All-Nighter » Coffin Joe


• Allmän Anstiftan •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  

PUBLICERAD:

• 4 Juli 2009



 


 

Ö V R I G T

 
 
ALLMÄN ANSTIFTAN:
1. Finkulturella Releaser » The Human Centipede 2 (Full Sequence)
2. European Goddess » Brigitte Skay
3. Double Bill » W.I.P. à la Bruno Mattei
4. Single Bill » Uruguyansk Horror : The Silent House
5. Le Vrai Roi Est Mort - Vive Le Roi!
6. All-Nighter » Alien Anthology
7. Finkulturella Releaser » A Lizard In A Woman´s Skin
8. All-Nighter » 5 Hillman-Klassiker
9. Double Bill » Jörg Buttgereit : Der Todesking / Schramm
10. Finkulturella Releaser » The New York Ripper
11. Double Bill » Thierry Zéno : Vase De Noces / Des Morts
12. Paura - Lucio Fulci Remembered : Volume I
13. Årets julklapp 2008
14. The New Wave Of French Horror
15. Söder om himlen : Lamberto Bavas “Demons”
16. Triple Bill » En konstant jakt på “Sapphic Sweetness”
17. Double Bill » Holocaust 2 / Lager SSadis Kastrat Kommandantur
18. Double Bill » Le Deportate Della Sezione Speciale SS / L´Ultima Orgia Del III Reich
19. Finkulturella Releaser » The Beyond
20. All-Nighter » Black Emanuelle
21. Absolut Kvinnlig Skönhet
22. Dr. Slaktare & Zombieförintelsen
23. Resident Evil : Apocalypse : Theatrical Cut Vs. Extended Cut
24. Zombi 12... Eller 13?
25. Phenomena : Integral Hard Vs. Director´s Cut


 


 
 

Vi ska lämna Europa ett litet slag för nästa All-Nighter som denna gång får bli en relativt kort en - D.v.s. inte ens sju timmar. (Det går ju ändå inte att sova i den här hettan.) Men det är inte vilka ca. sju timmar som helst när det är självaste José Mojica Marins som står för underhållningen.

Coffin Joe, mer känd på originalspråket som Zé Do Caixão i sitt hemland Brasilien, gestaltad av José Mojica Marins, är tydligen en figur som man skrämmer stygga barn med. Man kan lätt förstå hur effektivt det är. På de här breddgraderna får vi nöja oss med... Vem vet... Någon lönnfet och ful gubbjävel som lockar med godis. En sak är helt säker - Han har ingen hög hatt, helskägg, slängkappa, långa naglar, genomträngande blick och han terroriserar oss inte i våra drömmar och driver oss till bisarra handlingar. Långa naglar... Mardrömmar... Terror... Precis - Elm Streets egen fula gubbe har mycket att tacka Coffin Joe för när Wes Craven hämtade inspiration till sin figur.

José Mojica Marins är även regissör, skådespelare, producent och författare, och man hade väl inte gått och direkt trott att någon av hans rullar någonsin skulle släppas på DVD häromkring. Än mindre fyra stycken av dem! Men Njutafilms, ni vet - De har inte bara släppt fyra av dem i en fin liten box döpt till "The Coffin Joe Aftermath Collection", utan de har än en gång gjort mer för kult-film i detta avlånga land än någon annan distributör. Någonsin. (Sorry, Video Invest, men så är det nu i dessa tider...!)

Filmerna i boxen är från 1968, 1970, 1971 respektive 1978, och det är väl lämpligast att gå igenom dem i kronologisk ordning. (Det är faktiskt, trots titeln på boxen, bara tre av filmerna som är Coffin Joe-rullar.) Den första heter:

The Strange World Of Coffin Joe (1968)

A.k.a. "O Estranho Mundo De Zé Do Caixão".

Filmen är en antologi med tre relativt enkla, men varierande bisarra berättelser, och detta är alltså långt innan antologier blev populära och bastardiserade via T.V.-serier som "Tales From The Crypt".

Den första och enligt många den mest lättbegripliga av Marins verk börjar med att Coffin Joe förklarar vad och vem han är, och hur han lever av och i skräcken som ju många fruktar på ett undermedvetet plan. (D.v.s. man är rädd för själva skräcken och inte det som orsakar den.) Man märker redan här att han är kritisk till bl.a. organiserad religion och annat som den dödsfruktande massan klänger sig fast vid. Sedan är vi plötsligt på något dansställe där den första berättelsen, "Dockmakaren", tar sin början. Fyra skurkar hör ett samtal där två personer pratar om stadens dockmakare. Dockmakaren är tydligen en av de skickligaste som existerar i São Paolo, och hans dockor har mer uttrycksfulla ögon än alla andras. Han har dessutom fyra vackra döttrar som tillverkar dockorna, och det ryktas också om att han är otroligt rik. Skurkarna får för sig att de ska dit och råna honom, men det visar sig vara kvällens, kanske t.o.m. årets, sämsta idé.

