Hur vi genom “Alien Vs. Predator” kan förstå den sanna vidrigheten i “PG-13”-rullar


• B L A N D A D   F A S A •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  

PUBLICERAD:

• 11 September 2010



 


 

Ö V R I G T

 
 
BLANDAD FASA:
1. Bara något fragmenterade reflektioner kring “Cinéma de Jean Rollin”
2. En serbisk film
3. Direkt från “Vandrarhemmet” : Med facit i ena handen och motorsågen i den andra
4. Det olösta mysteriet med videofilmerna (som en dag upphörde att vara depraverande)
5. IT WAS OVER BEFORE IT KIND OF BEGAN (Eller: Lite Bäst / Pest Of Nolltalet)
6. Mästarna dör men Hjältarna släpper deras verk på DVD
7. Galning med ett syfte
8. All the evil seems to live forever
9. Spridda minnen kring “Cinéma de Jean Rollin”
10. Livin´ La Vida Giallo
11. Marillion : Brave
12. Mattei Lives Too!
13. Med oförstörbar smak för Pasta-Horror
14. Tre turer genom Helvetets portar med Fulci
15. Fulci Lives!
16. Superbit... Ultrabit... Jäkligt tjatigt...
17. Anonyma Argento-filmoholister
18. Jean Rollin - Ensam mästerregissör i sin egen genre


 


 
 

MPAA definierar "PG-13" med: "Parents strongly cautioned - Some material may be inappropriate for children under 13."

Att ratingen i sig skulle orsaka fler problem än vad de flesta hade kunnat föreställa sig var det väl ingen som tänkte på när den infördes 1984. Bekymren började så fort man fick för sig att börja anpassa skräckfilmer efter denna 13-årsgräns. Med bara en disclaimer om att de KANSKE inte passar barn som t.o.m. är under 13... Herrejävlar... Barn som lockas till Horror ska självklart ha det på fullt blås som vi som t.ex. växte upp på 80-talet utan bubbelplast-uniformer och cykelhjälmar. Annars kan det ju kvitta. Det blir lite som att smygröka och inte dra halsbloss. Pengar upp i rök. Och denna "anpassning" för film hade aldrig behövts göras tidigare, eftersom alla redan visste att det inte kommer att fungera. Ett antagande. Som John Landis sa i samband med dödsolyckorna i "Twilight Zone"-filmen: "Because when you get into a taxi, you assume the driver is not going to drive you off a bridge. It's just assumptions." Något så idiotiskt hade inte ens behövt testas.

Och jag kan nog tala för minst ett par solljus-undvikande fanboys, föräldrahems-källarinkvarterade Gore-geeks och burkisar på permanent nudel-diet att det hela är ett påfund som ingen annan än Plast-Satan någonstans i Los Angeles har kunnat komma på. För vi snackar om två världar som genom en kollision utplånar varandra - Ingenting annat. "Man kan äta kakan och ha den kvar om man spyr upp den direkt efteråt, suger bort magsaften och liksom bakar ihop sörjan till en kak-liknande form igen." som min morfar brukade säga efter att jag började hitta på saker som han har sagt.

Allt detta kan spåras och länkas ihop med andra idiotiska påfund som började få fäste i början av nolltalet. Vi ska helst inte nämna dem den här gången eftersom stämningen en sådan här fin kväll är en enda jävla feltajmad smiley ifrån att bli sabbad. Men där det blev allra tydligast, och där man verkligen kunde se skillnaderna tack vare en jämförelse mellan en films "PG-13" och "Unrated"-versioner, var i en film som heter...

ALIEN VS. PREDATOR

Detta var dessvärre bara en av alla saker som definierades med denna hårt kritiserade standardsättare. Men ingen visste ju heller då att denna film skulle sätta en och annan ny riktlinje.

