Deep Red


• Arrow Films •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


UTGIVNINGSÅR:

• 2011


REGION:

• 0 (PAL)


RATIO:

• 2,35:1 (1080p / 16:9)


SPELTID:

• 232 min.


LJUD:

Master Audio 5.1 (Italienska)
2.0 (Italienska)
2.0 (Engelska)
Mono 2.0 (Italienska)


EXTRAS:

• Kommentarspår
• Featurettes
• Trailers


PUBLICERAD:

• 28 Januari 2011 - 08:24:53



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• RECENSION:
I. Deep Red
• DVD RECENSIONER:
II. Another World Entertainment
• MEDIAGLUTT:
III. DVD Vs. DVD » Deep Red : Anchor Bay Entertainment Vs. Another World Entertainment


 


 
 

Blue Underground är förvisso på gång (April 2011.) med en BD-release av "Deep Red", men även den här gången hann Arrow Films före. ("Vem annars?" skulle man snart kunna börja fråga.) Och de har i vanlig ordning ansträngt sig genom att troget följa sin högt satta standard när det gäller allt från presentationen till återgivningen - Två versioner av filmen i magnifik 1080p. Fyra olika omslag. En dubbelsidig poster. Ett litet häfte med en essä. En bunt nytt extramaterial. Och ingen Satans regionkodning. Hög igenkänningsfaktor på grejerna, alltså. Och det är bara Arrows releaser som ser ut "så här" rent fysiskt.

Allt för att göra världens mest otacksamma fans nöjda. (Varav minst hälften ändå aldrig verkar bli det. Och det finns egentligen bara en sak som är mer tragisk - Någon som påstår sig vara ett "Argento-fan" och som praktiskt taget sågar "Deep Red" genom att peka ut allt från strukturella "inkonsekvenser" i handlingen till att nedvärdera Giallon som fenomen. Jävligt bra utgångsläge.)

Så ska vi då börja med att gnälla lite indirekt och "professionellt" på att en film från 1975 minsann inte ser lika bra ut som en från 2011? Trots att den "ju är i HD och allt"...? Nej, jag tror fan inte det. Det verkar vara väldigt, väldigt svårt för vissa instanser att begripa att ju bättre återgivning en äldre film får, desto tydligare märks skadorna på originalmaterialet. Vilka är oundvikliga efter så lång tid. Och fortfarande är det ingen som kan trolla utan vidare.

Men en lysande återgivning av "Profondo Rosso" får vi. Först och främst är de tidigare censurklippen (Hundslagsmål och en piercad liten ödla.) signerade BBFC puts väck. Någonting fick de gamla rö-- rävarna att inse Sanningen. Så då var det grönt ljus hela vägen.

Arrow släppte då båda "giltiga" versioner i ett och samma paket - "Director's Cut" och "International Cut" a.k.a. "Export Version". 126 respektive 105 minuter. Den kortade versionen kan man fortfarande inte klassa som något annat än kuriosa eller extramaterial då den inte i närheten känns lika helgjuten som Director's Cut. (Den tappar helt enkelt för mycket viktig karaktärisering på vägen.) Men fortfarande är det kul att den fick hänga med-- Och där var det visst någon som satte ölkorven i halsen... Nej, båda versioner ligger inte på samma skiva. För då hade ju överföringen sett ut som pixel-dysenteri. ("Director's Cut" ligger på en BD-50 och "International Cut" ligger på en egen BD-25.) Båda versioner är självfallet fina som fan med film-looken (Läs: Grynet!) bevarad - Från en tid då ordet "digital media" mer eller mindre ansågs vara hokus pokus och dessutom Science Fiction. Och båda överföringar är lyfta från samma källa. (Med undantag för för- och eftertexterna som är på respektive språk.) Ett smart drag av Arrow. (En del källor har dock noterat att Anchor Bays gamla DVD har lite mer bildinfo, men det ser ut att "bara" gälla vänsterkanten av någon orsak.)

Men bildkvalitén är annars extraordinär. Aldrig någonsin hade man ens kunnat föreställa sig att "Deep Red" en dag skulle se så här vass ut. Man fick en mild psykos av häpnad när man såg Anchor Bays DVD-release för första gången, men den här gången blev det en riktig tilt i hjärnan. Men man får ta lite skavanker med det goda också. Som sagt - BD-formatet återger allt. Såväl styrkor som brister. (Precis som om några av de suddiga inomhusscenerna i svagt ljus någonsin har varit skarpa och bländande kontrastrika.) Och styrkorna är jävligt många fler. Det finns en glitch i kodningen (En del av bilden pixlar till sig i en bråkdels sekund 45.27 in i filmen.) som har uppmärksammats här och var och som man kanske inte ens märker om man inte vet exakt var man ska titta. (Fast den blir ju lättare att se på en stor skärm / duk.)

Ljudspår finns det också lite att välja mellan - Director's Cut har en fantastiskt fin DTS-HD-mix i 5.1. På italienska, så klart. Och Goblin har väl vid sidan av "Suspiria" aldrig låtit bättre? (Det gäller t.o.m. LP:n med barnvisorna som syns i filmen. ;) Det finns dock inget 5.1-spår på engelska, utan tittaren får nöja sig med mono-mixar för båda versioner. En del scener i Director's Cut saknar och har alltid saknat engelsk dialog, så där slås subtitles på. De sista alternativet är stereo-mixar på originalspråket.

