Inferno


• Arrow Films •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


UTGIVNINGSÅR:

• 2010


REGION:

• 0 (PAL)


RATIO:

• 1,85:1 (1080p / 16:9)


SPELTID:

• 107 min.


LJUD:

Master Audio 5.1 (Engelska)
2.0 (Engelska)
2.0 (Italienska)


EXTRAS:

• Trailers
• Intervjuer
• Featurettes
• Dokumentär


PUBLICERAD:

• 22 September 2010 - 15:13:18



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• RECENSION:
I. Inferno
• DVD MINI-RECENSIONER:
II. Anchor Bay Entertainment
• MEDIAGLUTT:
III. DVD Vs. DVD » Inferno : Anchor Bay Entertainment Vs. Studio S Entertainment


 


 
 

Något som säkert vart och vartannat Argento-fan har testat är att glo på "Suspiria" och "Inferno" direkt efter varandra. Och kanske har de t.o.m. följts av den extremt orättvist bespottade "Mother Of Tears". (Inte? Testa, då.) Visst är det en ojämförbart stor skillnad mellan 27 år och tre år när en regissör försöker sig på att komplettera en trilogi som redan har gått igenom alla kreativa, personliga, logistiska och ekonomiska prövningar som existerar. Jag menar - Det är större chans att ens "state of mind" inte har förändrats (Tillsammans med andra hinder som uppstår runt en.) lika mycket på ett par år än vad det gör på närmare tre decennier. Många menar att trean borde ha gjorts någonstans efter "Tenebrae" och fan inte senare än 1985. Därför känns det givetvis som om "Inferno" och "Suspiria" hänger ihop när det kommer till den beröringspunkten. (D.v.s. hur filmerna ser ut samt hur de registreras i sinnena.) För det finns flera nämnare i "Inferno" som är svåra att upptäcka om man inte har sett "ettan". "Suspiria" vinner stort på vartenda plan. "Inferno" har bara ett par mildare distraktioner som dock inte hotar att punktera den mardröms-sfär av surrealism som Argento förflyttade från Freiburg till New York. Man köper hela grejen i "Suspiria" rakt av och utan reflektion. "Inferno" är en lite mer krävande upplevelse som tar lite längre tid att kära ned sig i, bara. Jag tycker definitivt att filmen har vuxit för varje titt. När man verkligen tittar efter detaljerna som Argento har gömt i filmen, så framstår filmen som cinematisk alkemi i sin allra renaste form.

Från det ena till absolut ingenting. Många var vi som drog en lättnadens suck tidigare i år (2010) när Nouveaux Pictures mer eller mindre räddade "Suspiria" på BD efter det ökända praktfiaskot med den italienska releasen. (Googla på det om det inte ringer någon klocka.) Och ungefär lika många var vi som tänkte: "Om nu bara “Inferno” också fick samma chans att glänsa på BD.". Det tog inte många veckor innan Arrow Films gick ut och annonserade att en packe splitternya BD-releaser av diverse Argento-rullar var på väg. Och visst var "Inferno" en av dem. Och det hela var en så stor grej att t.o.m. BBFC hävde censurklippet med katten och musen. (Ja, det var garanterat filmens magi som till slut fick BBFC att mjukna och inte protesterna från fans.) En stor grej, ja. Mig veterligen finns det ju i skrivande stund bara två olika officiella DVD-utgåvor av "Inferno" på marknaden (Fler är på gång nu, fast på BD.), så en i High Definition är nästan på samma starka surrealistiska nivå som själva filmen är på.

