Suspiria


• Nouveaux Pictures •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


UTGIVNINGSÅR:

• 2010


REGION:

• B (PAL)


RATIO:

• 2,35:1 (1080p / 16:9)


SPELTID:

• 98 min.


LJUD:

Master Audio 5.1 (Engelska)


EXTRAS:

• Kommentarspår
• Dokumentärer


PUBLICERAD:

• 9 Maj 2010 - 22:44:53



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• RECENSION:
I. Suspiria
• DVD RECENSIONER:
II. Dario Argento Collection
III. Anchor Bay Entertainment
• DVD MINI-RECENSIONER:
IV. Anchor Bay Entertainment
• MEDIAGLUTT:
V. DVD Vs. DVD » Suspiria : Anchor Bay U.K. Vs. Anchor Bay Entertainment
VI. DVD Vs. DVD » Suspiria : Atlantic Film Vs. Anchor Bay Entertainment


 


 
 

Man hör på gator och torg överallt att det fortfarande festas och sups som svin. Och det har hållit på non-stop i drygt två år. Orsaken är givetvis ingen annan än att halva 2010 snart har förflutit utan att man har hört ett piss om att "Suspiria" re-maken skulle vara på gång alt. vara för nära ett förverkligande.

(UPPDATERING (2010-07-15): F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F F U U U U U U U U U U U U U U U U U U U U U U -)

(UPPDATERING (2013-01-25): Nu festas det igen...!)

Samtidigt har svordomarna över den nyrestaurerade versionen av The One And Only inte ekat klart i bakgrunden. 2007 var det som om någon hade projektil-spytt mot Mona Lisa och dessutom träffat mitt-i-prick. Nej, då. Så illa var det inte. Det var t.o.m. mycket värre. En restaurerings-process, som övervakades av filmens fotograf Luciano Tovoli, gick någonstans på vägen åt helvete och hamnade trots det på både DVD och BD. Fansen undrade givetvis bl.a. om Tovoli hade blivit ledsynt på ena ögat och färgblind på det andra, eller om någon fjortis hade fått sitta vid "datan" och leka med färgerna. Och mycket annat. Med all rätt. Överföringen såg så horribel ut att många var tvungna att se den med egna ögon. (Som sedan med viss framgång tvättades rena med Aceton.)

En del av teorierna visade sig "lustigt nog" vara sanna - Någonting hade gått fel under överföringen. Färgprofilerna hade "det digitala" fuckat upp (Bl.a. genom att ersätta färger med andra färger som inte skulle vara där.) och uppenbarligen granskades inte resultatet innan skivorna började pressas. Rapporter från riktiga bio-visningar av "Suspiria" bekräftade att 35 millimeters-printen faktiskt var rätt så lik Anchor Bays gamla utgåva. Bildmässigt. Ljudet var däremot en annan historia. Anchor Bay, sin vana trogen, hade grejat rejält med den nya mixen och så pass mycket att det störde de (Läs: Väldigt få.) som visste hur "Suspiria" egentligen skulle låta. Bekymret var tydligen att 5.1-mixen inte till fullo lyckades återge filmens magiska ljudlandskap som ursprungligen hade designats för "4-Track Stereo". Ljudeffekter hade försvunnit och vissa repliker hördes knappt. Men skadan var skedd och 2007 var det alltså dags för en ny re-master. Och den första BD-utgåvan från Italia. Och i och med det fick bränsletanken i gormar-maskinen påfyllning. För det var den re-mastern som slutligen fick duga. (En annan rimlig teori skulle vara att "filmälskarna" som köpte de amerikanska rättigheterna till "Suspiria" (Lägligt nog vid samma tidpunkt.) "övertalade" Technicolor till att avsiktligt låta färgerna kuka ur enbart för att Tomteverkstaden senare ska kunna släppa den ultimata utgåvan av filmen. (2077, eller när det nu blir.) Konstigare saker har hänt, och det är säkert därför de i så fall köpte rättigheterna till att börja med. Nej, exakt - Man vet aldrig när det gäller "vissa" bolag!) Samma re-master fick i vilket fall Nouveaux Pictures / Cine-Excess försöka göra det bästa av...

Och hur gick det, då?

Överlag gick det... Riktigt djävla bra... D.v.s. så bra som det överhuvudtaget kunde gå. Man ser att Cine-Excessarna har gjort ett helhjärtat försök genom att åtgärda de missar som de också måste ha stört sig magsjuka på i den italienska utgåvan. De konstiga färgklickarna och de ännu konstigare artefakterna som den föregående BD-utgåvan led av till förbannelse är i stort sett borta. (Man ser dem ärligt talat inte.) Men kontrasterna är under korta stunder fortfarande rent ut sagt horribla och inte färgglada på ett bra sätt lika mycket som... Hmm... Färg-euforiska... Men under minst 99% av tiden häpnar man (Igen.) över vilken infernaliskt vacker rulle "Suspiria" är. Och detaljerna i 1080p-bilden är ju det som lyfter alltsammans till en "overklig" nivå då man ser detaljer som man inte ens trodde fanns i filmen. Men den gulgröna "Al dente"-snorloskan i glädjebägaren gör sig påmind ett par gånger (Speciellt framåt slutet.) och man undrar om inte någon satt med en skärm där färgerna höll på att lägga av, vilket ledde till att personen i fråga tänkte: "Vad fan, man ser ju inget." och drog upp mättnaden i mellantonerna och högdagrarna till max. Men det är som sagt bara under bara några ögonblick där "Suspiria" ser så där riktigt pastell-kväljande ut - Att diverse smådetaljer i interiörerna skulle försvinna i färgsmeten var garanterat aldrig meningen. Det där är en proper tabbe och ingenting annat.

