Opera


• Anchor Bay Entertainment •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


UTGIVNINGSÅR:

• 2001


REGION:

• 0 (NTSC)


RATIO:

• 2,35:1 (Anamorfisk / 16:9)


SPELTID:

• 108 min.


LJUD:

2.0 (Engelska)
EX 5.1. (Engelska)
6.1 (Engelska)


EXTRAS:

• Dokumentär
• Trailers
• Musikvideo


PUBLICERAD:

• 2 Augusti 2005 - 12:02:12



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• RECENSION:
I. Opera
• MEDIAGLUTT:
II. DVD Vs. DVD » Opera : Anchor Bay Entertainment Vs. Arrow Film Distribution


 


 
 

Anchor Bay Entertainment gjorde sitt yttersta för att Argentos filmer skulle släppas på DVD. Och många har de också hunnit släppa genom åren. Anchor Bay, ja. Vad gjorde vi innan de slog sig in på marknaden egentligen? Ingen vet och ingen minns.

Vad man däremot kommer att minnas är att man nu ändå kan se "Opera" som den såg ut på biograferna tack vare den digitalt re-mastrade och kristallklara bilden. Borta är alla suddiga konturer och färger som flyter ihop i varandra. Trots att man flera gånger häpnar över bildkvalitén, så är det numera vad man förväntar sig av Anchor Bays pojkar och flickor - Widescreen 2,35:1, 16:9 förbättring och hela tre ljudspår - Dolby Digital EX 5.1, DTS-ES 6.1 och Dolby Digital 2.0. Allt man kan önska sig, med andra ord. (Nästan - Visst saknar man det italienska ljudspåret.)

På extramaterial-fronten finns två trailers, en musikvideo (Gissa vilken låt re-mixad?) av Daemonia, en biografi och en utmärkt dokumentär vid namn "Conducting Dario Argentos Opera".

Jag har alltid tyckt att "Opera" har något speciellt hängande efter sig och som vägrar att lämna en när man väl har sett den. Först trodde jag att den blev så lyckad och förtrollande för att den var så kul och givande att göra. Det visade sig att det var precis tvärtom, vilket den nyproducerade, drygt halvtimmeslånga dokumentären avslöjar gång på gång.

Argentos farsa dog under inspelningen och en av skådespelarna (Ian Charleson) dog senare. (1990) Varenda lilla moment i filmen var tydligen mer eller mindre komplicerad att genomföra vilket ledde till frustrationer. Det var också tänkt att filmen också skulle vara "julens rysare" i Italien, men succén uteblev. Sedan klippte utlandsdistributören (Orion - Vem saknar de jävla idioterna?) bort ganska exakt 20 minuter från filmen. 20 minuter! (Jo, tack. Det osammanhängande, sönderstrimlade fanskapet har vi tyvärr allt sett i videobutikerna under namnet "Terror" - Med en föga lockande text på baksidan uppenbarligen skriven av någon som inte har sett filmen.)

Så helt plötsligt är det inte så konstigt att Argento drabbades av en svår depression efteråt och gick och grät hela tiden. Detta skulle förklara varför hans få 90-talsfilmer blev såpass innehållsfattiga i jämförelse. Kanske gick musten ur honom. (Fast "Non Ho Sonno" var ju enbart en positiv överraskning och definitivt en comeback.)

Dokumentären visar också Daria Nicolodis otroliga dödsscen (Pistolkulan som flyger genom dörrögat och genom hennes skalle innan den slår en telefon i småbitar.), Argentos Fiat Croma reklam, Sergio Stivalettis mekaniska korpar (Detta är fortfarande på den gamla goda tiden när själlös CGI inte fanns.), lite av kamera-arbetet och en ovanligt positiv Claudio Simonetti som skrev ledtemat till filmen (Säga vad man vill, men en grymt duktig pianist / kompositör är han.) Även psykopaten i filmen berättar en del roliga anekdoter från inspelningen.

Det roligaste är Argentos sinne för humor angående våldet i hans filmer. Eftersom han inte ville att folk ska blunda när något hemskt händer funderade han på att ge biobesökarna tejp med tillhörande nålar som man kan fästa under ögonen så att man på så sätt känner nålarna mot ögat ifall man försöker blunda. Men det fungerade bättre att använda det i filmen istället. :)

Något som inte berättas är att slutscenerna i Alperna egentligen är en referens till "Phenomena" som kom tre år tidigare. (En regissör som åker till Schweiz för att göra en film om insekter, alltså.)

Avslutningsvis river Simonetti av titellåten på en konsertflygel.

Fantastiskt.

Denna utgåva av "Opera" som säljs världen över är en s.k. "Version 2.0" eftersom det var ett tillverkningsfel på den första. Detta innebar att skivan inte gick att spela ordentligt i många spelare. Förargligt. Men professionella som Anchor Bay är, så fick alla byta ut den och de felaktiga kopiorna drogs in.

"Limited Edition" på 30.000 ex. har också soundtracket på CD.

 



  

PRESENTATION :


  

VIDEO :


 
  

AUDIO :


  

EXTRAS :


 
  

PRISVÄRDE :


   
 
 

KÄLLA (FILM) : 99%
KÄLLA (MEDIA) : 98%

 
 

UPPLÖSNING : 96%
DEFINITION : 100%
ÖVERFÖRING : 99%
KOMPRIMERING : 98%

 
 

DYNAMIK : 98%
OMFÅNG : 100%
BALANS : 100%
KVALITET : 92%

 
 
Anchor Bay blev kungar för ett par år när de släppte DVD:er av så här hög kvalla.