Ingen har heller glömt bort Arrow Films kungliga behandling av "City Of The Living Dead", och ingen lär inte bli det minsta förvånad över att "Inferno" hamnar i samma liga när det gäller allt från marknadens coolaste paketeringar till återgivningen av själva filmen. Men "Suspiria" var ju inte hundra perfekt p.g.a. viss digital... Överexponering...? Nej, precis. Och det är inte "Inferno" heller. Av lite andra orsaker. Medan överföringen kommer från samma master som 20th Century Fox och MGM gjorde 2007, så finns det en liten skavank. Och det är formatet som man har fipplat med en aning. Filmen är fortfarande i 1,85:1 som den skall vara, men bilden är aningen inzoomad. (Den italienska DVD-utgåvan, från samma master, har lite mer bildinfo i alla kanter. Även om det bara är marginellt.) Men det är knappast något man tänker på, och då ska det nämnas att bilden i Anchor Bays utgåva saknade ännu mer av bilden till både vänster och höger. Den nya mastern har dock ett helt annat färgschema som har fått både ris och ros. (Med extra långa och hårda taggar.) Den är inte lika mättad, och andra färger kommer fram istället för de dominerande röda och blåa nyanserna i den föregående överföringen. Men vilken man föredrar brukar vara en smaksak.

Men sedan har ju de goda nyheterna redan börjat - Utgåvan är oklippt (BBFC måste verkligen ha beröm för det här.) i 1080p, komprimeringsfel kan man leta efter med Photoshops förstoringsverktyg och bilden är sagolik för att vara en 30 år gammal film. Knivskarp kan ju bilden inte bli utan diverse fulknep (Som ändå hade fått den att se för jävlig ut.), och stora delar av den har garanterat aldrig varit knivskarp heller. Men svärtan och styrkan i färgerna går då inte att dra ned i skiten, och i närbilder ser man en detaljrikedom som man ärligt talat aldrig trodde att man skulle få se i den här filmen - Allt från katthår till... Irene Miracles glittrande ögon. Om man sedan har vaskat bort mycket av grynet med DNR är lite surt att avgöra eftersom man faktiskt kan se det i var och varannan scen, men i vissa scener märker man bara lite märkliga skiftningar som säkert beror på filmens ålder mer än något annat. (Det hade varit kul att veta exakt hur mycket Arrow grejade med bilden i efterhand.) Men precis som i fallet med "Suspiria" är detta bara något som man upptäcker om man letar efter fel och "fel". De som älskar "Inferno" kommer nästan med all säkerhet att bli positivt överraskade - Speciellt om "Suspiria" framkallade liknande reaktioner. Så Arrow ska ha en eloge till. En stor jävel.

Och då har vi ändå inte sagt ett ord om ljudet. Den här gången har Arrow klämt fram original-mixar på både engelska och italienska. (Fuckin' sweet.) Båda funkar förvånansvärt nog lika bra. Och som dragplåster finns en 5.1-variant i DTS-HD Master Audio, vilken så klart låter annorlunda med tanke på dess surround-effekter och märkbart djupare bas. (Vissa källor påstår att det är Anchor Bays "gamla" mix fast i okomprimerat format.) Hur som helst lär ingen behöva bli besviken med "alla" optimala alternativ till förfogande. Så det kan bara bli max poäng för denna fina service. Arrow har också skippat allt vad "Dolby" heter och presenterar alla ljudspår i DTS. Emerson i DTS! Bara en sån sak.

Och extramaterialet? Jodå. Fortsätter Arrow att langa ut liknande utgåvor, så blir det svårt att fungera onormalt. För de packar verkligen in så mycket de bara kan och orkar i sina släpp. Den här gången räckte heller inte en vanlig BD-50, utan de passade på att slänga med en fin liten bonus-DVD också. På den ligger först två trailers för filmen plus den korta featuretten från Anchor Bays gamla DVD. Den är helt okej och hinner trots sin ringa speltid på knappt nio minuter innehålla en del intressant info. (Som även tas upp i det nya extramaterialet.)

