Kulturklassiker » The Hills Have Eyes (1977 Vs. 2006)


• « « « r e t r o •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  

PUBLICERAD:

• 14 Juli 2006



 


 

Ö V R I G T

 
 
RETRO:






















 


 
 

Wes Craven gjorde helt klart sina tuffaste rullar mellan 1972 och 1984 - "The Last House On The Left" håller än idag bland de mer elaka terror- och heminvasionsfilmerna och "The Hills Have Eyes" räknas lätt till klassikerna från 70-talets guldera. Om man nu mot all förmodan har missat den sistnämnda filmen, så kan den lättast beskrivas som en "Texas Chainsaw Massacre" ute i öknen - Fast betydligt våldsammare på flera olika sätt. Men upplägget är ungefär den samma - Ett gäng mer eller mindre ofrivilliga "inkräktare" på galningarnas hemma arena. Nämnda galningar som här sätter skräck i en ordinär familj går under namnet Venus, Jupiter, Mars, Pluto och Mercury. Om man ska säga något positivt om dem så vore det väl att de är... Hmm... Bra jägare...

Jupiter och company håller till i bergen runt ett område i öknen som militären spärrat av. Inavelsfamiljens nästa tilltänkta offer är alltså familjen Carter som råkar vara på husvagnssemester och på väg till Kalifornien. Oturen är, som den oftast är, framme och de kraschar med bilen mitt ute i ingenstans. Pluto och Mars är de riktigt vilda grabbarna i sällskapet och ser till att terrorn rivstartar så snabbt som möjligt - Pappan blir grillad på bål när han försöker skaffa hjälp och den nyfödda babyn tas om hand för att senare ätas. Ungdomarna i helyllejänkar-familjen får därför göra sitt absolut yttersta för att överleva och kanske t.o.m. överlista de kannibalistiska vildarna. En sak är säker - De hade varit helt chanslösa utan de två Schäferhundar de har med sig. Under tiden blir Jupiters familj bara mer och mer rasande p.g.a. det ovanligt hårda motståndet de möter från de överlevande.

"The Hills Have Eyes" är definitivt ingen Söndagsmatiné, utan den är uthuggen ur ren och skär horror. Den har förutom några riktigt välregisserade nagelbitarscener en del svart humor och sannerligen intensiva slutminuter som hänger kvar länge i minnet.

(Och så är ju Michael Berryman en av filmhistoriens coolaste snubbar.)

Detta var 1977. Man kan bara fantisera om vilken styrka den här typen av filmer hade på den tiden och ifall de har någon sorts motsvarighet idag. Tja... Det kommer i alla fall för få riktigt brutala rullar som våldsamt skakar om mainstreampubliken - Det är ett som är säkert.

Men 29 år senare tackade Alexandre Aja ja till uppdraget att göra en nyinspelning av "The Hills Have Eyes" med Wes Cravens medgivande. (Craven var även medproducent till filmen.) För egen del dog intresset innan den ens hade fötts av diverse orsaker och projektet tog relativt lång tid att förverkliga. Wes Craven avslöjade redan "tidigt" att det mycket väl skulle kunna bli en NC-17 film och så blev det när filmen var klar - MPAA tog efter morgonkvartingen fram sin äckliga sax och tog bort ett par minuter så att filmen kunde få den heliga R-ratingen. (Till Ajas förtret givetvis.) Dog inte det lilla intresset jag hade för hur, vad och varför Aja kokat ihop en ny "The Hills Have Eyes", så gjorde det det då. Samtidigt visste man ju innerst inne att det måste ha blivit något utöver det vanliga eftersom MPAA var där och förgrep sig på filmen. Det, och med tanke på vilken rökare Ajas första film blev.

Sedan hade i alla fall "The Hills Have Eyes" premiär. Mottagandet blev som vanligt fisljummet bland "kritikerna" som använde precis en del rätta ord som "vämjelig" och "osmaklig", medan en hel del "Old School Horror"-fantaster hyllade den som en av de få re-makes (Spyr av det jävla ordet snart...) som är bättre än originalet som den var baserad på. Så jädrans rätt - Vi vill se köttslamsor och blod stänka i "Survival Horror" och inte två pers sitta vid ett köksbord och prata / glo i en kvart.

Intresset började sakta men säkert vakna till liv - Jag menar, avskyr "de där" filmen, så måste ju Aja ha gjort ett rätt till. Men hela rasket verkade så poänglöst mitt i allt och efter alla otal missar har hela begreppet "nyinspelningar" sjunkit ned till sista plats - Långt efter "T.V.-spelsfilmer" där regissören heter Uwe i förnamn.

Men så släpptes den riktiga versionen på brittisk Region 2 DVD bara någon månad efter att den snurrat klart på biograferna här. (Undrar hur många som såg den?) "The Hills Have Eyes : Extended Cut" har alltså med allt som MPAA klippte bort från bioversionen innan dunken med lösningsmedel åkte fram igen. (Ja, jag tror på fullaste allvar att de är sniffare, alkisar och pundare hela bunten.) Och då kan man ju, när allt annat skär sig, åtminstone se filmen som Aja hade tänkt sig.

Och jag säger då det: Det (Just det!) skulle till en europé och tillika tvättäkta skräckfilmsfan som vågade dra i med storsläggan och visa att "Survival Horror" ska vara extremt våldsam och splattig. Punkt jävla slut. Man kan efter en titt förstå varför filmen fick problem där borta, men häromkring kan vi ju bara glädjas åt att den fick ta sig igenom orörd.

