City Of The Living Dead


• Arrow Films •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


UTGIVNINGSÅR:

• 2010


REGION:

• 0 (PAL)


RATIO:

• 1,85:1 (1080p / 16:9)


SPELTID:

• 93 min.


LJUD:

Master Audio 7.1 (Engelska)
Master Audio 5.1 (Engelska)
Stereo 2.0 (Engelska)
Mono 1.0 (Engelska)


EXTRAS:

• Intervjuer
• Kommentarspår
• Trailers
• Featurettes


PUBLICERAD:

• 8 Juni 2010 - 15:37:02



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• RECENSION:
I. City Of The Living Dead
• BD RECENSIONER:
II. Blue Underground
• MEDIAGLUTT:
III. DVD Vs. DVD » City Of The Living Dead : Anchor Bay Entertainment Vs. Another World Entertainment
IV. DVD Vs. DVD » City Of The Living Dead : Anchor Bay Entertainment Vs. EC Entertainment
V. DVD Vs. DVD » City Of The Living Dead : Vipco Vs. EC Entertainment


 


 
 

Man gick väl inte och inbillade sig att det någonsin skulle inträffa, men det var ganska exakt just det som hände - Två olika standardsättande BD-releaser av "City Of The Living Dead" släpptes tätt inpå varandra. Arrow Films gav ut sin release den 24:e Maj 2010 och Blue Underground en hel dag senare. Och visst skiljer sig utgåvorna åt. Markant. Bara det är lite förvånansvärt. Och de fans som blir skakiga lär identifiera spasmerna som ett tecken på att båda måste införskaffas.

Det enda riktigt gemensamma som släppen har är att samma HD-källa har använts till att göra överföringen. Och vad de flesta inte visste förut var att alla DVD-överföringar var i fel ratio även om de såg rätt ut. (D.v.s. bilden var förvisso i 1,85:1, men den var besvärande mycket inzoomad.) Det är först på BD som bilden visas i sina exakta proportioner.

Samma HD-källa, ja. Men då ska man ju ändå inte tro att bilden är identisk på båda utgåvor. Frameningen verkar först och främst inte vara millimeter-exakt. (Men det här är baserat på jämförelser av stillbilder, och det här märker man nog knappast i ett "blindtest".) Och medan Blue Undergrounds bild var så nära perfekt man kan komma, så ligger Arrows ett par små steg efter. Arrow har däremot grejat med "något" som har lett till att bitraten har sjunkit med hela fem Megabits per sekund - I snitt. Ett par sajter (DVDBeaver, t.ex.) som jämför screenshots konstaterar att bilden är något ljusare på Arrows utgåva och att svärtan ser mer solid ut i Blue Undergrounds version. Det är ingen stor sak i sig. Den stora saken vore om det nu är så att man har komprimerat bilden för mycket. (Arrows överföring tar ca. 26 Gb av en BD-50 medan Blue Undergrounds tar närmare 30 Gb. Och då har Arrows release hela sex ljudspår jämfört med B.U.s tre.) Nu flyger det dessutom en massa rykten på diverse forum som anklagar Blue Underground, fan och hans moster för att ha sabbat bilden med Digital Noise Reduction och just fan vet allt. (Och vi vet ju alla hur liknande konspirationsteorier har visat sig hålla vid granskning. Precis. Inte ens hälften av dem brukar vara sanna eller ens baserade på fakta.) Enbart för att en film från 1980 inte ser "rätt" ut när den hamnar på ett digitalt format. Nej, inte på en vanlig skärm eller en relativt liten HDTV. Hela grejen med BD är ju den att man måste upp i storlek för att märka skillnaderna. Och det säger sig självt. (Plus att överföringen från originalnegativen även för över det s.k. grynet som så jävligt många ojar sig över.)

Men vad som däremot är lite mer mysko är skillnaderna i ljudspåren. Precis som Blue Undergrounds utgåva, så har Arrow lagt med ett DTS-HD Master Audio-spår i 7.1. Men det är, enligt info-rutan i mjukvaran, ett 16-bitars spår istället för 24-bitars. (Som på Blue Undergrounds skiva.) Jag tippar på att det är det som orsakar skillnaderna i bitraten och inte några påtagliga skillnader i bildkvaliteten. Varför sedan Arrow även valde att inkludera ett annat okomprimerat DTS-HD Master Audio fast i 5.1 är lite förbryllande då det inte är någon direkt skillnad mellan dem i fråga om varken dynamik eller omfång. Det finns även ett spår i 2.0 samt ett monospår. Så presentationsbetyget sjunker ett par steg p.g.a. nyss nämnda ojämnheter. Men det höjs i nästa stund med sjumilakliv p.g.a. resten av godbitarna.

