Single Bill » Uruguyansk Horror : The Silent House


• Allmän Anstiftan •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  

PUBLICERAD:

• 29 Januari 2011



 


 

Ö V R I G T

 
 
ALLMÄN ANSTIFTAN:
1. Finkulturella Releaser » The Human Centipede 2 (Full Sequence)
2. European Goddess » Brigitte Skay
3. Double Bill » W.I.P. à la Bruno Mattei
4. Le Vrai Roi Est Mort - Vive Le Roi!
5. All-Nighter » Alien Anthology
6. Finkulturella Releaser » A Lizard In A Woman´s Skin
7. All-Nighter » 5 Hillman-Klassiker
8. Double Bill » Jörg Buttgereit : Der Todesking / Schramm
9. Finkulturella Releaser » The New York Ripper
10. All-Nighter » Coffin Joe
11. Double Bill » Thierry Zéno : Vase De Noces / Des Morts
12. Paura - Lucio Fulci Remembered : Volume I
13. Årets julklapp 2008
14. The New Wave Of French Horror
15. Söder om himlen : Lamberto Bavas “Demons”
16. Triple Bill » En konstant jakt på “Sapphic Sweetness”
17. Double Bill » Holocaust 2 / Lager SSadis Kastrat Kommandantur
18. Double Bill » Le Deportate Della Sezione Speciale SS / L´Ultima Orgia Del III Reich
19. Finkulturella Releaser » The Beyond
20. All-Nighter » Black Emanuelle
21. Absolut Kvinnlig Skönhet
22. Dr. Slaktare & Zombieförintelsen
23. Resident Evil : Apocalypse : Theatrical Cut Vs. Extended Cut
24. Zombi 12... Eller 13?
25. Phenomena : Integral Hard Vs. Director´s Cut


 


 
 

Uruguay är ju inte det land som man förknippar skräckfilm med i första hand, direkt. Det finns / fanns säkert någon form av fragmenterad och inte alltför vinstgivande industri där också, men det finns inte en suck att man kan ta del av den hur som helst. Men nu (Februari 2011.) lanseras Gustavo Hernándezs debutrulle "The Silent House" a.k.a. "La Casa Muda" på så bred front att den t.o.m. nådde hit efter överlag positiva recensioner / djungeltelegram från både Cannes ("Official Selection" och grejer!) och Stockholms Filmfestival. Och det är mycket riktigt en skräckfilm från just Uruguay. En mer eller mindre unik sådan. Men p.g.a. att man inte har sett / känner till ytterligare en från samma land (För temats skull, då.), så får man köra en s.k. "Single Bill" istället för en "Double Bill". Och eftersom filmen är så ruskigt välgjord och förstklassig, så skulle det bara kännas fel att skita i att uppmärksamma den. (Vilka jävla snaror man sätter upp för sig själv ibland...)

Det finns väl inga unika skräckfilmer nuförtiden? Njaeee... Inte hundraprocentigt, kanske. Men det ovanligt unika med "The Silent House" skulle i första hand vara att den består av en enda lång tagning. (79 minuter + eftertexter + slutscen.) Skräck i realtid och utan fusk med övergångar. (D.v.s. man ser verkligen att det först är sen eftermiddag och sedan tidig kväll med solnedgång, starka färger, långa skuggor, etc.) Då det säkert inte hade varit helt omöjligt att trixa till en sådan här illusion i datorernas värld, så är det ändå så att man blir mäkta imponerad av resultatet. Det ser definitivt ut som en tagning och det går inte att låta bli att undra hur fan de gjorde och om det ens hade varit möjligt att utföra. Men är det på riktigt, så är redan det en orsak till att utropa filmen till en cinematisk milstolpe. Annars är det... Ändå en...!

I början av filmen är det dock lätt att bli skeptisk över om konceptet kommer att hålla med tanke på att man inte vet om kameran är i händerna på en av karaktärna i filmen eller om den är en "fjärde vägg". Men så fort man inser vad dess funktion är, så får filmen ytterligare en dimension. Och det är helt klart värt väntan - T.o.m. för den mest otåliga. (De med en släng av ADHD exkluderade.)

Och filmen baseras på verkliga händelser som inträffade på 40-talet.

Som i alla snorbra skräckfilmer är handlingen så enkel den kan bli. (Utan att den skapar distraktioner som förtar stämningen.) Lara och hennes farsa Wilson ska renovera ett hus ute på landet. Det är meningen att kåken ska säljas fast den ser ut att rasa samman så fort någon slår en drill på ytterväggen och fast det förmodligen hade varit väldigt svårt att hitta någon som överhuvudtaget skulle vilja bo där. (Knappt ens hyra gratis.) Husets ägare Nestor varnar dock Lara och Wilson från att gå upp på övervåningen. Lösa golvplattor sägs vara orsaken och olyckor händer lättare än lyckor. Så skit i det, då. Planen är att sätta igång att greja på morgonen och vila lite först, men så fort Wilson har somnat, så hör Lara ljud från... Övervåningen. Märkliga ljud, ska det tilläggas. Och efter det börjar spänningen skruvas upp - En minut åt gången. De klassiska och bästa knepen ur den påhittade boken "101 saker som får skräckfilm att funka" går ju knappast att återuppfinna, men det är bara att hålla ut till en scen med en sliten transistor-radio involverad. Där börjar det hända grejer, och man blir sannerligen förvånad över att kameran kan föra storyn framåt bara genom att bara hålla sig runt Lara. (Det finns en avgörande anledning till varför det är så.)

Efter en halvtimme är man i fin stämning och gåshuden börjar få väldigt lätt att bryta ut. Några präktiga jump-scares (Som inte känns påklistrade.) levereras också.

"The Silent House" har ungefär allt.

Dessvärre är filmen väldigt lättspoilad, så man kan inte säga speciellt mycket om hur och vad storyn tar för vändningar. Men i vanlig ordning (Som i många, många skräckfilmer.) tycker man någon enstaka gång att hjältinnan beter sig lite udda med tanke på utsattheten eller tar några mindre smarta beslut. Men ingen fara - Det förklaras i den genialiska twisten i slutet. Och filmen har några förvånansvärt smidiga tema-skiftningar då man vet lika lite om dem som den handhållna kamerans funktionalitet.

Det saknas inte genialiska moment i filmen annars heller. Fotot är ju ett enda långt sådant med några riktigt kreativa bildkompositioner - Ofta innehållandes skuggor och speglar. Det är så att man skulle vilja styra kameran själv många gånger för att se något som man vill att Lara ska ta ett närmare kik på alldeles utanför bilden. Men i nio fall av tio blir det precis så som man önskar sig. Fantastiskt snyggt. En scen utspelas i ett helt mörkt rum. En speciell "grej" med denna scen är så jävla spännande att man håller på att skita knäck i spiral. Men det finns även starka psykologiska aspekter med i spelet. Och under stressande situationer har de ju en tendens att börja... Svaja!

Mycket mer kan man inte säga, som sagt. (Och så kan man alltid göra det lätt för sig.) Det finns helt säkert detaljer som man missar första gången, vilket alltid är ett plus. Stäng heller inte av filmen under de tuffa sluttexterna. För det kommer, om man inte har pusslat ihop "grejen" med filmen, en förklarande och kusligt vacker scen efteråt.

Se det här som en varm rekommendation av en nytänkande skräck-rulle. Glöm alla jämförelser med "The Blair Witch Project" och "Paranormal Activity" också. "The Silent House" har exakt noll med de filmerna att göra. (Förutom att de är i färg.)

Den 2:a Februari 2011 släpps filmen i Sverige på DVD och BD.