse?), men tre riktiga featurettes finns att tillgå denna gång:

A Crystal Classic: Luigi Cozzi Remembers Dario's Bloody Bird - Ungefär vad det låter som. Att hitta en regissör som fick till en lika röv-sparkande start var och är svårt - Fortfarande fast över 40 år har passerat.

Sergio Martino: The Genesis Of The Giallo - Det är alltså Sergio Martino som berättar om Giallons ursprung, vilket "The Bird With The Crystal Plumage" var en viktig del av.

The Italian Hitchcock: Dario Argento Remembers The Bird With The Crystal Plumage - Också vad det låter som. Det finns inget att skämmas för. Filmen är ett mästerverk.

Kommentarspåret med Kim Newman och Alan Jones är föga oförmedlat samma spår som finns på Blue Undergrounds utgåva. Eftersom det är ett ruskigt bra spår (Även om man inte håller med exakt allt.), så är det bra att det är med här. Mycket bättre kan det inte bli med två snubbar som sitter och pratar Argento och Gialli.

Det tredje trumfkortet vore väl då att utgåvan går att få tag i för ett rimligt pris år 2011. Blue Undergrounds OOP utgåva dyker upp på eBay rätt så ofta, men man kan säga att priserna har gått upp lite sedan 2009. (Räkna inte med att få den för två hundra spänn längre.)

Som vanligt har tuffa rullar mer än ett omslag (Även om nu inte alla har det!) och "The Bird With The Crystal Plumage" är inget undantag - Det finns fyra stycken att välja mellan, bl.a. den sedvanliga nya illustrationen av Rick Melton. Original-postern hade gjort sig fin på vilken fasad som helst. I fodralet ligger en tvåsidig poster och ett 16-sidigt häfte men ännu en bra och intressant essä av Alan Jones.

BBFC har släppt igenom "The Bird With The Crystal Plumage" med en 15-årsgräns i dessa dagar. Oklippt. Men när man först såg Arrows promo-bilder på utgåvan med en röd fin 18-årsgräns på fodralet, så reagerade man självklart med en mild panikångest-attack när det visade sig att den bara hade en 15-årsgräns. För efter ett par decenniers inlärd avsky gentemot BBFC, så tror man ju instinktivt att filmen har censurerats för att passa åldersgränsen. Men så är det alltså inte. Det var visst bara Storaro som har klippt sönder filmen...

Jo, det stör en som fan... Det ska störa en...! Men t.o.m. sådant kan man leva med ibland.

 



  

PRESENTATION :


  

VIDEO :


 
  

AUDIO :


  

EXTRAS :


 
  

PRISVÄRDE :


   
 
 

KÄLLA (FILM) : 70%
KÄLLA (MEDIA) : 89%

 
 

UPPLÖSNING : 90%
DEFINITION : 88%
ÖVERFÖRING : 15%
KOMPRIMERING : 93%

 
 

DYNAMIK : 89%
OMFÅNG : 95%
BALANS : 85%
KVALITET : 95%

 
 
En schysst release... Synd att de Vittorio Storaro fuckade upp bilden, bara.