Full Moon Entertainment - Där Horror tar slut


• Real Life Movie Horror •
 
 
 
 

I N F O

 

 PUBLICERAD:

• 24 Februari 2006



 


 

Ö V R I G T

 
 
REAL LIFE MOVIE HORROR:
1. Jakten på oklippta versioner av “Zombie 3”
2. Rip-off koncernen - Still going strong!
3. 274 minusgrader Celsius : Gnället kring skräckfilmer fortsätter
4. Har du några nya Snuff-movies...? - Del II : Videobutiksägaren som ropade “S”-ordet (Och andra extraordinärt vansinniga rykten och irrelevanta anekdoter.)
5. Censur förr och nu - Målningar Vs. film
6. Troll 2 : The Science Of S.B.I.G.
7. It´s shit and you know it will be (Suspiria re-maken suger automatiskt - Del II)
8. Ha lite favorit-Horror / Metal och bli en massmördare du också!
9. No Seven Gateways To HD-Hell
10. Viva Jura
11. Se på “The Last Horror Movie” fyra dygn i sträck och bli en mördare du också!
12. Live i Las Vegas : Stand-up komik med NATO
13. Statens Biografbyrå fick in det som MPAA aldrig kommer att få - Alla hästar i stallet
14. Hyr “Wrong Turn” och bli en mördare du också!
15. Dödens många simulerade ansikten
16. Jävlar! Ett vetenskapligt fenomen...!
17. Hjärnblödningsframkallande skratt vi minns - 1999 A.D.
18. Håll i plånboken! George kommer!
19. Ett audiovisuellt mordförsök
20. BBFC Of The Braindead
21. Svaret på frågan : “Vilken är världens sämsta film?”
22. Titta inte nu, för fan...
23. Har du några nya Snuff-movies...?
24. No Flies On A Grey DVD
25. För mycket High Tension för U.S.A.
26. Darkness hos Dimension - Ingen Bra Idé
27. Suspiria re-maken suger automatiskt


 


 
 

Vi må ha konstaterat 50-11 gånger tidigare att det inte finns speciellt många stora namn inom Horror idag. Det finns en universell och riktigt bra anledning till detta. Någon som kanske testar att slänga ihop en film märker möjligen att: "Nej, det här blev ju ingen höjdare.", "Det här var inte min grej, älskling." eller "Ingen som är fri från rökheroinet kan tycka att det här är bra." Men vissa får möjligheten att göra bort sig gång på gång, trots att det inte finns något utöver den omättliga girigheten som rättfärdigar det som i slutändan bara är en skymf.

Jag tror man kan skylla mycket dåligt på Charles Band. Kanske inte naturkatastrofer och dylikt, men en hel del annat som får ett och annat koagulerat, svart hjärta att bli ännu sjukare. Band var bl.a. en av de ansvariga för filmhistoriens motsvarighet till Auschwitz - Full Moon Entertainment - Rena rama förintelselägret för Horror under 90-talet. Och vad blev arvet till eftervärlden? Inte ett skit. Fram tills idag har Band producerat drygt 230 filmer. Det låter så klart imponerande och är givetvis det - På sätt och vis. Men när man börjar tycka att "Rawhead Rex" räknas till en av de bättre - Då är lägstanivån och pretentionerna ganska så låga, för att säga det snällt. Alla filmer som Band haft ett eller flera fingrar med i, har jag ångrat att jag slösat bort dyrbar tid på - Trancers, Trancers 2, Prehysteria! (Där var jag tvungen att stänga av efter 30 min. eftersom det började smaka ammoniak i käften och det råkar inte vara så delikat.) och... Dollman Vs. Demonic Toys. Ångrar dessutom att jag sett filmer han skrivit - Puppet Master 1-30-- 1-3, menar jag, Subspecies och en-- uh... film... vid namn Arcade... Urvattnat piss i ett glas ser bättre ut.

Och bland de Tjalle Band-producerade titlarna sedan. Vad kan man säga...?! Ghoulies 2, Creepozoids, Shadowzone, Robot Jox, Lurking Fear (H.P. Lovecraft vrider sig i graven ännu en gång. På den står Band och tömmer blåsan.), Castle Freak, Shapeshifters, Dead And Rotting och... Säkert någon mer... Men... Creepozoids... Herrejävlar... Jag har alltså sett att Creepozoids kommer på T.V. och sedan tittat på den... Frivilligt! Och självklart: Dollman och Demonic Toys... Då gick ändå den sistnämnda att se klart på utan att hjärnsubstansen började läcka ut ur näsborrarna.