Leon Fergusons dokumentär "Dario Argento : An Eye For Horror" från 2000 dyker upp även på den här releasen. Det är således ännu ett "gratis"-tillfälle att se den, men chansen är stor att man redan har gjort det om man har sett lite Argento-rullar på DVD. (T.ex. Another World Entertainments utgåva av "Deep Red".) Och så sist på DVD:n - 19 trailers på ungefär lika många minuter. Här snackar vi om alla Argento-rullar (Förutom "Ti Piace Hitchcock?", "Giallo" och T.V.-serierna.) inklusive "Dawn Of The Dead". (Och det var bara kul att äntligen få se trailern till "Five Days In Milan".) Denna trailer-orgie finns tydligen på alla Arrows Argento-releaser. En titt på den gör vem som helst till troende.

Det var den återanvända biten av extramaterialet. Det nyproducerade ligger på BD:n (Som rullar igång med en kort introduktion av självaste Daria Nicolodi.) och är uppdelat i fyra segment:

"Dario's Inferno" (16 min.) - Det har aldrig varit någon hemlighet att Argento tycker att alla turer kring "Inferno" var både tröttande och komplicerande från ruta ett. Att de amerikanska distributörerna redan hade för mycket att säga till om i samband med "Suspiria" gjorde inte saken bättre. Inte heller att 20th Century Fuckhead började jävlas med Argento när filmen visades i Los Angeles. Skithögarna tyckte att filmen var "för stark för amerikansk publik", vilket ledde till att filmen bara släpptes på VHS. (Här visades den tydligen på bio, men med över fem minuters klipp.) Filmen var annars en hit lite här och var, men Argento tröttnade på skräck och återvände till Giallon, delvis p.g.a. kritiken i hemlandet och det s.k. mottagandet i U.S.A. Bl.a. därför dröjde det 27 år innan det han kände att det var dags att avsluta trilogin med "Mother Of Tears". Och då är det ju föga konstigt om filmerna ser rätt så olika ut. (Men på något sätt är det lätt att föreställa sig att den isolerade världen som den tredje Modern är fast i förfaller ganska rejält i modern tid.)

"Acting In Hot Water" (19 min.) - Daria Nicolodi har dock en lite annan syn på saken. Eller en helt annan, t.o.m. Hon ville avsluta sagan redan i början av 80-talet med en tredje "sekulär historia med både vit och svart magi", men hon fick inget gensvar från varken Argento eller olika producenter. Nicolodi är annars den enda som vet hur trilogin egentligen slutar, och hon hoppas kunna förverkliga "The Real Mother Of Tears" en dag. Hon tycker nämligen att Argentos version påminner för mycket om "The Exorcist" och att häx-magin saknar en framträdande roll i filmen. Men det är kul att hon uppskattar filmen mer nu än då när den släpptes, och hon får här säkerligen sagt en hel del som hon inte har fått vädra tidigare i anslutning till Trilogin.

"The Other Mother : Making The Black Cat" (16 min.) - Daria Nicolodi och Luigi Cozzi påbörjade ett samarbete som gick ut på att göra ovan nämnda tredje del, men det visade sig ju att filmen var en Satan till sur grej att få till - Dels p.g.a. ekonomiska orsaker (1989 var man ju tvungen att praktiskt taget ha tvångströjan på sig snörad och klar för att få för sig att göra en skräckfilm i Italien.), men också för att Cozzi skrev om för mycket av manuset tills det blev något helt annat (Och som Nicolodi gav upp hoppet om.) - "The Black Cat"...! Och inte Edgar Allan Poes svarta kissemiss som Argento gjorde för "Two Evil Eyes", utan det hela blev en slags hyllningsfilm (Om en filmproduktion.) till Argentos tidigare filmer. Rent strukturellt hängde inte "The Black Cat" ihop med varken "Suspiria" eller "Inferno" mer än att delar av den baserades på "The Three Mothers". Cozzis snabba approach när det gällde produktionen (Som om inte det tog tillräckligt lång tid att få igång den - Produktionsbolaget "21st Century" gick till råga på allt i graven. Det bästa vore kanske att helt och hållet undvika filmbolag som har ordet "Century" i namnet.) gick inte speciellt väl ihop med Nicolodis vision, och filmen blev både bortglömd och ratad. (Så en DVD hade inte varit helt fel.)