Paul W.S. Anderson fick givetvis, i egenskap av regissör och visionär, bära en hel kista med hundhuvuden eftersom han redan blev föga omtyckt när han började ge sig på spel-franchises. "Mortal Kombat" sved. "Lärde ni er verkligen ingenting av “Street Fighter : The Movie” och “Double Dragon”...?" Och som alla minns var även den filmen snart lika välkommen i stugorna som ett blödande Jehovas Vittne med HIV. Många svor sig redan då blåa över att den saknade de viktigaste sakerna i en Martial Arts-film - Våld och blod. (Kolla bara på "Bloodsport".) Men ingen som hade kunnat göra något gjorde något. "Fans får skylla sig själva om de förväntar sig något av en film som baseras på ett "stå-och-slå"-spel." hette det i bortförklaringarnas kyliga stunder. Någon borde ha stoppat den innan skadan var skedd och sagt: "Mer klet om det här ska föreställa Mortal Kombat, era jävla töntar." Men någonting mysko hände sedan och som ledde till att något människoliknande anus beslutade sig för att helt sonika förstöra Andersons nästa film, "Event Horizon", ett par år senare. (Delar av den sägs vara borta för evigt.) Det måste nästan ha varit en hämnd för något.

Så fuck hollywood. Och efter första "Resident Evil"-filmen hoppade Anderson raskt vidare till nästa utmaning, kanske för att bekräfta det som Gunde Svan redan hade försäkrat för bra länge sedan: Att ingenting var omöjligt. Men det var ändå en utmaning som hade fått vem som helst att göra i brallan, lipa en skvätt och svettas som en konfirmationslägerledare i polisförhör - Två välkända och kultförklarade franchises...! På en och samma gång...! Som dessutom redan existerade i alla former - Förutom just som film. (Flera år innan P.C.-spelen såg dagens ljus gjorde t.ex. Capcom ett sidscrollande arkadlir som borde stå i varenda spelhall och bar som inte stänger 16.30 och bara serverar läskeblask.)

Många är överens om att det här är det bästa som fanns då vid sidan om serieböckerna.

Capcom levererade som vanligt.

Men 2004 var det slutligen dags för filmen under stor hype.

Och vad hände? (Utöver att Anderson sjabblade bort båda franchises i en och samma smäll enligt de allra flesta som har sett filmen och som tidigare har sagt bra saker om både "Alien"-serien och "Predator"-rullarna.) Förväntningarna var det som hände. Resultatet blev helt enkelt enligt många för tamt och urvattnat. Och själva urvattnandet kunde inte ha skett av misstag menade man. Resten som varken orkade bli rasande eller upprörda ryckte bara på axlarna. Anderson påstod tyvärr senare att "Theatrical Version" var den versionen som han ville att folk ska se. (Snart kommer väl spelet "Max Paynes" skapare och påstår att de gillar filmen också.) Att detta rent logiskt sett inte kan vara annat än kvalificerat gödsel-tugg bevisas rakt upp och ned med "Unrated Version" som givetvis dök upp lite senare. För även om den säkerligen inte hade haft så bråttom ut på marknaden om "Theatrical Version" t.o.m. hade fått både gamla och sjuka att tälta utanför biograferna, så har den trots allt mer av det som alla verkade sakna där och då.

Men det första och största misstaget begicks alltså i vanlig ordning av bolaget själv när de alltså klippte bort hela åtta minuter från den färdiga filmen och tonade ned Splatter-scener för att pressa ned åldersgränsen. Bara för att de kunde. Illdåd av den här kalibern höll man på med på 30-talet. Så de "tillagda" minuterna filmades för nöjes skull för att budgeten tillät det? Snacket går, men det är också skit. (Även om filmningen blev billigare då den gjordes i Europa istället för U.S.A.) Men exakt sånt här händer när skitstövlar med för mycket att säga till om får ett akut girighets-anfall samtidigt som de drabbas av en okontrollerbar lust att pissa på de fans som med lite hopp i behåll hänger kvar i tron om att de ska få något unikt serverat. "Tack", Fox. Riktigt smidigt. På något sätt är det typiskt dem också. Att först köpa en idé med stor entusiasm och sedan bara överge den när det verkligen gäller.

Om nu ingenting av detta hade hänt, så hade inte jämförelserna mellan Anderson och diverse massmördare tilltagit lika snabbt. Vilket snart blir uppenbart när man ser "Unrated Version". Gigantiska misstag har en tendens att leda till ett till av bara farten. Nästa problem är således vad de åtta borttagna minuterna består av. Handlingen i "AVP" har kallats för allt från "inkonsekvent" och "respektlös" till "förglömlig" och "bastardiserad"... Det mesta man kan tänka sig har annars fått kritik i filmen. Jag börjar på fullaste allvar tro att "Alien Vs. Predator : Requiem" gjordes enbart för att originalet annars hade imploderat under trycket av hat. (Så de som gjorde uppföljaren måste ha tyckt om ettan mer än de kanske vill erkänna.) Det kanske inte heller var en slump att den också, paradoxalt nog, lyckades bli jävligt mycket sämre än "ettan".

