Nekromantik + Nekromantik 2


• Soundtrack •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  

PUBLICERAD:

• 9 Maj 2010



 


 

Ö V R I G T

 
 
SOUNDTRACK:
1. Perversion Story
2. Getting Down With Black Emanuelle : Volume I + II
3. Demons
4. La Morte Vivante
5. The Sound Of Love & Death : The Very Best Of Stelvio Cipriani
6. Suspiria


 


 
 

Mycket speciella filmer har ofta mycket speciella soundtrack som aldrig hade kunnat släppas lösa utanför just de filmernas sfär. "Nekromantik" hamnar nog sist av alla dessa filmer bland s.k. undantag, och det som är så intressant med filmernas soundtrack är att skådespelarna själva har skrivit en del av musiken. Daktari Lorenz komponerade huvudtemat till originalet och till tvåan musicerade både Mark Reeder och Monika M. ett par atmosfärs-höjande trudelutter. Mycket av musiken är också piano-baserad (Speciellt i uppföljaren.), vilket passar filmerna bättre än något annan samtidigt som de förstärker det "europeiska" i dem. Och det finns en hel del godis bland de 31 spåren / 72 minuterna som hela "Nekromantik"-scoren består av. (Vilket är 72 minuter som går jävligt snabbt kan jag tala om.)

Ja, och "Nekromantik" inleder passande nog, vilket är inte oväntat är det stycke som dyker upp i förtexterna i ettan. Det är ungefär här man vet om det hela blir en "älska-eller-hata"-affär. Man hör att det inte direkt är någon hundramanna-orkester som står bakom stråkarna och pukorna lika mycket som en synth från Tysklands motsvarighet till Ellos. Som tur är.

I "At Home" ändras tonerna med en gång till betydligt vackrare och lite mer melankoliska. Skulle man inte veta vilken film musiken kommer ifrån, så skulle man inte kunna lista ut dess tema heller. (D.v.s. en perfekt ringsignal till mobilen. Till exempel.)

"Surprise" är bara ett fyra minuter långt och nästintill outhärdligt, monotont collage av något som låter som en blandning mellan industriellt och mänskligt oväsen. Det är svårt att avgöra om det är en maskin som håller på att skära eller någons gnyende röst som har förvrängts och förstärkts.

"Menage A Trois" börjar med ljudet från något som sågas av. (Och vi som har sett filmen vet mycket väl vad det är och vad det används till!) Själva spåret är ett klassiskt klingande piano-stycke med en lite gladlynt feel och en ringlande melodi. Och i "Pas De Deux" får man lite mer stämningsfullt piano-klinkande.

"Supper" fångar känslan av vardaglig seghet med hjälp av en fiol som inte verkar ha blivit ordentligt stämd sedan 1985. En väldigt enkel komposition med en dov och burkig 4/4-rytm (Det låter som en Hi-hat som har spelats in via en skitdålig telefon.) i bakgrunden.

I "Katzi" återkommer själva "Nekromantik"-temat som man ju känner igen så fort man har hört den en gång. Den stora skillnaden är alla märkliga oljud i bakgrunden.

Och så är det dags att slita fram den ostämda fiolen (Eller vad det nu är.) igen i "Drunk". Det här stycket är simpelt och på gränsen till minimalistiskt. Det är nästan så att man kan tro att det bara är någon som sitter och övar på ett och samma riff hela tiden.

Ettans soundtrack avslutas med "Gardener" på hela 45 sekunder. (Ljudet kommer från scenen där Robert är på kyrkogården och ertappas av en vaktmästare vid ett rätt så pissigt tillfälle.)

"Nekromantik 2"-soundtracket drar igång med "Nekrointro". Och man märker med en gång att det har lagts lite mer kulor på produktionen eftersom den låter mer slipad. Stycket är exakt samma som i originalet och framförs på piano.

Även "Pure" har en okomplicerad melodi - Ett ekande piano och kusliga stråkar i bakgrunden då och då. Perfekt skräckfilms-musik med andra ord.

"Scelette Instrumental" är ännu ett pianostycke av John Boy Walton som skrev "Menage A Trois" och "Pas De Deux" för ettan. Och man måste ju bara erkänna för sig själv att det låter riktigt sofistikerat och högklassigt.

"Work" är en klar favorit och består av korta kvinnoröst-samplingar som sedan används till en slags "robotiserad" sång. (Den här tekniken användes flitigt på Commodore Amiga-datorn och programmet Protracker när diverse hobby-musiker gjorde egna låtar.) "Sången" ackompanjeras av ett schysst komp som säkert består av hela fyra olika toner.

"Home" är en "cover" på "At Home" som nu istället låter som den kommer från en speldosa. Den go'a "fiolen" är självklart med på ett hörn också. "Enkelt" och "experimentellt" är nyckelorden när det gäller de här rullarnas musik.

"Wheel Of Love" har i grund och botten samma melodi som "Scelette Instrumental" men den har också ett lite mer utmejslat mellanparti. Riktigt fin, och sprudlande romantik har väl sällan blivit tonsatt på ett mer effektivt sätt?

