#2 : Läser du den?


• Sista Ledaren! •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  

PUBLICERAD:

• 6 December 2005



 


 

Ö V R I G T

 
 
SISTA LEDAREN!:
1. #16: Det är inte riktigt slut än
2. #15: Världsmästarna i förhalning
3. #14 : Huset som Lucio byggde
4. #13 : Ropa ut dårarna
5. #12 : 30 års misär - Vem behövde “Studio S”?
6. #11 : Upphetsad över HD DVD / Blu-ray än nu?
7. #10 : Detta har änna hänt, typ, liksom, vet la du...
8. #9 : Desperation som bränsle i jakten på det “absoluta”
9. #8 : Stöd svensk Horror
10. #7 : Version III <3 Firefox = Sant LOL
11. #6 : Den som söker med sökord ska finna... Inte ett skit!
12. #5 : Horror will survive but what will be left of it?
13. #4 : God Jul? Varför inte ett gott liv istället?
14. #3 : Upphetsad över HD DVD / Blu-ray än?
15. #1 : Ge efter för dina begär!


 


 
 

Eftersom tillräckligt många (Fem.) personer (Ja, olika!) frågat varför jag egentligen har gjort den här sajten, så är ett utförligt och ärligt svar det bästa jag kan ge...

Nåväl. För att göra en historia så kort och plågsam som möjligt:

I ett antal år jobbade jag med en sajt som vi kan kalla för "Celluloid Cascade". (Ingen ska kunna säga att jag pekar ut någon / något.) Jag var med och drog igång sajten våren 2000 och befann mig snart i någon sorts övertygande illusion av att jag hade kontroll över vad som hände och vad som skulle hända. Den enkla originalidén var att bygga upp sajten och senare med hjälp av ett team recensenter ge den en mångsidighet som då saknades (Men som inte längre saknas?) på svenskspråkiga filmsajter. En annan idé var att lyfta fram den genre jag älskar mest och ser som helig - Eurohorror.

Efter drygt ett år började sajten kännas som ett "hem i cyberspace" och det fanns ett hyfsat stort antal recensioner och texter. Idéer bollades och utvecklades, några idéer skrotades av antingen tekniska skäl eller p.g.a. tidsbrist och det var snart dags att lyfta sajten till nästa nivå. Så i samma veva började vi annonsera efter fler recensenter och personligen trodde jag att: Ju fler - Desto bättre... Sakta men säkert började snöbollen rulla och "Celluloid Cascade" växte i takt med besökarantalet.

Det var innan de första varningsklockorna ringde och man började fundera över vilka man egentligen hade släppt ombord av ren välvilja. Och så upptäckte man en till. Och en till. Detta var den sista tiden då sajten för egen del kändes ärlig, unik och som ett resultat av ett tvättäkta teamwork. Parallellt med detta såg jag oftare och oftare hur Eurohorror som genre orättvist kritiserades och fördömdes av folk som varken begrep eller ville begripa den. Det blev en svår chock. Det fanns ju redan andra mainstream-sajter där ute - Där skedde detta hur mycket som helst, men nu var "Celluloid Cascade" "en av dem". Att det skulle ske så nära inpå var för mig helt oacceptabelt och det var rätt långt ifrån det jag hade haft i åtanke från början. Med facit i hand borde vi "intervjuat" recensenterna eller så borde vi anställt en eller ett par som specialiserar sig på Mainstream-Horror, en eller några som tar sig an svåra dramafilmer, o.s.v. Allt för att kunna ge en mer rättvis bedömning inom olika genrer. (Man ska aldrig någonsin lita på recensenter som har "Hollywood-film" som favoritgenre och som sätter sig ned för att recensera en B-filmer eller Splatter. Även jag försökte vara en "cineast" av den sorten och kan inget annat säga i efterhand än att det var ett stort djävla misstag.) Och vissa av medarbetarna, ingen nämnd och ingen glömd, borde vi aldrig släppt in överhuvudtaget. Vi borde ha lärt oss att säga: "Nej." i 9 fall av 10. 95% av läsarkommentarerna borde heller inte fått publiceras på sajten.

En liten skara förstörde gradvis och precis allt som var kul med "Celluloid Cascade".