Kommentarspåret med Argento-experten Thomas Rostock för Director's Cut klippte Arrow från Another World Entertainments grymma dubbel-DVD-release och man kan inte säga annat än att det är ett av de bästa spåren som har producerats för en av världens absolut bästa filmer. Även om man har hört kommentarspåret ett par gånger tidigare, så finns det alltid något som har hamnat i nytt ljus efter den senaste gången man såg filmen. Vilket är en god fingervisning när det gäller spårets kvalitet.

Och så har vi extramaterialet som nästan uteslutande består av Featurettes. Säkert en femtedel av nöjet är att bara få se Arrows nya titelsekvenser för varje del eftersom de går hand i hand med filmens teman. I "Deep Reds" fall är det t.ex. ett barns makabra teckningar som återkopplar till olika dödsscener i filmen. Och på tur står riktiga intervjuer på plus minus en kvart.

Den första som går under namnet "Lady In Red: Daria Nicolodi Remembers Profondo Rosso" är mycket riktigt med Daria Nicolodi som... Minns "Deep Red"... Och mer ändå. Hon berättar om sin karriär / sitt liv med Argento och om filmerna som hon var med i. "Deep Red" genererade positiva intryck från alla håll, Argento gjorde filmen när han var som lyckligast och kreativiteten smittade av sig på alla som hade med produktionen att göra. Även om många minnen är glada och lyckliga, så finns det även lite mindre roliga när det kommer till Argento själv. Det finns säkert mycket bitterhet kvar även om det värsta förhoppningsvis har lagt sig.

"Music To Murder For! - Claudio Simonetti On Deep Red". Mästermusikern (Som inleder Director's Cut av filmen med en kort presentation.) berättar om sin inblandning i filmen och vad som ledde honom till Goblin. Soundtracket i "Deep Red" blev ju standardsättande utan dess like och influerade många musiker / filmskapare, bl.a. John Carpenter för "Halloween". Men för Goblin blev det i alla fall rivstarten som ett band. Och gänget lirar än idag i olika konstellationer. Ibland t.o.m. live.

"Rosso Recollections – Dario's Deep Genius" - Den eviga Mästaren själv slösar inte med orden i vanlig ordning. Intervjun känns p.g.a. detta lite sönderhackad till en början eftersom "de" konstant klipper till diverse filmsnuttar. Argento pratar i alla fall bl.a. om s.k. "re-titlings" (Det går fortfarande inte att förstå hur någon kunde lansera "Deep Red" som "Suspiria 2".), en horribel version av "Deep Red" som saknade 40 minuter (!), plus att han passar på att avfärda alla teorier om att Marcus Daly i filmen skulle vara homosexuell. Men det intressanta är att filmen reflekterade Argentos dåtida (?) idéer om att familjen som koncept är en negativ extension av en person och att alla psykologiska problem har sina rötter i de roller man har som familjemedlemmar.

Argento konstaterar också att eventuella planer på en 3D-version av "Deep Red" inte är mycket mer än ett rykte eftersom ingen har sagt för många ord om den. Och när re-maken på "Suspiria" nämns, så märker man att han helst av allt skulle vilja skicka en "Skit er i näven och Glad Påsk"-hälsning till de som planerar att göra den. Men han har insett att det är lika bra att försöka att inte bry sig.

"Rosso From Celluloid To Shop" på den andra skivan är en tur genom Argentos och Luigi Cozzis coola affär i Rom. Jag har själv inte varit där, men alla (I alla fall de som har varit där.) säger att de har jävligt mycket coola prylar i form av rekvisita och annat. Och Featuretten bara bekräftar detta. (Om man någonsin drar till Rom, så blir det ju första anhalten efter flygplatsen.)

Extramaterialet rundas av med två trailers för "Deep Red" - Den italienska och den amerikanska. Den sistnämnda ska man absolut inte se förrän man har sett filmen. Den måste ha visats för dyngraka Grindhouse-besökare som redan hade glömt bort den när / om de såg filmen. För fan - Hade de inte kunnat klämma in lite fler Spoilers när de ändå var igång...?!

Rick Melton har än en gång illustrerat det exklusiva omslaget och Alan Jones har bidragit med reflektioner i det medföljande häftet på åtta sidor. Postern har Meltons konstverk på ena sidan samt den amerikanska postern på baksidan. (Med en hängd docka och ett mumifierat lik.) Den finns även som ett av de fyra omslagen inklusive den franska (En svartvit högkontast-bild på en något stressad Marcus Daly.) och den italienska. (Med Dalys reflektion i en fin blodpöl.) Alla är lika tuffa och ikoniska på lite olika sätt. Och alla slår både Anchor Bays och Blue Undergrounds omslag med hästlängder.

Vad var det mer............?

Hmm... Typiskt att man inte kommer ihåg det nu............ Nej, det är fortfarande tilt i skallen av någon orsak... Det var något om-- Jaa...! Men det var det ju:

Köp Arrows BD-utgåva av "Deep Red"...!

 



  

PRESENTATION :


  

VIDEO :


 
  

AUDIO :


  

EXTRAS :


 
  

PRISVÄRDE :


   
 
 

KÄLLA (FILM) : 88%
KÄLLA (MEDIA) : 99%

 
 

UPPLÖSNING : 95%
DEFINITION : 98%
ÖVERFÖRING : 93%
KOMPRIMERING : 97%

 
 

DYNAMIK : 99%
OMFÅNG : 97%
BALANS : 98%
KVALITET : 98%

 
 
Ännu en förvånansvärt högkvalitativ release från Arrow Films.