The Beyond


• Arrow Films •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


UTGIVNINGSÅR:

• 2011


REGION:

• 0 (PAL)


RATIO:

• 2,35:1 (1080p / 16:9)


SPELTID:

• 87 min.


LJUD:

Master Audio 5.1 (Engelska)
Mono (Engelska)
Mono (Italienska)


EXTRAS:

• Intervjuer
• Trailer
• Kommentarspår
• Alternate Pre-Credit Sequence


PUBLICERAD:

• 1 Maj 2011 - 12:41:05



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• RECENSION:
I. The Beyond
• DVD RECENSIONER:
II. Anchor Bay Entertainment
• DVD MINI-RECENSIONER:
III. Another World Entertainment
IV. EC Entertainment
• MEDIAGLUTT:
V. DVD Vs. DVD » Beyond, The : Anchor Bay Entertainment Vs. EC Entertainment
VI. DVD Vs. DVD » Beyond, The : Anchor Bay Entertainment Vs. Horse Creek Entertainment
VII. DVD Vs. DVD » Beyond, The : Siren Visual Entertainment Vs. Another World Entertainment
VIII. DVD Vs. DVD » Beyond, The : Siren Visual Entertainment Vs. EC Entertainment


 


 
 

Man kan inte säga annat än att tillfället är ytterst vältajmat - Världens Bästa Film hade premiär i Italien den 29:e April 1981, och ganska exakt 30 år senare finns den på BD. Men uppmärksammandet av Filmen i High Definition fick dessvärre ta en liten omväg p.g.a. den högst förlåtliga fadäsen från Arrow Films sida. Även de Bästa / Näst Bästa begår misstag, och jag tror knappast att någon har hunnit bli speciellt lidande eller obotligt tung i sinnet på drygt en månad. Jag menar - Vissa har väntat mer än två år redan. ELLER HUR?!

Arrow-historien i korthet, för de som inte känner till den, är som sådan att Filmen av någon anledning råkade (?) bli pressad på en singel-lagers BD25 istället för en dubbel-lagers BD50. (Som mer eller mindre är ett måste när man har flera ljudspår och annat tufft.) Vilket betyder att Filmen fick komprimeras lite väl hårt och följaktligen på bekostnad av bildkvalitén. Bitraten blev nästintill chockerande låg - 12-13 Mbits / sekund i snitt! (Och Filmen tog bara drygt upp 14 Gb på skivan.) Och det är... Inte speciellt bra... (Med tanke på att DVD maxar på ganska nära 10 Mbits / s. och BD på 40.)

Och som på beställning skulle ju en och annan 12-åring gnälla här och var - Ni vet de där som uppenbarligen aldrig har sett en film på VHS men som ändå inte drar sig för att påstå att det är VHS-kvalitet på överföringen. (Haha... Wow... Man upphör aldrig att förvånas.) Vissa andra trodde att Arrow hade langat iväg fel master till de som pressade de strålande blå. Som dessutom skickades ut till butikerna världen över. Så de insåg snart att de bara måste göra en ny pressning från scratch eller få dåligt samvete när inte hat-mailen börjar strömma in som SPAM hos en familjepappa som "aldrig porrsurfar, utan det måste vara grabben som tankar ned en massa skit".

Det är ju ändå "The Beyond" vi snackar om den här gången.

Så Arrow fixade snabbt och smidigt ihop en globalt gällande "Official Return Policy" där man kunde få en ny skiva skickad till sig när den väl var färdigpressad och släppt. Utan att man behövde skicka in den "felpressade". (Man behövde bara berätta var man köpte Filmen och bifoga en inscannad bild eller ett foto på följesedeln eller fakturan.) Och snabbt som fan gick det. (Ändå finns det idioter som "vägrar att skicka efter en" av någon orsak som bara kan verka vettig i deras Sukralos- och Aspartam-inlagda hjärnor.) Det tog dock inte riktigt tre tids-optimistiska veckor som det först sades, men det tog inte så värst mycket längre heller. I mitten av April, lagom till jubileumet, började folk få sina ersättnings-DVD:er, och BD:erna skickades ut kort därefter. För vissa var Påsken räddad med råge. Så även på service-fronten har Arrow satt en ny standard.