Jag kan nog svära på valfri grav att det blir inga fler - Någonsin. I någon form... Jag blir bara irriterad så fort jag tänker på alla bra filmer man kunde sett på istället. Irritationen blir ibland så stark att jag måste förinta en Full Moon rulle i rituellt syfte.

Ibland sitter man ju och dagdrömmer utan att drömma egentligen. Det blir ofta inte något annat än ett par förflugna tankar. Tankar som inte ens föder några fler tankar utan bara är en poänglös harang av solid tomhet. Exakt så har Full Moons filmer känts. Varje gång. Men det som alla haft gemensamt har även varit att samma frågor dykt upp om och om igen:

"Vad fan är det här för skit?!"

Och:

"Vad i helvete är det här för jävla dynga?!"

Men man förlorar som sagt bara tid - Helt befriade från substans som alla Full Moons filmer är, så finns det inget annat att förlora. Det här är slutstationen för allt. Det är här Horror verkligen tar slut. Och många av de här filmerna har så sofistikerad handling att de sällan är längre än 70 minuter. (Ja, det är Internationella Dra-Allt-Över-Samma-Kam-Dagen, eftersom man ändå torterat sig själv igenom de som fansen anser vara bäst!) Man har trots allt turen att omedelbart glömma bort det mesta som händer i filmerna p.g.a. att de mest består av vakuum och har lika mycket attraktionskraft som utspädd lättöl har för någon som blev alkis för 20 år sedan. Hade man slösat bort ännu mer pengar på filmerna hade det definitivt varit lyckopiller-frosseri tajm.

Charles Band bytte slutligen namn på Full Moon Entertainment till det fantasifulla Shadow Entertainment, eftersom "de nya filmerna inte hade magin från "Full Moon"-filmer som producerades i början av 90-talet". Bara en sån sak. Man kan ju då undra vad det var för magi och hur mycket av det som egentligen fanns om så mycket hänger på så lite som ett namnbyte. Och har man med ordet Entertainment i produktionsbolagets namn, så överskattar man sig själv nog en aning och direkt garanterar att det bjuds på underhållning. Tänk dig själv om du köpte en burk med konserverade päron och det låg en mumifierad hamster i den istället. Inte så kul, va? Nej, men där har du hela effekten och hur den slår tillbaks mot en själv: Entertainment - Inte ett spår av entertainment vs. Päron - Inte ett spår av päron.

En av de senaste filmerna som Charles Band själv regisserat handlar om en pepparkaksgubbe som går omkring och mördar folk. Ja, en pepparkaksgubbe... Fast han är lika stor som en människa... Förr var det mordlystna dockor i dussintals karbonkopior till filmer och nu är det alltså en pepparkaka... Nästa gång blir det väl en silverfisk eller... Lite navelludd... När repliker som "Shut your pie hole.", "I said you were a smart cookie." och "Got milk?" är minnesvärda citat ur en film (På IMDb naturligtvis.), så är det dags för en omdefinition av ordet "patetisk".

Charles Bands filmer har oförklarligt nog attraherat sina fans. Jag har en liten (dålig) idé om vad jag tror det är för sorts människor som säger: "Best movie ever!" eller något lika korkat. Det är helt enkelt så att väldigt små filmer attraherar väldigt små intellekt. Om man ser på en genomsnittlig Full Moon rulle och efteråt ska göra någon koppling till begreppet Horror, så får man anstränga sig rejält p.g.a. att:

A) Filmerna är aldrig "Horror", utan bara horribelt fantasilösa.

B) Se A.

Jag hatar Full Moon Entertainments filmer och bara för att avreagera mig för sista gången ska jag trasha "Castle Freak" på VHS som jag köpte för 249 kronor en gång i tiden. 249 spänn... Jag tror att jag hatar mig själv också aningen mer nu...






Så där, ja... Det känns genast lite bättre och så är man kvitt ännu en totalt värdelös skit-rulle. Det är några kubikcentimeter mer luft i bokhyllan nu, men det gör ta mig fan ingen som helst skillnad...

Och vore jag inte så jävla snål, så skulle jag börja med någon annan sorts terapi istället. Något dyrare och flashigare.