Men det här är långt ifrån någon katastrof. Kan man leva med att ett par scener riktigt sticker till i ögonen, så är det här ändå ett rejäl förbättring jämfört med vilken release som helst. Det är ändå ett faktum att "Suspiria" aldrig har sett bättre ut än så här plus att skärpan och detaljrikedomen med all säkerhet har nått max. De lite suddigare bakgrunderna i mörka scener beror inte på upplösningen eller själva kodningen, utan på källmaterialet. (Och det skulle jag lätt kunna sätta pengar på.) För annars finns det inte ett enda MPEG-kludd någonstans.

Men vi har fortfarande inte nämnt den nya DTS-ljudmixen i Master Audio 5.1. Man kan bara säga att den sätter ribban så nära toppen man kan komma nu. Jag har ingen aning om vilken förlaga som Cine-Excess använde (Vissa påstår att det är samma som för den gamla laserdisk-releasen från Image Entertainment eftersom den har rätt balans och dynamik på grejerna.), men den slår Anchor Bays mix från och med de inledande minuterna när Suzy kliver ut i regnet utanför flygplatsen. För att inte tala om det inledande mordet. Och om det är som experterna påstår, att detta spår är det bästa efter "4-Track Stereo"-mixen, så är det ju bara för bra. För så här livlig har "Suspiria" aldrig låtit tidigare. Det är bara att jämföra vilken tand-skallrande scen som helst där exempelvis ljudeffekter i Anchor Bays mix dränks av antingen musik eller andra ljudeffekter (Som stormvindar och åskknallar.) Eller så saknas de helt. "Cine-Excess"-mixen har inte skymten av de här problemen. Original-spåret hade varit fint att ha med som komplement, men dessvärre är det inte med i den här utgåvan heller.

Extramaterialet som var häpnadsväckande i kvadrat i Anchor Bay-releasen saknas givetvis här, men det finns lite nyproducerade grejer, bl.a. ett kommentarspår med Alan Jones och Kim Newman. Samma snubbar gjorde ju ett kanonjobb med spåret till "The Bird With The Crystal Plumage" och det här är minst lika bra oavsett om man ser filmen för första gången eller femtionde. Självklart är det svårt att hålla med kritiken till 100%, men det är bra att det just är Jones och Newman som gjorde spåret och ingen annan. (Det bästa alternativet hade så klart varit Argento själv - På italienska och med subtitles.) Jag trodde ärligt talat inte att det gick att glo på "Suspiria" utan att sugas in i bilderna oavsett vad som händer runt en, men jodå - Kommentarspåret tar ju effektivt väck Goblin till att börja med, så det går allt att lyssna på det underhållande snacket utan att bli alltför distraherad.

En dokumentär finns med på skivan också, och den heter: "Fear At 400 Degrees: The Cine-Excess Of Suspiria". Dario Argento, Claudio Simonetti, Norman J. Warren, Dr. Patricia McCormack och Kim Newman delar med sig av sina tankar och upplevelser kring "Suspiria" och sätter den i ett passande och rättvist perspektiv. En del har sagts tidigare i diverse sammanhang, men det finns alltid plats för lite nya infallsvinklar. Alla har bra poänger och slutsatser om varför filmen blev så kultförklarad och magisk som den blev. Den andra delen "Suspiria Perspectives" består i stort sett av samma intervjuer fast i oredigerad form. Det blir en hel del som man får höra i repris, men också betydligt fler personliga tankar kring "kultfilm". Fansen kommer ändå att se och ta till sig hela kitet. Båda snuttar har en sammanlagd speltid på runt 75 minuter.

Och så avrundas allt med "Welcome to Cine-Excess" där bolagets VD Xavier Mendik pratar lite om företaget och deras planer när det gäller kommande releaser. Cine-Excess slogan har kritiserats precis överallt, och det förtjänar den - "Taking trash seriously". Det är bara så här: Den som klassar "Suspiria" som skräp kan på fullaste allvar dra åt helvete.

 



  

PRESENTATION :


  

VIDEO :


 
  

AUDIO :


  

EXTRAS :


 
  

PRISVÄRDE :


   
 
 

KÄLLA (FILM) : 97%
KÄLLA (MEDIA) : 100%

 
 

UPPLÖSNING : 99%
DEFINITION : 91%
ÖVERFÖRING : 97%
KOMPRIMERING : 100%

 
 

DYNAMIK : 100%
OMFÅNG : 100%
BALANS : 100%
KVALITET : 97%

 
 
Ett par missar med bilden förändrar inte det faktum att detta är den ultimata utgåvan av "Suspiria". (Än så länge, d.v.s. 2010, d.v.s.)