Storyn är egentligen identisk. Men den har fått en helt annan grund att stå på, vilket är en av de bidragande orsakerna till att Ajas version kan börja spöa Cravens.

Det hela börjar med bilder på missbildade människor inklippta bland filmade snuttar från provsprängningar av atombomber - Detta var när U.S.A.s regering ville studera effekterna av dessa och därefter tysta ned alla eventuella kopplingar till genetiska defekter. Det är en klan av just dessa missbildade mutanter som ger sig på familjen Carter. Jupiter, Pluto och de andra bor mitt ute i den radioaktiva öknen i ett område som militären spärrat av för evigheter sedan. Och där har tiden stått still sedan 50-talet, vilket förstärker atmosfären i filmen.

Alexandre Aja och Grégory Levasseur såg till att manuset troget följde Cravens original, men det fick oundvikligen ett europeiskt perspektiv när man ser på hur familjen Carter är skildrad - Pappan "Big Bob" är en republikansk patriot (F.d. snut naturligtvis.) som stolt viftar med pistoler när problem uppstår. Hans svåger är demokrat - "Mesen" som "inte tror på vapen" förrän helvetet bryter löst. Resten av familjen är precis lika ytlig som man kan förvänta sig (Morsan är råkristen, syrran vill vara någon annanstans och partaja och brorsan är den frustrerade tonåringen.) - De pratar mycket, men säger väldigt lite. Men det spelar mindre roll sedan, för när kampen för överlevnad drar igång börjar man ändå sympatisera med "mesen" / "mesarna".

Och vilket djävla liv det blir...!

...

Ajas version är simpelt uttryckt flera dimensioner våldsammare och blodigare än originalet, så den som gillar högexplosiv Horror som för alltid kommer att förkastas av majoriteten kommer lätt att kunna ta till sig 2006 års version av "The Hills Have Eyes"...

Man skulle även kunna säga att ju fler tonåringar som mår fysiskt och mentalt illa av en film - Desto bättre horror. (Helst ska var och varannan "The Grudge"-fan lämna biografen gråtande.)

Idé:

The Hills Have Eyes (1977) : 92 / 100% - The Hills Have Eyes (2006) : 50 / 100%

En nyinspelning är en nyinspelning är en nyinspelning... Alla idéer kan inte vara slut och klassikerna behöver inte röras om de inte är usla från början. Vilket "The Hills Have Eyes" inte var.

Story:

The Hills Have Eyes (1977) : 83 / 100% - The Hills Have Eyes (2006) : 86 / 100%

Men... Ajas och Levasseurs manus har betydligt mer story än Cravens, då vi får veta hela bakgrunden till mutantfamiljens existens.

Regi:

The Hills Have Eyes (1977) : 89 / 100% - The Hills Have Eyes (2006) : 96 / 100%

Så gott som oklanderlig. Men Aja är en naturbegåvning när det gäller att krama ut maximalt med spänning / terror ur varje liten scen. Craven har inte lyckats återupprepa sin bedrift alltför många gånger.

Foto:

The Hills Have Eyes (1977) : 76 / 100% - The Hills Have Eyes (2006) : 93 / 100%

Maxime Alexandre som fotade "Haute Tension" fixade även fotot till nyinspelningen, vilket också blev oerhört läckert. (Fotot i originalet är sannerligen inget märkvärdigt.)

Skådespeleri:

The Hills Have Eyes (1977) : 83 / 100% - The Hills Have Eyes (2006) : 88 / 100%

Inga häpnadsväckande insatser i någon av filmerna, men i stort sett väldigt bra och naturligt.

Musik:

The Hills Have Eyes (1977) : 31 / 100% - The Hills Have Eyes (2006) : 72 / 100%

Ännu ett rejält lågvattenmärke för Cravens version - Don Peakes musik är totalt karaktärslös och tom. Ajas version har i alla fall ett riktigt soundtrack att tala om även om tomandandys score inte på något sätt är sensationell.

Tempo:

The Hills Have Eyes (1977) : 84 / 100% - The Hills Have Eyes (2006) : 87 / 100%

Väldigt tajt i originalet - Aningen tajtare i re-maken.

Atmosfär:

The Hills Have Eyes (1977) : 81 / 100% - The Hills Have Eyes (2006) : 86 / 100%

Cravens film känns skitigare och mer opolerad. Men stämningen i Ajas version vinner i längden. Plus att dess slutakt är betydligt mer brutal och skoningslös. (Den censurerade versionen skulle dock ha fått 75% eftersom intensiteten förstörs av dryga minutens censurklipp.)

Utförande:

The Hills Have Eyes (1977) : 82 / 100% - The Hills Have Eyes (2006) : 90 / 100%

Hyfsat jämnt lopp, men Ajas film är bättre gjord på flera sätt.

Reprisvärde:

The Hills Have Eyes (1977) : 88 / 100% - The Hills Have Eyes (2006) : 86 / 100%

Två solida stycken horror varav den ena har åldrats i nästan tre decennier som en gedigen kultklassiker. Båda håller ändå för att ses om flera gånger.

Right! Wessan gjorde sin version av "Jungfrukällan" och Aja gjorde sin version av "The Hills Have Eyes". Ska Ingmar Bergman göra sin tolkning av "Haute Tension" nu så att cirkeln sluts, då?

 



 

S C R E E N S H O T S