Fan, Det É På Riktigt » The Real Cannibal Holocaust


• Lens Flare! : Juli 2011 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  

PUBLICERAD:

• 19 Juli 2011



 


 

Ö V R I G T

 
 
LENS FLARE!:
1. Fan, Det É På Riktigt » Best Worst Movie
2. Skitsnackaren och Halmdockan hälsar så gott
3. Fan, Det É På Riktigt » Once Upon A Time In Norway
4. Test » DVD-Reparationskit
5. Slösa bort lite tid med “The Euroslasher”
6. Gamla DVD-försäljningstrick som även är “Blu-ray”-säkrade
7. Mys-skräcken har 1000 brunögon » The Wicker Man (2006)
8. Cinemalfunctions » Alone In The Dark
9. Cinemalfunctions » House Of The Dead
10. Fan, Det É På Riktigt » Grizzly Man
11. KULT - Döden Är Bara Början
12. 63 minuter sketcher med “Studio S”
13. Slutet På VHS-Eran » Del III : 90-talet sög oavsett
14. Så stoppar vi patetiska censurivrare
15. Digital Holocaust
16. Gammal skåpfilm » Afganistan - The Last War Bus
17. Halloween : Filmtajm Djävlar Anamma!
18. Slutet På VHS-Eran » Del II : Piratkopior köpes till varje pris!
19. Slutet På VHS-Eran » Del I : X-rental-freaksen Vs. Bootleg-svinen
20. Forskare : Skräckfilm är bra för hälsan
21. Ät skit, Antipiratbyrån!
22. Sjuk i huvudet nu?
23. 50 filmer som skrev historia
24. Läskiga Grejer - 1982 A.D.
25. Hellre oseriös än en av de där
26. Den Slutgiltiga Plagiatören
27. Insikten Om Utsikten Över Sanningarnas Fundament
28. Forbidden Forest
29. Fattiglappens Widescreen T.V.
30. Halloween : Idiotisk Trick Or Treating


 


 
 

-"Men jag trodde att Ruggero Deodatos “Cannibal Holocaust” var den riktiga Cannibal Holocaust?"

Ja, så kan det låta när någon säger exakt de orden...

Eller om man nämner en film som heter "The Real Cannibal Holocaust". Kruxet är så klart bara att det inte finns någon mer och speciellt ingen "riktig" "Cannibal Holocaust", utan det är distributören One 7 Movies (Startad av f.d. Mya Communication-snubbar, så fan-basen är redan säkrad.) som har döpt om Mondo-rullen "Nuova Guinea, L'Isola Dei Cannibali" till just detta. (Och den är från 1974, så kronologin funkar ju inte heller som referens.) Och den är komplett med "charmig" och lika vilseledande reklam - Taglinen: "The ultimate cannibal massacre!". (Självklart finns det ingenting som ens kommer i närheten av en kannibal-massaker. Om man inte räknar grisarna som slaktas och blir huvudrätten på en fest. I och med att det är "kannibaler" som står för den och inte kannibaler som blir massakrerade. Ja, ni fattar.)

Så vad är det för en obskyr skatt som One 7 Movies har vaskat fram nu, då?

............

(Ja, DÄR fick man tänka i en kvart för att komma på något att skriva överhuvudtaget... Vilket kan bero på något helt annat...)

"En påfrestande upplevelse." är det väl det första man skulle kunna säga. Den hjälper en då inte att hålla förståndet i schack - Det är en äcklande sak som är säker. I vanlig ordning när det gäller Mondo, så finns här en del scener som enbart lämnar en bitter eftersmak, men för det mesta är det bara så inåt helvete tråkigt att man nästan börjar gråta. Det är inte en gång man tänker: "Hur jävla mycket är det kvar av filmen egentligen?" Och så gör man misstaget att kolla på klockan. Inte en enda gång blir man lättad. De första 10 minuterna är enbart tråkiga. Efter 20 börjar tristessen bli outhärdlig. Och efter 30 är man beredd att ta till ett och annat för att inte halka ned i en depression. Och så är fanskapet... 97 minuter...

Det blir la skôj det här...!

Det handlar alltså om Nya Guineas olika infödingsstammar som kanske eller kanske inte ägnar sig åt kannibalism. Bevis är lite sura att få fram och ännu svårare att dokumentera på film. I och med att landet gradvis har "civiliserats", så har däremot en del traditioner blivit direkt olagliga. Exempelvis just att kötta och mumsa på fienden. (Där "myten" har sitt ursprung.) Eller ägna sig åt diverse begravningsritualer som förutsätter att man saknar både lukt- och smaksinne. (De är då inte till någon fördel i alla fall.) Allt det här var tydligen praxis förr. "Så har vi alltid gjort." Men nu får man alltså vakta så inte snuten kommer om andan skulle falla på. Och på ön ska det tydligen finnas platser dit ingen gärna tar en tur till. Ens med flygplan. Av just rädsla för att hamna på middagsbordet och inte vid det. (Även om det inte skulle vara speciellt kul det heller med tanke på vad de här lirarna trycker i sig.)

Drottning Elizabeth II var visst på besök där vid något tillfälle och insåg väl vad alla andra redan hade insett - Att Nya Guinea och västvärlden är varandras raka motsatser på precis ALLA sätt. Mycket har hänt sedan 1974, men det är så ljusårs-långa skillnader att det inte ens går att börja begripa. (Den enda likheten mellan båda civilisationer är att man bestraffas om man inte sköter sig. Och redan där tar det slut eftersom straffen för exempelvis dråp ser väldigt olika ut.) Men i vissa områden har inte mycket hänt sedan stenåldern. Häromkring hade vi ju, på 70-talet, i alla fall............ PVC...!