Eller ska man haka på konspirationsteorierna nu, då? Och påstå att Arrow sabbade Filmen med flit för att så många som möjligt skulle bli förbannade. Det verkar ju finnas de som tror det på fullaste allvar. Varför? Tja... Där finns det nog ingen förklaring, men det kanske är det logiska steget till "nästa nivå" när man driver ett företag som är beroende av att folk faktiskt köper ens produkter. (Exakt min mening.)

Nej, då. Bullshitten fortsätter bara att bli allt svårare att lyssna på. Man får bara självdiagnoserna ADHD, DING och DUM bekräftade för att man har gått på den ett par gånger för mycket. Och många av konspirationerna har ju i efterhand visat sig vara osanna. Och i vanlig ordning är inte en diskussion intressant att fortsätta då. Inte ens ett litet erkännande att man gjorde felaktiga antaganden och hittade på "fakta". På tal om just detta som ett väldigt illustrerande exempel - Hur lång tid tror ni det tog innan diverse gnällkärringar började sprida lögner om att den nya pressningen är exakt samma som den gamla, bara det att man hade gjort introt lite sepia-färgat? Ja, precis - Det dröjde så länge som tills dagarna INNAN skivorna skickades ut den här gången. (Otroligt... De är synska också, de små svinen...)

Faktum är ändå att det är en ny transfer. Bitraten har höjts avsevärt i andra-pressen och den ligger och fluktuerar konstant mellan 25 och 30 Mbits / sekund (Mer än dubbelt så mycket, alltså. Och snittet ligger på runt 28.) och det är drygt 31 Gb data på skivan istället för 22. (Recensionsexen som skickades ut hade tydligen bara 14 varav ca. 8 var Filmen. (!) Men denna press förväxlade alltså vissa instanser med den officiella releasen?!) En solklar förbättring, alltså. Och det märks främst på smådetaljer (Och inte på en liten skärm.) och det allestädes närvarande filmgrynet. Till exempel den fantastiska scenen på Lake Ponchartrain Causeway där Liza träffar Emily för första gången har alltid haft det där gyttret av gryn som syns på himlen och vattnet runt bron. Speciellt där såg man tidigare MPEG-skit krypa omkring och fucka upp detaljer. Men inte nu längre. Grynet ser ut som det ska. Hela bilden har annars en vibrans som helt enkelt inte var lika framträdande tidigare. Även kontraster och färger har förbättrats. Så det är värt en stor applåd.

Det om detta.

Men denna först nämnda omväg ledde då till att det inte kändes speciellt schysst att skriva något om BD-releasen förrän man såg den i sin maxade prakt. (Och hos någon som har riktiga filmtittar-grejer.) Samtidigt är första-pressen "redan" eftertraktad bland fansen. För det är ju trots allt premiär för Filmen på Bee-Fucking-Dee. Och även presentationen av den är Arrows standard trogen - Än en gång.

Rick Melton från www.stunninglysavage.com har illustrerat det nya omslaget och det kan säkerligen klassas som det snyggaste som har förärats Filmen sedan den ökända hippien försökte slajsa Liza Merrills hals. (Hippien är ökänd från omslagen till "The House By The Cemetery" och "The Scorpion With Two Tails" eftersom han alltid har lyckats lysa med sin frånvaro i varenda film.) Visst var Grindhouse Releasings cover art med den knallröda Emily också vacker och beskrivande men den bleknar rejält jämfört med Meltons konstverk. Och som vanligt finns det tre andra omslag som man kan välja till Filmen - Originalet "L'Aldila - E Tu Vivrai Nel Terrore!" med den långhåriga kniv-viftaren bakom Liza, den thailändska (Riktigt cool den med.), och den tyska, "Die Geisterstadt Der Zombies", som inte drar sig från att skylta med att Filmen har Zombier.

Som vanligt hänger en poster med i fodralet - På den ena sidan finns Meltons illustration och på den andra finns rätt så nyss nämnda originalbild.