Jag måste erkänna att plot-twisten var hyfsat "enkel" att räkna ut i dessa dagar (Eftersom så många har turats om att mjölka ihjäl den.), men den var garanterat originell då, och ändå är det ingenting som man har sett varje dag. Man märker att Marins inte är rädd för att visa lite halvnakna tjejer, samt kött och blod.

Nästa berättelse, "Besatthet", handlar om en förståndshandikappad ballongförsäljare som har fattat tycke för en ung kvinna som han iakttar varje dag. Han följer och vakar över henne dag och natt och under en lång tid. Han köper t.o.m. ett par skor åt henne. Men så träffar hon någon, och samma dag som hon gifter sig och kommer ut ur kyrkan, så ramlar hon ihop och kolar. Ballongförsäljaren blir förkrossad, men det behöver väl inte vara slut på kärleken? Tvärtom - En olycklig förälskelse kan mot alla odds bli en lycklig.

Beroende på hur vrickad fantasi man har, så kan man tro att storyn här vandrar in i nekrofil-territorium, men märk väl att ballongförsäljaren förmodligen är som ett barn i sinnet och kanske inte ens vet vad man ska göra med en tjej. Eller? Det är en ganska så oskyldig berättelse i alla fall med en udda twist på hur den enes död kan vara den andres... Jävla brud...

Den sista och mest chockerande storyn heter "Ideologi". Under ett direktsänt debattprogram i T.V. förklarar en viss gäst hur attraktion mellan människor fungerar och hur den hänger samman med planeterna i vårt solsystem. Solen är vår inre instinkt och samma lagar gäller där - Man drar till sig vissa människor och andra stöter man bort. Gästen med de astrologiska teorierna är "Professorn". (Som snart nog kommer att presentera sig själv som Oãxiac Odéz - Eller "Eoj Niffoc" då, om man så vill.) Professorn har ovanligt långa naglar, men ingen hatt eller slängkappa. Hans teorier avfärdas dock som nonsens, så Professorn bjuder programledaren och hans fru hem till honom för att se konkreta bevis. Han tackar ja och... Var ovan nämnda idé om att gå och råna dockmakaren årets sämsta, så är det antagligen seklets sämsta idé att gå och hälsa på en kille som heter Oãxiac Odéz. Odéz visar nämligen en sorts live-show för sina gäster under vilken han förklarar olika sortens "perversioner" innan han visar hur symboliken i Gamla Testamentet och skapelseberättelsen kan yttra sig i verkligheten. Det slutar i vilket fall med blod (Och en riktigt vass Gorescen!), skrik, tårar och smärta. Och kannibalism...! Wow... Filmen avslutas sedan med ett Bibel-citat och bilder på explosioner och olika djur. (?!)

En sak kan man säga om "The Strange World Of Coffin Joe" - Inte en död sekund. Det händer hela tiden något i bildrutan, och jag tror att Marins minsann ägnade sig åt lite "MTV-klippning" 20 år innan det ens existerade. Bildmontagen är både fascinerande och skrämmande samtidigt som de har ett tungt symboliskt värde. I "Besatthet" låter han den välkända musiken tala för sig själv då det inte finns någon dialog. Men det är uppenbart att temat han skulle utforska vidare speglades i "Idoelogi". Och "The Strange World Of Coffin Joe" ger en definitivt blodad tand för mer vansinne... Och då har det blivit dags för:

Awakening Of The Beast (1970)

A.k.a. "O Ritual Dos Sádicos" a.k.a. "O Despertar Da Besta".

Denna rulle blev totalförbjuden i Brasilien i närmare 20 år, och... Nåväl... Vi måste ju bara ta en titt...! Filmen som sådan har lite mer psykologiska / psykosexuella beröringspunkter än den föregående filmen, och detta tar sig ganska så hallucinatoriska uttryck.

"My world is strange, but it's worthy to all those who want to accept it, and never corrupt as some want to portray it. Because it's made up, my friend, of strange people, though none are stranger than you!"

Det börjar med några pers i ett rum som är tapetserat med porrbilder. (Men nog om mitt vardagsrum nu.) En tjej injicerar någon okänd substans i sin egen fot innan hon slänger på en sjutummare med en protest-låt och strippar för snubbarna. Ett paket ligger på golvet. Snubbarna öppnar det, och i det ligger en potta som tjejen sedan pissar i.

Temat är alltså droger. (Om man nu inte hade räknat ut det redan.) En psykiater vid namn Dr. Sérgio har klurat över vad det är som händer i det allt vildare samhället med alla droger som flödar runt orgier och allmän lössläppthet högt och lågt. Och han nämner flera incidenter där det har slutat riktigt illa - Främst för unga kvinnor. Diverse scenarion med "den fria kärleken" (Det kan man ju också kalla prostitution och våldtäkter med tanke på hur vissa jubelidioter resonerar.) spelas upp, och Sérgios kritiker undrar om han inte har influerats lite väl mycket av en viss Coffin Joe.

