Kulturklassiker » The Texas Chainsaw Massacre (1974 Vs. 2003)


• « « « r e t r o •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  

PUBLICERAD:

• 14 Maj 2006



 


 

Ö V R I G T

 
 
RETRO:






















 


 
 

Ingen som bor i Sverige behöver få filmen (Ja, för att inte säga begreppet.) "Motorsågsmassakern" förklarad. Alla vet att det är "Våldsfilmernas Våldsfilm" - Även de som inte sett själva filmen. De som sett den säger däremot ofta att: "Den var ju inte så våldsam / blodig."

Precis.

"Videovåldets ansikte", "Den mest hatade filmen i Sveriges historia."... Det låter väl åtminstone otroligt dramatiskt?

Jo, men i det här fallet är det faktiskt sant. Tobe Hoopers klassiker från 1974, "The Texas Chainsaw Massacre", vinner kategorin "Mest hatade..." med hästlängder. Vi har T.V. programmet "Studio S" att tacka för censurvågen som drog fram över landet under 80-talet som den värsta pesten sedan Digerdöden. 1980 visades nämligen en scen ur "Motorsågsmassakern" på T.V. och det var nästintill början på ett tredje världskrig om man får lov att överdriva aningen otroligt mycket.

I den ökända scenen får man se hur Leatherface hänger upp en tjej på en köttkrok och börjar värma upp motorsågen. Det var tillräckligt för att farbror polisen skulle slå till mot videobutiker efter påtryckningar från fan, hans moster och alla möjliga censurfantaster.

Men det var ju bara bra. En stenhård censur kunde så småningom ha lett till att det vedervärdiga videovåldet försvann helt och att barn och ungdom skulle vara räddade för all framtid. 80-talet kommer alltid att bli ihågkommet som ett årtionde då Chuck Norris, Charles Bronson och company var husgudar på Statens Biografbyrå. Att få tag på oklippta filmer var lika lätt som att beställa beslagtagen heroin från tullverket. Man fick helt enkelt lita på att kompisens kompisens kompis hade "The New York Ripper" - På en flimrig sjättegenerationskopia! Så var det på den tiden.

Så, vad hände? Man märkte ju snart att det varken var hårdrockens, dataspelens eller videofilmernas fel att unga slog och sparkade på varandra, men som tur var fanns fler syndabockar redo att bli pryglade. Men inte mycket hände och när det äntligen hade lugnat ned sig på videofronten vågade Atlantic släppa "Motorsågsmassakern" på VHS. (Fast utan "slaktscenen".) Inget hände sedan heller. Och efter att Peter Jacksons "Bad Taste" och "Braindead" släpptes oklippta vid samma tillfälle började censuren sakta men säkert försvinna.

Och Biografbyrån har inte klippt i en spelfilm sedan 1995. Nu saxar de bara i våldsporr. Sverige har nuförtiden en av de snällaste censurmyndigheterna i Europa.

Sant, lösryckt ur dess sammanhang är "slaktscenen" fortfarande mycket elak precis som resten av filmen, men själva det grafiska våldet i T.C.M. är minimalt. Därmed inte sagt att den blivit "avmagnetiserad" genom åren. Svara "Motorsågsmassakern" på frågan "Vilken är din favoritfilm?", så får du oundvikligen se den där "Ring dårhuset"-blicken.

Inget att göra åt.

Precis som Alfred Hitchcocks "Psycho", bygger T.C.M. väldigt löst på händelser i seriemördarens Ed Geins liv. Snubben var kannibal, hade uppstoppade lik hemma och gjorde t.o.m. användbara saker av människors hud och ben. (Geins liv skildras i "Deranged" - Också den från 1974 samt i en ny(are) film som heter "Ed Gein".) I T.C.M. är det några ungdomar på väg genom Texas då de stöter på en helgalen liftare. Liftaren är snart inte populär som reskamrat och blir utkastad, och efter det ena missödet efter det andra kommer ungdomarna till ett visst hus där Leatherface (Gunnar Hansen) och hans familj både bor och härjar. Som ni kan räkna ut, så är det inte speciellt många som överlever ett besök där.

Det gjorde däremot filmen. 1986 gjorde Hooper uppföljaren och det har kommit ytterligare två delar efter den. 1994 stoppade dock Biografbyrån för säkerhets skull fyran bara-utifall-om-att.

Originalet är i vanlig ordning bäst av alla - Bisarr och minut efter minut fylld av riktig, eskalerande terror. Det finns t.o.m. en del humor, men det är kolsvart och det är ofta långt till skratten. (Leatherfaces familj är ena jobbiga jävlar dygnet runt.)

Naturligtvis kan man inget annat än att rekommendera T.C.M. varmt som en tvättäkta kultklassiker som i sin tur stått sig otroligt väl mot tidens tand. (Och nej, det är inte någon Splatterfilm.) Men på något sätt lugnade de värsta debatterna ned sig efter ytterligare ett decennium.

Och tre sådana senare efter världspremiären var det dags för Marcus Nispels upphottade nyinspelning. Man visste ju praktiskt taget innan man ens såg första bildrutan att en re-make inte kunde bli bättre än originalet utan bara bra, sämre eller förändrad.

"The Texas Chainsaw Massacre" anno 2003 jämfört med "The Texas Chain Saw Massacre" (De har slagit ihop orden "Chain" och "Saw" nu.) kan räknas till lyckade re-makes till den grad att den får en att inse att man är beredd att förlåta en hel del. Men inte glömma bort att den inte kan vara bättre än originalet - Bara bättre än de flesta re-makes som kommit hittills. Plus att den göder myterna kring originalet - Om man undviker att se den, d.v.s.