Det var dags att börja väga fördelar mot nackdelar och jag kom fram till att nackdelarna vägde bra mycket tyngre. Det fanns först och främst inte plats för nya idéer eller större förändringar. (Ja, det låter egoistiskt utav bara fan, men det är svårt att glömma att det en gång sades att "50% av sajten var min".) Personen som skulle göra den "nya designen" gjorde... Inte ett smack... (Man kan förstå om tiden inte räcker till, men borde inte någon annan ha gjort det då? Ja, det spelar ingen roll nu längre. Det är ett år för sent att grubbla över det nu.)

Detta var ändå inte allt - Helt plötsligt skulle man börja tänka på en massa saker för att upprätthålla en "seriös" nivå som aldrig ens funnits. Det rimmar rätt dåligt och svammelbegreppet "seriös" är nog egentligen raka motsatsen till "rolig att jobba med". Det fanns inte mycket annat att göra än att medvetet minimera / avsluta min aktivitet (Som vissa andra har jag märkt.) och börja fundera på att dra vidare till något mer intressant och givande. Jag har aldrig varit någon som slösar varken tid eller energi på att försöka "passa in" eller, som i det här fallet, "rätta till" saker som jag tycker är fel. Vissa kan man inte vinna mot. För vad är rätt och vad är fel? Inte vet jag. Alla har så klart sin egen definition av det. Men hade jag verkligen "ägt" 50% av sajten, så hade det sett ganska så annorlunda ut.

Samtidigt är man väl medveten om att man får anpassa sig i ett "team", men det handlade inte riktigt om det i detta fallet, utan det var mer som att folk kom in i ens eget hem och började möblera om. Droppen kom i och med en viss recension som bara bekräftade att "Celluloid Cascade" inte längre var mitt "hem i cyberspace" längre. Den registrerades som ett grovt hån mot Eurohorror-genren och en ren förolämpning mot originalidén. Fick motvilligt men snällt inse att sajten gradvis hade förvandlats till något jag inte kände igen och definitivt inte ville vara en del av mer - Någonsin.

Så det blev som det blev - Man byggde ett hus och satte naivt upp en "Välkommen"-skylt, eftersom man aldrig ens hade kunnat drömma om att det en dag kommer att sitta ett gäng i ens vardagsrum som man faktiskt inte vill ha där. Ett gäng som indirekt styr och ställer efter sina egna regler och... Ja, vad? Där fanns ändå en mycket liten skara personer som gjorde att jag stod ut... Ett år för länge.

Är jag bitter? En gnutta, men jag kan egentligen inte påstå det. Är jag besviken? Så in i helvete...! Delvis på min egen insats som recensent och recensent-ansvarig, men även på vissa medarbetare som har dragit sajten i helt fel riktning. Men det löser inget att ångra något. Det vore enbart meningslöst, plus att det inte förändrar ett dugg.

Så därför... Föddes Eurohorror.net...

Nu så blev inte det här heller något "drömprojekt" från början, utan det var extremt slitsamt på många sätt. (Som det ju skall vara, i och för sig.) Idén var aldrig någonsin att "tjäna en hacka på reklam" eller bli beroende av andra aktörer. Så det fanns till slut bara en väg att gå och ett sätt att göra det på - Att begrava sig i arbetet och fixa det själv. (Delvis för att hålla borta destruktiva tankar, sorg, ilska och frustrationer.) Det var heller inte tal om att sova "ordentligt" på ett par månader fast man gick till ett riktigt heltidsjobb på dagarna. Och sedan blev jag ändå inte nöjd med sajten förrän efter många, många, många timmar... Hade jag orkat, så hade jag väl pillat med detaljer än idag. (Ja, det är allt en djävla "ego-tripp" - Har aldrig påstått något annat.)

Men jag fick i alla fall förverkligat 98% av alla idéer - Fyra-fem år "för sent". Och det har hänt mycket sedan dess. Och sajten blev den kärleksförklaring till Eurohorror som "Celluloid Cascade" delvis skulle ha blivit från början.

Så man har lärt sig en massa även den här gången. Vad exempelvis? Jo. Att om man gör en sajt, så ska man vara extremt noga med vilka man släpper in i ett eventuellt samarbete. Man ska aldrig ge någon varken lillfingret, handen eller hälen - Speciellt inte om den sistnämnda är av Akilles-varianten.

Och visst har man blivit mäkta förvånad... Mest över att du verkligen läst allt det här... Har du verkligen inget bättre för dig...? Inget alls...?!