Men visst har västvärldens influenser i form av mode och annat gjort intrång på Nya Guinea också. Men ute i bushen är det kuk-kåpor tillverkade av pumpor, fladdermus-skinn-kiltar, näspiercingar och tatueringar som gäller. (Ungefär som här, alltså.) Kåporna verkar också vara het skit eftersom en snubbe verkar så överlycklig över sitt nya fynd att han inte verkar bry sig om att hans fötter p.g.a. någon svår infektion har förvandlats till något som han kan doppa Nachos i.

Och det är de goda nyheterna. De mindre angenäma inkluderar ovan nämnda begravningsritualer och själva inställningen till döden. Kalla mig xenofob eller något, men det där med att äta likmaskar från döda familjemedlemmar eller röka lik och smörja in sig med diverse safter från dem... Det är inte riktigt min grej... Man skulle också kunna säga: "Fy Satan sånt ohyggligt svineri." (Det ska dock sägas att det där med likmaskarna lika gärna kan vara ett enkelt trick av filmskaparna eftersom man bara ser en hand som plockar upp lite maskar från ett mumifierat huvud. Sedan klipps det till en närbild på en kvinna som knaprar på något som man inte får se. Och så varvar de mellan klippen för att det ska se vidrigt ut.) Men å andra sidan - Nya Guineas urbefolkning skulle säkert säga det samma om Femmans dokusåpor.

Speakerrösten håller oftast en neutral och objektiv ton, men kan inte låta bli att småskratta och göra sig lustig över vissa saker. (Älskog i djungeln verkar t.o.m. besvärligt för de som har bott där i hela sitt liv. Men det är klart - Hur kul är det om man måste vara beredd på att slåss mot stora ormar eller försöka undvika att bli stucken på ett visst ställe av något blodtörstigt flygfä som kanske också vill suga?) Eller improvisera fram egna teorier som de sämre berättarna i budget-naturdokumentärer. Lika svårt som det hade varit att inta de här snubbarnas hallucinogena droger, lika svårt är det att svälja att en del ritualer inte är annat än en show för turister i avskräckande syfte. (Avskräckande som i - De vill inte ha "oss" där.)

Kannibalism, ja. Det får man som sagt inte se skymten av. En sekvens som sägs vara filmad med teleobjektiv visar två snubbar som håller på att slajsa i något som ligger på marken, men de kan lika gärna stå där och spela luffarschack i leran med långa pinnar. Precis. Man ser inte ett skit.

Relationer sinsemellan, då? Jodå - Det är allt en del ritualer involverade i de med. Där borta visar män sitt intresse för donnorna genom att våldsamt köra in två trästavar i näsborrarna på sig själva. Ut och in. Tills det pissar blod. (Det här är fortfarande att föredra framför att vara olyckligt kär i någon som ändå inte bryr sig.) Och så är det brudarna som slåss om en blivande partner. Bokstavligt talat. Ett par dussin tjejer och en snubbe. Out in the street. Och om han skulle åka på en smäll eller femtio under akten - Det får man räkna med. Och lite smärta får man tåla. Och på andra ställen råder redig obalans mellan män och kvinnor. Lite som hos Smurfarna. Ganska exakt som hos Smurfarna, faktiskt...! (Samma ratio.)

Och så var det de där grisarna som får sätta livet till. Som köttätare kan man inte säga mycket om att de bankar ihjäl dem för matens skull. De ser så klart otäckt ut, men det ser i alla fall mer humant ut än i våra slakterier. Det gnälls ofta på att detta överhuvudtaget har filmats, men samma personer rycker ofta bara på axlarna när bilder från just slakterier visas. Någon har ju filmat det med. Det lustiga är att de som gapar högst oftast också är de som drar paralleller mellan Mondo och underhållning. Skulle det här vara underhållning? I så fall är IT-supporttekniker ett glamoröst och äventyrligt yrke.

De som har sett Bruno Matteis "Hell Of The Living Dead" kommer också att känna igen diverse maskerade gentlemän och just en scen där ett uppsvällt lik får vara med och partaja. (Fet-Spoiler: Det blir ingen topless Margit Evelyn Newton.) Mattei fick säkert idén att låta "Hell Of The Living Dead" delvis utspelas på Nya Guinea eftersom Mondon är därifrån.

Varken regissören Akira Ide eller författarna Shinjirô Kanazawa och Annibale Roccasecca (Jo, säkert att han heter så på riktigt. Att han inte klämde till med: Mums Filip Babba.) gjorde någon mer film efter denna. (Det var en italiensk-japansk samproduktion.) Och den som nu fick äran att hålla i kameran sa nog: "Nehej, det här var inte så mysigt. Ring inte mer."

"Nuova Guinea, L'isola Dei Cannibali" må vara en oförfalskad inblick i en extremt främmande och uråldrig / utvecklings-anti kultur, men någon riktig "Cannibal Holocaust" är det definitivt inte. Filmerna är som dag och natt både rent kategoriskt, dramaturgiskt och utförandemässigt.

Det bästa med filmen är Riz Ortolanis dänga "Why" under sluttexterna. Eller så känns den bara bäst bara för att man är glad över att filmen är slut. För en del bilder skulle man nu vilja slå ut ur sin egen skalle.