Smart nog utspelas även re-maken år 1973.

Filmen börjar ungefär som originalet - Ett gäng ungdomar är på väg genom Texas i en minibuss. Men här är de på väg till Dallas för att se en Lynyrd Skynyrd-konsert. De plockar upp en tjej som verkar vara rätt väck efter några riktigt omskakande upplevelser. Och så sliter hon fram en revolver och blåser skallen av sig när hon inser vart gänget ovetande är på väg. Problemen börjar när ungdomarna beslutar sig för att söka hjälp och kontakta traktens sheriff.

Som ni kanske märker har man redan inledningsvis gjort tillräckligt stora förändringar för att man ska tvätta bort karbonkopia-stämpeln, men att man låtit ha kvar alla händelser som leder till ungefär samma saker som i originalet. Till 60-70% är det ändå samma film. (Till skillnad från "Dawn Of The Dead" som de bara kunde bytt namn på till "Undead Rising" eller något liknande.)

Om man då jämför filmerna rakt av.

Idé:

TCM (1974) : 100 / 100% - TCM (2003) : 42 / 100%

För "grundidé" kan en re-make aldrig plocka några högre poäng - Hur snyggt den än är maskerad och presenterad. Någon annan har gjort det kreativa arbetet och kläckt idéerna som gjorde att filmen blev av - Och blev antingen kultförklarad eller en hit.

Story:

TCM (1974) : 90 / 100% - TCM (2003) : 73 / 100%

Storyn, ja. Galghumorn från originalet är helt bortblåst - 2003 års Motorsågsmassaker är totalt gravallvarlig och eventuella skratt fastnar lätt i halsen. Leatherfaces familj är ganska mycket ondare och de man ska heja på är aningen mer sympatiska, fast det finns så klart bara en enda solklar hjältinna.

Regi:

TCM (1974) : 98 / 100% - TCM (2003) : 88 / 100%

Marcus Nispel har total koll på regin. Det finns inget att klaga på, utan han har gjort ett bra jobb trots att klippningen kan vara lite väl hysterisk emellanåt. Hoopers Finest Hour slår dock ingen.

Foto:

TCM (1974) : 82 / 100% - TCM (2003) : 79 / 100%

Man har anlitat originalfotografen Daniel Pearl igen för att återskapa originalets look och atmosfär så gott det går. Och det ser riktigt bra ut.

Skådespeleri:

TCM (1974) : 89 / 100% - TCM (2003) : 87 / 100%

Samtliga skådespelare är riktigt bra med R. Lee Ermey som fruktansvärt otrevlig Sheriff och Jessica Biel i Marilyn Burns skor. Andrew Bryniarski är helt okej som Leatherface. (Synd att de bara var tvungna att visa hans riktiga ansikte.) Marilyn Burns i originalet kommer för evigt att vara med i The Scream Queens Hall Of Fame.

Musik:

TCM (1974) : 54 / 100% - TCM (2003) : 66 / 100%

Musiken var inte stark punkt i originalet och den är bara lite vassare i re-maken. Och så har den ju Lynyrd Skynyrds mega-hit "Sweet Home Alabama".

Tempo:

TCM (1974) : 83 / 100% - TCM (2003) : 87 / 100%

Tempot är jämnt från början och skruvas sedan upp lite åt gången ända fram till slutet. Någon enstaka gång händer det att spänningen sjunker något, men det har att göra med att man sett originalet så många gånger.

Atmosfär:

TCM (1974) : 91 / 100% - TCM (2003) : 82 / 100%

Texas avkroken är skitig som vanligt men Leatherfaces hus är inte längre lika realistiskt äcklig utan nu är den bara "film-äcklig" - Ungefär som Sloth-Victors lya i Se7en.

Utförande:

TCM (1974) : 91 / 100% - TCM (2003) : 82 / 100%

Upplösningen har gjorts mer dramatisk och modern - Vilket är lite synd, även om "Blair Witch Project"-hyllningen i slutet är en nice touch.

Reprisvärde:

TCM (1974) : 89 / 100% - TCM (2003) : 77 / 100%

Båda filmer kan man dock se upprepade gånger. Men originalet lockar nog till flest repriser.

Men Gore, då?! Hur är det med Gore...?!

Som ni säkert vet vid det här laget fanns det inget av detta i originalet, utan att den bara fick det ryktet. Re-maken har lite mer, men inget som gör att den kan räknas som en Splatterfilm.

Vad re-maken har till sin fördel är den tunga atmosfären och själva utförandet. Den går inte av för varken hackor och speciellt inte för motorsågar.

"The Texas Chainsaw Massacre" (Lustigt hur de behöll originaltiteln på den svenska releasen.) kommer inte att bli en klassiker utan kommer "bara" att vara ihågkommen som en bra och effektiv skräckfilm. Och den kommer inte att skapa en ny videovåldsdebatt och leda till en hårdare filmcensur. Tack och lov.

Men lite märkligt är det allt på samma gång. Nu när originalets rykte har blivit sant till viss del och allt. Att det sedan tog 30 år hör inte hit.

Till sist har vi valt lite screenshots som visar några av skillnaderna mellan originalet (Vänster kolumn.) och re-maken (Höger kolumn.)

 



 

S C R E E N S H O T S