Sedan utlovas mer än 160 minuter Special Features, och det finns knappast någon anledning att tvivla på att det är sant. (Bara kommentarspåren är ju ca. 180 minuter sammanlagt, och då är de alltså inte medräknade.) Och den här gången är t.o.m. fodralet så tajt att det knappt går att stänga ordentligt. Orsaken den här gången är ett av de (två) medföljande häftena som visar alla Arrows relevanta kultfilms-släpp hitintills, och man kan bara konstatera att bolaget på bara något år har byggt upp en extremt imponerande katalog av tuffa rullar. För faktum är ju att de flesta andra har skitit i det ända sedan Andra Formatkriget var över. Nu (Maj 2011.) väntar man ju bara på att bl.a. "Opera" och de andra rökarna också ska släppas på BD.

Det andra häftet är helt och hållet fokuserat på Filmen och innehåller bl.a. en intervju med Al Cliver. Och en packe coola bilder från David Warbeck himself - Några klassiker som man skulle känna igen om man bara såg konturerna från 50 meters håll och några som man inte har sett tidigare. (Det inkluderar bilder från bakom kulisserna.) Allas stora förebild och idol Eli Roth har även skrivit en inledningstext till häftet. Säga vad man vill om Roths rullar, men bra smak har han.

En annan sak som har höjt mången ögonbryn är att det stämningsfulla "Louisiana 1927"-introt i första-pressen är i svartvitt istället för sepia-tonat - Något man inte har sett i T.V.-sofforna sedan Vipco langade ut sin första kontinentala och ocensurerade Fullscreen VHS-utgåva på 90-talet. Det är säkert för att man har vant sig vid sepia som en "White Trash"-bebis har vant sig vid alkoholhaltig bröstmjölk som det svartvita känns lite märkligt i någon minut eller två. (Men hys ingen sängvätande fruktan - Sepia-introt var på plats igen i andra-pressen.) Ännu en lögn gick ut på att Arrow hade fipplat med introt själva. Sanningen var att det var svartvitt på mastern som de fick från Italien. (Och vad i helvete hade de vunnit på att shitta bort färgen?) Och så är förtexterna på italienska. Och ja - Den legendariska hotellskylten som är det första man vill se oavsett var man befinner sig är med i den här överföringen. Varenda sekund av Filmen är med.

Men två saker som inte skiljer pressningarna åt är bildens framening och ljudspåren.

Precis som i fallet med "City Of The Living Dead" sätter Arrow ribban högst när det gäller "mest bildinfo". Filmen har en avgörande mängd mer bild på alla fyra sidor än alla andra utgåvor av filmen. (Ännu en aspekt som anti-ligan ignorerar fullständigt.) Jag vet inte vilken överföring det är som är mest inzoomad men Grindhouse Releasings ser fan inte grann ut i jämförelse. (Klicka här för att se en jämförelse. Bilden matchar inte exakt på pixeln eftersom Grindhouses bild (Det svartvita fältet.) dessutom verkar vara aningen oproportionellt skalad, men man ser i alla fall skillnaderna.) Finns det någon orsak att tro att det finns ännu mer bild av Filmen i någon annan överföring? Jag tror inte heller det.

Många har nämnt att det finns ett par smärre distraktioner med själva överföringen som sådan, och det kan man ju inte bortse från. Några bildrutor repeteras i scenen där Joe får lite ont. Men fortfarande är det inte helt säkert om det inte ska vara så och om Fulci ville visa effekten två gånger av någon orsak. Men annars finns det inga direkta fel med bilden. Jag tror att de allra flesta blir förvånade över hur fräsch och skarp Filmen ser ut nu. (Och precis som vanligt syns även skönhetsfläckarna desto tydligare eftersom det ju är allting som är i 1080p och inte bara de bra bitarna.)

Ljudspåren, då. Arrow har än en gång prioriterat rätt varianter - Ett i DTS-HD 5.1 Master Audio på engelska (Som givetvis låter både overkligt bra och smått overkligt eftersom filmen från början bara hade ett monospår.) och ett i Dolby Digital Mono på italienska respektive engelska för de som föredrar original och inget annat. Det finns ett par synkroniserings-problem i ett par scener, men det verkar bara gälla 5.1-spåret. Men det är heller ingen katastrof på något sätt.