Arrows utgåva som sådan tar nästan upp hela utrymmet på skivan - Ca. 46 Gb av 50. Och när man ser mängden extramaterial, så är det ungefär lika förvånande som att en T.V. visar rörliga bilder. Skivan är, väldigt milt uttryckt, späckad. Allt från det s.k. "die-cut"-omslaget (Med ett rektangulärt fönster på framsidan.) runt fodralet med fyra (!) olika valbara instick (Fast det egentligen är två då den ena är framsidan och den andra är baksidan. Men man kan vända på den, alltså.) och det tryckta materialet i form av ett intressant häfte, en liten två-sidig poster (Läcker, givetvis - "Gates Of Hell"-motivet på ena sidan och Arrows färska poster-art på andra.) och sex vykort, andas ren kärlek. T.o.m. trailern är annorlunda presenterad än vad man kanske är van vid. Men kan nämligen välja ljudspår på den - Engelska eller italienska. (Det här är säkert vardagsmat inom Mainstream-releaser "nuförtiden" (Vilket man förmodligen hade vetat om man hade brytt sig om att ta reda på det.), men på kultrullar av "City Of The Living Deads" kaliber är det mer eller mindre unikt.) Men inte nog med det - Du kan dessutom köra trailern i DTS-HD 7.1, DTS-HD 5.1, Dolby Stereo eller Dolby Mono. (Den italienska har bara stereo och mono-alternativen.)

Det där var dock bara början på uppvärmningen.

Själva filmen river igång med ett kort intro framfört av "Gerry" själv. (Carlo De Mejo.) Och sedan: 93 minuter svårt skön Horror. Och när det är dags att vada igenom extramaterialet, så finns det mer än vad man någonsin hade kunnat drömma om. Först och främst bjuds det på två kommentarspår - Ett nytt och ett återanvänt. Det nya är med självaste Giovanni Lombardo Radice (Med Calum Waddell som bollplank.) och är lika underhållande från början till slut som det är ärligt och rakt på. Spåret har minst ett ton med roliga och bisarra anekdoter samt både varma och inte så varma ord när det gäller "industrifolket" som härjade då. Det är allmänt känt att Radice och Fulci drog jämnt, men den ökända "Cannibal Ferox" är en helt annan historia som alltid får en på glatt humör. Men det är en skön blandning av sånt som man kanske har hört tidigare och sånt som man inte kände till. Men för den som just har upptäckt Fulcis värld blir hela BDn en högtidsstund som automatiskt borde göra om 24:e Maj till en internationell helgdag. Bara det att "Bob" 30 år senare sitter och berättar om allt möjligt som har med Europa-skräck att göra är jävligt stort.

Det andra kommentarspåret kommer från Vipcos oklippta release av filmen från 2001 och inkluderar den alltid älskvärda Catriona MacColl. Det är kul att nu "se" att hon har mjuknat rejält när det gäller filmen (Gore-scenerna undantagna!) efter att ha blivit medveten om vilka vansinnigt dedikerade fans de här filmerna har. (Inte illa för nu 30 år gamla lågbudget-rullar. Och något beror det ju på.) Alla minnen kring likmask-stormen är så klart inte roliga, men annars är det ytterligare en och en halv timme som flyger iväg och som man får chansen att uppleva igen om man inte fick tag på / skaffade Vipcos release. Jay Slater styr spåret och håller hela konversationen på en jämn och intressant nivå. Men ingen kan motstå MacColls charm.

Alltså - Två kanonspår som ingen tvångsmässig återbesökare av Dunwich bör missa. Och då har vi fortfarande inte kommit till det visuella och filmade materialet. Det minst intressanta ligger först - "Fulci In the House: The Italian Master Of Splatter". Det här är mer som en introduktion och som förståeligt nog på dryga kvarten inte ens hinner täcka ett promille av allt som existerar i Mondo Fulci. Man kan förstå Sergio Stivalettis medverkan med tanke på att han bl.a. fick axla "The Wax Mask" när Mästaren kolade, men... Fangorias Tony Timpone och Tromas Lloyd Kaufman...? Det hade väl varit ganska mycket bättre om Mike Baronas från Paura Productions hade fått några minuter istället?

"Carlo Of The Living Dead: Surviving Fulci Fear" heter nästa snutt. Carlo De Mejo minns filmen med stark glädje och speciellt arbetet kring den. Även De Mejo är en av de som hade det lätt för Fulcis excentriska personlighet. (Det blev ju trots allt tre samarbetstillfällen under den här eran. Men i "City" hade han den största rollen.)

