IRL-Horror Till Film » Del I : Legnani bor inte här längre


• « « « r e t r o •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  

PUBLICERAD:

• 22 Februari 2010



 


 

Ö V R I G T

 
 
RETRO:






















 


 
 

(OBS! Innehåller minimala Spoilers till "The House With Laughing Windows", "The Haunted House Of Horrors" och "Ghosthouse"-serien.)

Nej. Legnani har dragit för länge sedan. Av olika orsaker kunde han inte bo kvar. Och kvar blev huset med dess energier - Ett hus som ingen vill flytta in i trots att det har skrattande fönster. De få som kanske har försökt att bo där känner mycket snart att de måste därifrån om de så måste lämna allt de äger. Man kan inte förklara varför, men man känner bara att något så dåligt har hänt inom husets fyra väggar att känslan har fastnat i dem.

Vi har i alla fall i filmens värld sett några hus som ett par riktiga gubbar har bott i och som under tiden har gjort det föga attraktivt för kommande potentiella ägare. I Pupi Avatis "The House With Laughing Windows" figurerar dock inte "huset" centralt till en början. Dess syfte som skådeplats för "dåliga grejer" måste hållas i skymundan så länge som möjligt för att slut-twisten ska bli så kraftfull som möjligt. Annars brukar "huset" vara en central karaktär i sig i de många "Haunted House"-rullar som kom under Guld-eran. Och många av dem hade faktiskt ordet "house" i titeln för att påpeka att det är huset som är stjärnan.

"The Amityville Horror"-serien blev en av de mer populära (Dock inte så bra att de kräver ett flertal uppföljare. Och det är väl egentligen bara tvåan som har något rejält att komma med.) på temat, men man kan inte glömma bort guldkorn som "The Haunted House Of Horrors" från Michael Armstrong och allra minst Lucio Fulcis och Umberto Lenzis "House Of Doom"-serie på fyra filmer. Det finns då två olika varianter på själva temat (Varav det förstnämnda dessvärre har Disneyfierats sedan några idioter med för mycket att säga till om fick för sig att skräckfilmer skulle bli "snällare".) Det ena är ett hus som det verkligen spökar i och det andra är ett hus där galenskaperna har manifesterat sig på en fysisk plats och sedan inte velat lämna den. Både "The Haunted House Of Horrors" och "The House With Laughing Windows" hamnar i den sistnämnda kategorin då det inte direkt händer något övernaturligt innanför husens dörrar även om man förleds till att tro det. I filmer som "The House Of Witchcraft" och "The House Of Lost Souls" snackar vi däremot om allt möjligt mysigt - Allt från gengångares energier till tidshopp som ingen fysiker skulle kunna få någon som helst rätsida på. Det samma gäller "Ghosthouse" där hjältarna får meddelanden från framtiden enbart för att de är skickade inifrån huset. Hade man bott i ett så pass intressant hus, så hade man aldrig behövt gå ut. Resten av spökerierna är oftast iscensatta av människor själva.

Tidsförsjuktningar av rang inträffar även i Fulcis "The House Of Clocks" där tiden själv är en kraft minst lika förrädisk som huset där portarna till en annan värld öppnas. Huvudkaraktärerna våldsgästar huset med intentionen att råna det äldre paret som bor där, men hamnar istället av en tillfällighet i en dimension som inte förklaras förrän i slutet. Temat med "purgatorier" eller "efterlivs-världar" som är identiska med den ordinarie är ett tacksamt grepp att ha med i filmer eftersom det kan varieras in absurdum utan att någon behöver börja förklara det i minsta detalj. Hänger det ihop någorlunda, så är det bra med det. Skrämmande saker händer och energier från den "riktiga" världen bryter igenom för att skapa förvirring, kaos och skräck. Det är även fallet i "The Sweet House Of Horrors", även om man snart förstår att det "bara" handlar om två andar som dock inte är så onda som man först kan tro. Då är det ofta kidsen själva som är illvilliga och kanaliserar ondskan i den riktiga världen eftersom de är mest mottagliga för det. Annars har vi ett slags hemsökt slott i "The Ghost Of Sodom" som man heller inte åker ifrån hur som helst. När man väl har fastnat i dess energier så leder alla vägar dit, och inte ens i detta party-plejs är man riktigt säker på vad spökena har för syfte (Förutom att de verkar veta vad man innerst inne åtrår - Rent sexuellt.) eller om de bara är fast i sina nattliga rutiner.