Annars är det ännu en dubbel-diskare vi har här och releasen består av en BD och en DVD. BDn inleds med kort intro där den alltid charmerande Cinzia "Emily" Monreale välkomnar tittaren och tycker att man ska titta på Filmen eftersom den är bra. (Smart donna med sunda värderingar!) Och företrädesvis när man har sett den, så kan man dyka ned i Den Goda Skiten som är allt extramaterial. Vilket lätt tar en halv dag.

Det finns alltså två kommentarspår - Det första är med Filmens två främsta stjärnor. Den andra är med Calum Waddell och Il Maestros dotter herself - Antonella Fulci. MacColls och Warbecks spår är ju inte helt oväntat det samma som fanns på Grindhouses DVD, och det är ett av de spåren som är lättast att sitta igenom flera gånger eftersom det är både roligt, hjärtvärmande, intressant och underhållande. Samtidigt har det en sorglig stämning över sig eftersom David Warbeck redan var dödssjuk och på väg till IRL Beyond när kommentarspåret spelades in. Så för den som har missat detta fantastiska spår är detta ett perfekt tillfälle att ta del av det.

Det andra spåret med Fulci och Waddell är lite mindre lättsamt och fokuserat på andra saker i och runt filmen. Det är fortfarande intressant och engagerande och är därför ett fint komplement till MacColls och Warbecks spår. Och man får ju alltid veta något om Filmen som man inte visste innan.

Sedan bär det av till Edinburgh i Skottland där den utan uppehåll förtjusande Catriona MacColl svarar på lite frågor i samband med en visning av Filmen den 13:e Mars 2010. (Exakt 14 år på dagen efter Fulcis död, alltså.) Det är tjugo väldigt, väldigt välkomna minuter med en lika stor dos av ärlighet som svårslagen charm. Det mest glädjande är fortfarande att MacColl ser "de här filmerna" i ett lite mer positivt ljus nu än förut och att "The Beyond" är favvon. (Fast det är klart att det inte hade varit speciellt upplyftande om hon hade sagt att hon avskyr dem och inte vill veta av dem. Eller jagat bort intervjuare med något tillhygge.)

Därefter är det självaste Cinzia Monreale som står på tur att bli intervjuad. (Det där hotellet där intervjun spelades in borde skryta oftare med att de har haft självaste Emily på besök! Eller döpa om det till "Seven Doors Hotel" för att bli coola.) Monreale berättar öppenhjärtligt om sin karriär inom Horror och när hon bl.a. jobbade med Joe D'amato och en viss nekrofil-rulle som många pratar om än idag.

Och så över till DVD:n. Som innehåller följande featurettes:

"Arrow Release Reel" - Precis vad det låter som. (Och den inleder båda skivor.) Presentation av utgåvorna varvad med Gore-scener och odödliga citat.

"Beyond Italy: Louis Fuller And The Seven Doors Of Death" - Hur var det nu igen när "Louis Fuller" gjorde "7 Doors Of Death"...? Terry Levene som orkestrerade en del mer eller mindre genialisk marknadsföring berättar hur det gick till när italienska skräckfilmer (T.ex. "Zombi Holocaust" och "Cannibal Ferox".) gjordes om till amerikanska sådana - Med föga framgångsrikt resultat. Allt för att göra dem lite mer lättåtkomliga för Grindhouse-besökarna. Men ironiskt nog var det inte dessa "amerikanska" versioner som blev eftertraktade i slutändan. (Av andra än nostalgiska orsaker.) Varför? För att alla fina Gore-FX var borta till att börja med. Vilket nästan är lika horribelt som det vedervärdiga alternativa soundtracket till Filmen. Och trailern till "7 Doors Of Death" med den story-påhittande speakern och den konstiga synthmusiken är mycket, mycket svår att se charmen med. Annars är det bra att Levene slår hål på myten om att det skulle ha varit Quentin Tarantino som "upptäckte" Filmen och gjorde den känd via Rolling Thunder Pictures. (Ja, om man inte fäster något som helst avseende vid vad andra distributörer gjorde flera år innan. Och här hemma hade vi ju vissa ökända bootleg-langare vars VHS-utgåvor inte heller gjorde någon glad i mer än ett par minuter - Tills man såg att Schweicks kedje-smisk var bortsaxat. Plus sju-åtta minuter till här och var.)