"Dame Of The Dead: Catriona MacColl Returns To The City" Och där har vi ju henne... Många har hunnit säga det redan, men det här är lätt en av de bästa intervjuer som MacColl har gett när det gäller allt som rör hennes karriär inom Eurohorror och "City Of The Living Dead". 25 minuter kompakt kalasbrahet. Och som sagt - Det är enbart hjärtvärmande att hon numera är stolt över de tre filmerna som hon gjorde med Fulci istället för att hålla tyst om dem. (Ett antal år f.Imdb funkade det kanske, men inte nu. :)

"Fulci's Daughter: Memories Of The Italian Gore Maestro" Och visst är det Antonella som berättar ännu mer om farsgubbens rullar och yrke. Antonella levde stundtals praktiskt taget på inspelningsplatserna och berättar även om den gången det blev tjafs mellan Fulci och Argento när "Zombi 2" släpptes. (Det var själva namnet som var orsaken.) Men som tur är löstes konflikten och på sikt fick de gamla rävarna en ömsesidig respekt för varandra och som varade fram tills "The Wax Mask" och Fulcis död. (Den här känslan fick man också när man "läste" mellan raderna i Fulci-intervjun på Grindhouse Releasings "A Cat In The Brain"-DVD.)

"Penning Some Paura: Dardano Sacchetti Remembers City Of The Living Dead" Och så författaren själv. Sacchetti skrev järnet och Fulci ändrade diverse aspekter så att handlingarna skulle passa en mer mardrömslik film. Det var en helt unik approach till filmskapande som tog form där och då, och manusen hamnade rätt så långt ifrån den exempelvis mer jordnära "Sette Note In Nero" som var den första Fulci-filmen som Sacchetti delvis skrev manuset till. Man får känslan av att det inte flöt helt friktionsfritt alla gånger men att det närde så mycket kreativa energier att Sacchetti ändå fick fila på åtta manus för Fulcis del.

"Profondo Luigi: A Colleague's Memories Of Lucio Fulci" Och det är alltså Luigi Cozzi som är profund. På plats, i vanlig ordning, i butiken "Profondo Rosso" - Ett ställe som ser ut att vara det närmaste en helig plats man kan komma på denna jord. Och det är som i nationalsången - Cozzi tronar på minnen från fornstora dagar. D.v.s. då han gjorde "Contamination" samt en liten bit framåt och bakåt i tiden.

"Live From The Glasgow Theatre" Prima Klass - Filmat den 13/3 2010. Giovanni Lombardo Radice och Catriona MacColl må inte ha haft scener tillsammans i "City Of The Living Dead", men här är de på scen för en liten frågestund efter en visning av... Ja, gissa vilken film. Calum Waddell är moderator och stämningen är konstant på topp. (Tro fan det när publiken först har sett filmen på stor duk.)

"The Many Lives (And Deaths) Of Giovanni Lombardo Radice" Under närmare en timme berättar Radice om sin karriär inom stenhård Italo Exploitation - Från de första erfarenheterna med "House On The Edge Of The Park" fram till de sista av The G(l)ory Days med tre av Michele Soavis filmer. (Han slapp dock bli lika hårt köttad i dem som t.ex. i "Cannibal Apocalypse".) Radice har fortfarande inte ett endaste snällt ord att säga om "Cannibal Ferox", men så verkade också allt vara käpprätt åt helvete under den inspelningen. Lite upprepningar från kommentarspåret är oundvikligt, men det här är ändå bra skit.

"Gallery Of The Living Dead" får avsluta upplevelsen som kan göra vem som helst troende. 4 minuter produktionsfoton, filmomslag, m.m. Vackert, vackert.

Om nu inte den INOM VÄLDIGT SNAR FRAMTID SLÄPPTA BD-UTGÅVAN AV "THE BEYOND" får alla Fulci-relaterade releaser hittills att blekna som en vinterkräksjuk Albino med kärlkramp i en kollapsande berg-och-dalbana, så kan jag inte tänka mig en bättre och mer heltäckande introduktion till Lucio Fulci än Arrows utgåva av "City Of The Living Dead". För här finns fan ta mig en del av allting - En finfin Gore-rulle från Gulderans höjdpunkt samt en presentation av de som faktiskt förverkligade filmens existens. Rena rama väckelsemötet. Den knappt betydliga "fadäsen" med ett överflödigt "nytt" ljudspår och det mystiska bitrate-fallet (Som förhoppningsvis inte har gått ut över bilden.) gör bara att utgåvan missar den knappa sista poängen.

 



  

PRESENTATION :


  

VIDEO :


 
  

AUDIO :


  

EXTRAS :


 
  

PRISVÄRDE :


   
 
 

KÄLLA (FILM) : 96%
KÄLLA (MEDIA) : 97%

 
 

UPPLÖSNING : 100%
DEFINITION : 96%
ÖVERFÖRING : 96%
KOMPRIMERING : 96%

 
 

DYNAMIK : 100%
OMFÅNG : 98%
BALANS : 99%
KVALITET : 96%

 
 
"City Of The Living Dead" + BD = Ett måste oavsett.