Tillbaks till "Unrated Version", då. Där kan man försöka klura ut om handlingen nu blev så lätt att följa att filmen inte kunde få en "PG-13"-rating om den inte klipptes ned. Snacka om ännu en paradox fast sämsta möjliga. Eller så är det de T.V.-spelsliknande blod-effekterna. För det ska sägas att CGI-blodet verkligen sticker i ögonen och ser ut att ha copy-pastats in i bilden på en riktigt stressig kafferast på stående fot. Karaktärisering har väl aldrig annars varit Andersons starka sida, men ingen film tjänar på att få flera minuter bort-trimmade. Introt där en inte direkt oviktig del av storyn fastställs försvann och dök upp på "Extreme Edition" som en "borttagen scen". (Om nu bara någon kunde lista ut vad det var för vits med det.) Några fler scener i den underjordiska pyramiden fungerar också som stöttepelare till backstoryn och som givetvis inte blir lika sammanhängande eller ens tydlig utan dessa. ("Chamber Of Skulls"-scenen är en.)

Självklart gör inte dessa extra minuter en avgörande skillnad - Den som hatade "grejen" med Predator--ernas vistelse på Antarktis och backstoryn om varför de befinner sig på Jorden kommer inte att helt plötsligt inse att "AVP" trots allt var en missförstådd klassiker. Det samma gäller de anonyma karaktärerna. De som sket i dem då kommer inte att älska dem nu heller. Men de är åtminstone lite mindre anonyma i "Unrated Version". Anderson definierade i alla fall en protagonist. Alexa Woods kanske inte var Ellen Ripley. Men hon var ändå en huvudkaraktär. Och Charles Bishop Weyland spelad av Lance Henriksen själv var en schysst länk till "Alien"-serien.

Vad dock ingen verkar kunna kritisera alltför hatiskt är filmens special-FX, scenografi och de få striderna vi ändå får mellan två minst sagt unikt klassiska film-monster. Dessa bitar är riktigt imponerande och möjligen det bästa med hela showen. I vissa övergångar (En satellit som ser ut som en Facehugger!) och action-scener ser man också klara bevis på att Anderson inte bara var ute och lattjade med syftet att alla skulle bli förbannde. De gentemot båda franchises "respektlösa" bitarna sträcker sig sedan tydligen till att Alien-rasens livscykel har helt slagits ur spel på ett dåligt sätt för att passa en bit av handlingen. Och att Predator-monstren fick ett så rakt av lamt "uppdrag". Men då var ju inte ens "uppdraget" i Arnie-rullen från 1987 speciellt tydligt heller. (Och kolla bara vad original-serieboken "Alien Vs. Predator" från 1991 handlar om.) Men ingen av båda sidors "agenda" orkade visst bära upp en hel film.

Men på något sätt finns ju allting i "AVP" som också blev så fel p.g.a. det första snedsteget med "PG-13"-ratingen. I "Unrated Version" märks ju inte allt lika tydligt, som sagt. Och den hade från början lett till att filmen hade kommit undan med en mildare kollektiv bestraffning. Man kan inte förneka att filmen har ett par ikoniska bilder och ett par rätt så stämningsfulla bitar i resten av sölet även om man kan tycka att det är för lite fokus på action. Samtidigt kan filmen mycket väl vara en intrikat konstruerad milstolpe som säger: "Det är nog bäst att ni gillar det här, för en dag kommer en film som heter “Tekken”. Och sedan som kungsvatten på tasken, direkt innan dödsstöten - “The King Of Fighters”. Där får ni fan i mig något att bita i och som får “Alien Vs. Predator” att likna... “Alien”..." Så vi har nog nått botten ganska snart om det här får pågå länge nog - Kombinationen "omarbetningar" med riktiga förlagor och "skräck" för fjolliga tonåringar.

"AVP" visade bara hur den första fallande dominobrickan såg ut och att vissa saker inte har en egentlig nedre gräns för hur dåligt det kan bli när inte ens regissören bryr sig. För det gjorde i alla fall Anderson.

 



 

S C R E E N S H O T S