"One Step Beyond: Catriona MacColl Remembers A Spaghetti Splatter Classic" - En halvtimmes intervju med MacColl, och den är fokuserad på... Snälla, gissa vad...? Det skulle inte vara några som helst problem att lyssna på henne en hel dag, även om hon så pratade om vädret. Att vissa anekdoter återkommer vid olika tillfällen är fortfarande inte speciellt konstigt. Men MacColl får i alla fall relevanta frågor. Varje segment har också de där animationerna som kopplar till filmen i fråga. (Splatter-scener oftast.) Vissa verkar avsky dem, men jag tycker de är söta.

"Butcher, Baker And Zombiemaker: The Living Dead Legacy Of Giannetto De Rossi" - Nästa halvtimme är med snubben som har gjort rubbet inom Horror när det gäller specialeffekter. Har någon behövts köttas i närbild på de mest kreativa sätten, så är det De Rossis namn som man bör ha haft i åtanke innan man anlitade någon. Och det började tidigt med rullar som "Living Dead At The Manchester Morgue" och sedan en minnesvärd karriär med Il Maestro. Tarantellor har kunnat sabba ett öga lika effektivt som rakblad när De Rossi har varit i farten. Så det blir många intressanta berättelser, även om De Rossi ibland har lite svårt att formulera sig på engelska.

"Fulci Flashbacks: Reflections On Italy's Premiere Paura Protagonist" - Roberto Forges Davanzati (Kamera-operatör på "City Of The Living Dead" och "The Black Cat".), Antonella Fulci, Daria Nicolodi, Giannetto De Rossi, Sergio Stivaletti och Dario Argento reflekterar kring Fulcis person och karriär. Särskilt Argentos reflektion kring när han lärde känna Fulci är rörande. Riktigt schyssta anekdoter, och det bekräftas bara än en gång att The Godfather Of Gore lämnade ett djupt avtryck efter sig i filmhistorien. Ett spår som det värsta kritiker-packet har försökt sopa igen.

"Alternate Pre-Credit Sequence" - I den tyska bioversionen var alltså "Louisiana 1927"-introt i riktig färg, och denna sekvens är ursprungligen från den. (Grindhouse Releasings DVD hade också den här snutten som extramaterial.) De flesta verkar i alla fall hålla med om att "sepia-introt" fungerar bättre eftersom det separeras från resten av filmens narrativ rent visuellt. Sekvensen körs två gånger i rad - En gång på engelska och en gång på tyska. ("You ungodly warlock!" låter stenhårt även på Deutsch!)

"International Theatrical Trailer" - Trailern som ALLTID gör en SUGEN. Fattar du vad jag menar...?

Arrows release av Filmen kommer givetvis att tas emot på minst två olika sätt. (Om man bortser från de som uppenbarligen har ett illa dolt personligt intresse av att se Arrow gå i graven.) För den som precis upptäcker Fulcis värld finns här mer information, berättelser, minnen och intryck än vad man kan ta till sig på en och samma gång. En enkelbiljett till grav fixering. Men även för de som är kroniskt sålda bortom all hjälp hittar något nytt bland det som redan är känt och som har belysts i andra releasers extramaterial.

Det här är då... Världens Bästa BD. Maxpoäng på så gott som alla fronter. Och någon liten knappt märkbar skavank här och var. (Som ändå försvinner i mängden av ren och skär storslagenhet.) För mycket av det goda? Alldeles lagom, snarare...

Vadå...? Trodde du på fullaste allvar att du skulle hamna här och läsa en kritisk och "objektiv" text av någonting som har med Filmen att göra...?

Jag "beklagar".

 



  

PRESENTATION :


  

VIDEO :


 
  

AUDIO :


  

EXTRAS :


 
  

PRISVÄRDE :


   
 
 

KÄLLA (FILM) : 98%
KÄLLA (MEDIA) : 99%

 
 

UPPLÖSNING : 100%
DEFINITION : 97%
ÖVERFÖRING : 99%
KOMPRIMERING : 100%

 
 

DYNAMIK : 100%
OMFÅNG : 100%
BALANS : 100%
KVALITET : 98%

 
 
Världens. Bästa. BD.