"The Missing Genital" - En 40 sekunder lång orkestral bit med ett utdrag ur det nu välbekanta "Nekromantik"-temat. Och detta dyker upp i filmen när Mark hittar en överraskning i kylen.

"Supersonic Tonic" är en re-mix på orignalets "Supper" fast med ett par fler instrument, bl.a. en klarinett. Den udda "Hi-hat"-rytmen har kompletterats med ett dricksglas (?) som någon smätter till då och då.

"Scelette Delicieux" är samma låt som "Scelette Instrumental" fast med Monika M. som sjunger texten på franska. Jag hävdar att det fan inte blir mer romantiskt än så här.

Vi fortsätter med romantiken i "Nekrowaltz" som enklast beskrivet är hela "Nekromantik"-atmosfären i ett enda underbart musikstycke på en och en halv minut. (Det enda felet med det är bara att det är för kort.)

Vad sägs sedan om en fullfjädrad synth-version av "Scelette Instrumental"? Japp - "Magnum - Bar - Mix 2000" är ingenting annat än just det. En låt att supa skallen i bitar till, precis som Mark i "Nekromantik 2" när han är i baren och får goda råd av självaste Schramm! (Undrar om det ska vara just den karaktären?) Soundtracket till det ögonblick då man börjar tvivla på sin egen situation.

"Nekromantik 1991" är precis vad det låter som en - En "uppgraderad" version av huvudtemat. (Fast jag vet inte åt vilket håll det hela har uppgraderats!) Och vad kan vara bättre än den gnälliga fiolen som ständigt återkommer på skivan? Jo - Två gnälliga fioler! Stundtals låter instrumentet verkligen som det har legat ute i ett tjärn i ett par veckor. Och ibland låter det som om det ska paja vilken sekund som helst.

"Französisch In E-Moll" har en viss Peter Kowalski skrivit och dessa toner kunde inte ha varit från någon annan film än "Nekromantik 2". Grymt vacker är bara förnamnet, och det är synd att den inte är minst fem minuter längre.

"Sex With A Saw" är tagen direkt från den där scenen. Scenen med stort S. Ingen direkt "musik" att tala om här.

"End Title / Wheel Of Love" återkommer som bekant i filmens sluttexter och detta är bara en repris. (En hel sekunds skillnad i speltid, vilket helt säkert bara är en extra sekund tystnad i slutet.)

Och det som återstår efter alla de här vackra tongångarna är... Bonus-låtarna!

Först kommer tre godingar av Mark Reeder - "In The Bar / Dream Sequence", "Monika By The Sea" och "Ave Maria". De två första återknyter givetvis till filmens tema på ett sinnrikt sätt. Den tredje är Johann Sebbe Bachs klassiker som Reeder har gjort en moderniserad version av. Fin som fan, och Bach hade varit stolt. (Man kan nästan se honom i Leipzig sittandes vid cembalon i en "Nekromantik 2"-T-shirt när han river av "Das Wohltemperierte Klavier" för fansen. "Fast så här ska det egentligen inte låta!")

En minimalistisk version av "Home" i en s.k. "Domina Version" kommer sedan. Och man kan snabbt konstatera att den ordinarie versionen är klart bäst, eftersom den här är på gränsen till... Väldigt lite... (Men den är tvåstämmig i alla fall...!)

"Menage A Trois - Film Version" är ännu en förbättrad version av stycket från ettan. Det finns ingenting speciellt att säga om den här annars som sådan, förutom att den har återskapats på en garanterat bättre synth än originalet.

Det sista spåret är "Captain Berlin". (En "Jörg Buttgereit"-film som kom så sent som 2009.) Och det låter som den är gjord på en Amiga-dator. Eller kanske t.o.m. en Commodore 64. Jag har ingen aning om varför den här ligger på "Nekromantik"-soundtracket, men lite udda är den allt. På något vrickat sätt tänker man på tidiga "Cabaret Voltaire", eller varför inte "Yellow Magic Orchestra"...

"Nekromantik"-soundtracket finns i flera olika inkarnationer, men jag är säker på att de flesta har ovan nämnda låtar. Just denna CD (Med 31 spår.) är med på "Nekromantik 2"-utgåvan från Barrel Entertainment.

TRACKSLISTA:

1. Nekromantik

2. At Home

3. Surprise

4. Menage A Trois

5. Pas De Deux

6. Supper

7. Katzi

8. Drunk

9. Gardener

10. Nekrointro

11. Pure

12. Scelette Instrumental

13. Work

14. Home - Domestic Version

15. Betty's Return

16. The Wheel Of Love

17. The Missing Genital

18. Supersonic Tonic

19. Scelette Delicieux

20. Nekrowaltz

21. Magnum - Bar - Mix 2000

22. Nekromantik 1991

23. Französisch In E-Moll

24. Sex With A Saw

25. End Title / Wheel Of Love

26. In The Bar / Dream Sequence

27. Monika By The Sea

28. Ave Maria

29. Home - Domina Version

30. Menage A Trois - Film Version

31. Captain Berlin