Intressant stoff alltså. En sak som har fått kritik när det gäller de här tre featuretterna är kvalitén på filmklippen som visas när en viss film diskuteras. Intervjuerna är förvisso i HD-upplösning, men klippen har tagits från en märkbart sämre källa innan bilden har skalats upp. (Nej, det kan aldrig bli bra.) Men dessa featurettes har coola intro-animationer, speciellt den till "Acting In Hot Water" som visar de urklippta pappersgubbarna från filmen. (Med tillhörande dödsscener!)

"Q & A" (30 min.) - Irene "Rose" Miracle, Keith Emerson och Tim Lucas svarar på frågor kring filmen i samband med en visning någonstans i Los Angeles. (Lucas är så klart på plats p.g.a. Mario Bavas medverkan i "Inferno".) Emerson lyser det mega-relaxad rock-snubbe om 24/7 och Miracle har en naturlig charm som får alla på gott humör på nolltid. Lucas agerar också intervjuare för att få fart på diskussionen, och det märks på ett par ögonblick att snubben är tungt insatt i ämnet. En underhållande halvtimme, med andra ord.

Sedan är det roliga slut för den här gången. Nästan. I fodralet ligger också ett 8-sidigt häfte med en artikel av Alan Jones. Vad den handlar om får ni försöka lista ut själv. (Vilket är väldigt svårt.) Arrow har även slängt med en dubbelsidig poster (Med den nya respektive gamla utsidan.) samt 6 st. kort med motiven från diverse andra posters.

Det verkar annars som det ökända gnäll-fenomenet bland en del av Argentos s.k. fans nu på blodigaste allvar har fått fäste i kritiken mot releaserna också. Vissa blir aldrig någonsin nöjda, och de som gapar högst märks givetvis tydligast. Den här gången är det inte nog med att "Inferno" gick igenom BBFC oklippt, att den faktiskt har bäst bild av alla releaser hittills eller att filmen släpptes överhuvudtaget. Nej, då. (VHS-utgåvorna var väl bättre som vanligt.) Nu var det i och för sig inte fodralet som luktade pizzakartong eller vad fan det var sist gång, utan nu är det Rick Meltons coola box art som är det enorma bekymret. Den har kallats allt från smaklös till rent ut sagt dålig. (Hårda ord från några pers som inte ens verkar vara kapabla till att slå in namnet i Google.) Och tycker man att en tecknad halv-naken tjej är så katastrofalt "smaklös" som vissa vill påskina, så borde man kanske lämna koloxid-garaget lite oftare. Fast nu hade det ju kvittat vilken bild som än hade funnits på framsidan. Grejen är den att vissa alltid letar upp en fjäder att göra ett par kvadratmeter stora dun-kuddar av. Sedan när det visar sig att de hade fel igen, så blir det tyst. Lika skrattretande varje gång.

Arrow Films släpper de här utgåvorna för fansen, och inte för de som sitter i fucking "Freeze Frame"-mode och letar efter ENSTAKA BILDRUTOR som råkar ha lite skador...

För alla andra är det här en av årets releaser.

 



  

PRESENTATION :


  

VIDEO :


 
  

AUDIO :


  

EXTRAS :


 
  

PRISVÄRDE :


   
 
 

KÄLLA (FILM) : 95%
KÄLLA (MEDIA) : 93%

 
 

UPPLÖSNING : 97%
DEFINITION : 96%
ÖVERFÖRING : 92%
KOMPRIMERING : 99%

 
 

DYNAMIK : 98%
OMFÅNG : 100%
BALANS : 100%
KVALITET : 100%

 
 
Ett par skönhetsfel gör inte en dålig utgåva.