På något sätt behöver man dessa "Haunted Houses" som triggar och frigör rädslan i en. Rädslan för monster och mutanter i mörkret har hängt med ända sedan barndomen och för vissa blir just mörkret en generator för rädsla istället för att erbjuda ett skydd mot något som förhoppningsvis inte har perfekt mörkerseende eller hör ens hjärtslag. Annars är ju mörkret den enda platsen där allting kan döljas. Behovet att ständigt möta samma rädsla finns mer eller mindre i var och en av oss och när den väl är frigjord, så kan man möta den på allvar. För då vet man ju hur den gestaltar sig. Det säger i alla fall väldigt många fler nuförtiden än "då". Fast det är ju bara teorier och den känns inte mindre giltig och den kunde lika gärna ha fått fäste istället för den som IRL-Zombierna tar som en sanning - Att i ett hus behöver ett barn ett eget rum från och med det att barnet är tre år. Annars blir han en kannibalistisk seriemördare och nekrofil när det når skolåldern. Eller något sådant lika korkat var det.

Det är ingen slump att det ofta är källare som är ondskans centrum i husen, lika lite som det var en slump att man inte vågade gå ned i källare (Eller upp på vinden, för all del.) när man var liten. Även den rädslan föds man alltså med, och många filmskapare har tagit till vara på detta. Låsta dörrar är låsta av en orsak. Filmerna påminner en i sin tur om tiden då rädslan var påtaglig och äkta - Totalt obegriplig, men samtidigt så intensiv att man nästan kunde känna den med alla sinnen. Vilket påminner om ett annat hus där allting detta rasar 24/7 - Huset vid kyrkogården. Ett av de mest obeboeliga husen någonsin har ändå ett sätt att locka till sig hyresgäster eftersom husets riktiga ägare tycker att det är nice och t.o.m. livsviktigt med besök då och då. Och då får man ta till knep som att konstruera huset som en interdimensionell fälla av något slag. För hur billigt än Huset skulle vara att hyra "över säsongen", så skulle man behöva hota folk med en skarpladdad pistol och en dynamitgubbe för att de ska nappa och flytta in. Huset påminner om allt det man var rädd för.

Så varför just hus? Just för att det är enkelt geometriska och avskärmade platser som människor bor i och som ofta bebos av flera människor med olika historier, hemligheter och rädslor. Hade vi bott i rishögar uppe i träd, så hade igenkänningsfaktorn runt rädslor och annat koppade till hus varit som bortblåst - Inga mörka källare med solitt mörker, inga dörrar som glider upp av någon orsak (Som en hungrig varelse som öppnar munnen i hopp om att den ska kunna sluka någon.), inga vindsvåningar som måste spärras av för att förträngda minnen ska förbli förträngda och inga med flit kvarglömda saker som mentalt var för tunga för den förra ägaren att släpa med sig till en bättre plats. Huset är ju också en representation av en människas inre. Ned i källaren eller upp på vinden med skit som man inte behöver eller orkar ha runt sig. Eller ens orkar slänga. (Eller så finns det något i ens undermedvetna som inte tycker att man ska slänga vissa saker förrän man har bearbetat det de representerar. Energierna blir ju fast i enskilda saker precis som i hus.) Själva boendeytan står ju för vardagen - Det man hela tiden har runt sig och det man behöver på något plan. I skåp har man lagt det som är viktigt och som man kanske inte behöver skylta med om någon kommer på besök, vilket kan vara foton eller något som annat personligt. Sedan kan vissa hörnor vara pedantiskt ordnade medan andra rum kan se ut som någon har smällt av en bomb där - Ett rörigt hus kan ju stå för ett rörigt inre. Eller att det inre är i konstant rörelse. Eller ren tröttnet vilket gör att man inte ens orkar städa. Ett kliniskt rent hus som ser ut som ingen bor där betyder ofta att ägaren har någon form av renlighetsmani eller tvångstankar. Så husen säger mer än vad man kan tro ibland. Därför blir det också så mycket effektfullare när hus invändigt visas i film - De skapar omedelbart en känsla av något som kan knytas till skräck. Det kan antingen vara just låsta rum eller saker som man inte vet var det kommer ifrån eller varför någon skulle vilja äga dem. Men det finns ju alltid de som vid något tillfälle tyckte att det hade varit najs att dekorera fönstren utvändigt genom att måla stora, skrattande munnar runt dem. Det ska till alla sorter.

Detta var ungefär den första delen i en artikelserie som handlar om den sortens skräck som har översatts till rörliga bilder genom tiderna...