"Awakening Of The Beast" är lite sur att få ett riktigt grepp om till en början då man inte vet vilka segment som hänger ihop med vilka, men det klarnar gradvis när Coffin Joe gör sig påmind. Dr. Sérgio som vill bevisa sin teori om att det inte är droger får samhället att kollapsa under omoraliskt tryck (På den här tiden blev man väl av med oskulden och blev pundare om man bara råkade gå till affären.) förklarar att han "anlitade" fyra pundare från fyra olika samhällsklasser som sedan i ett LSD-rus fick möta Coffin Joe på ett undermedvetet plan. Han fick idén när han såg en rättegång mot Marins på T.V. (Marins var ju åtalad för innehållet i sina filmer.)

Det är osäkert till en början vad det är som Marins (Som dyker upp i filmen som sig själv.) kritiserar, men budskapet är solklart till slut - Att det är de enskilda och redan störda individerna som skapar farorna i samhället och inte just drogerna eller "farlig kultur" som rockmusik eller de filmer som han har kritiserats för att ha gjort.

Det intressanta är sedan experimentet och hur fyra av de personer som man har sett tidigare i filmen anmäler sig själv som frivilliga. De går bl.a. på bio och ser Marins-rullen "This Night I Will Possess Your Corpse", och det är efter detta som det roliga börjar - En sil LSD i armen och off we go... Filmen blir helt plötsligt i färg och det är här Coffin Joe härjar som bäst / värst. Att klä av tjejer bara genom att knäppa med fingrarna är ju sjävklart drömkonst när den är som mest skarpslipad. Alla blir så klart påverkade på olika sätt och man känner sig påtänd själv efter ett tag när man har tittat på alla färgstarka bildmontage. (Ljussättningen påminner stundtals dessutom om den i Mario Bavas färgstarkare filmer. Undrar också om Argento såg den här innan han gjorde "Suspiria"?)

Försökskaninerna inser i alla fall genom experimentet vem Coffin Joe är, och Marins fixar en genialisk twist på filmen. Även om Hollywood hade haft någon som helst talang kvar, så hade de inte kunnat komma på ett lika unikt sätt att avsluta det hela. (Fulci gjorde det dock i "A Cat In The Brain" även om det var på ett helt annat sätt.) Utan att spoila något kan man säga att Marins får idén till filmen "Awakening Of The Beast" genom att indirekt ge Sérgio idén till experimentet... Som sedan filmen handlar om! Men det är verkligen så coolt gjort att man blir förvånad.

Absolut...! Nu har man verkligen blivit fascinerad och hypnotiserad av den skäggiga snubbens närvaro och cinematiska eskapader, så det är väl bara att fortsätta - Natten är ung, och nu är man i helt rätt stämning för ett par rullar till. Det är därför dags för:

End Of Man (1971)

A.k.a. "Finis Hominis".

Denna film kom ett år senare, d.v.s. 1971, och är alltså inte en Coffin Joe-film. (Vilket kan tyckas är lite märkligt då den finns med i en box som heter "The Coffin Joe Aftermath Collection".) Men det spelar inte så stor roll - Surrealistiska lurigheter får allt plats i "End Of Man" också. Och temat den här gången...? Vad sägs om... Religion?

Det börjar med att en naken snubbe (Marins själv som skapade en karaktär som enligt honom var Coffin Joes raka motsats.) stiger upp ur havet och går mot stranden. Det visar sig väldigt snart att han inte bara är en nudist som paddlat vilse under en simtur, utan en riktig "miracle worker" av rang. En rullstolsbunden kvinna blir så rädd när hon ser honom att hon ställer sig upp och kutar iväg. Bara en sån sak. Mannen fortsätter sedan att gå omkring på São Paolos gator och torg, och hans blotta närvaro får bra saker att hända. Snart nog får han lite paltor att ha på sig när han fortsätter med sitt okända uppdrag, för allting existerar ju av en orsak. Ut på stan igen alltså och vandra medan han ser ut som Coffin Joes flamboyanta tvillingbrorsa. (Som dock inte gillar att man tar bilder på honom.) Men han har i alla fall lika långa naglar.

En präst kallar honom "Finis Hominis" av någon orsak. Men vem är han? En vanlig lösdrivare, en religiös galning eller en ny frälsare för den nya världen? Inget vet riktigt, men snart har han en växande skara människor efter sig medan han bl.a. räddar kvinnor i nöd och sprider en fredens budskap.

Coffin Joe lyser alltså med sin frånvaro i filmen, men man känner ändå igen vissa grejer och teman från de tidigare filmerna. Däremot måste det sägas att tempot är ganska så segt och att helheten känns väldigt vag. Halvvägs in i filmen börjar det bli lite surt att hänga med - Inte för att det ut-weirdar Coffin Joes äventyr, utan för att det hela är ganska så osammanhängande. Det mesta är bara en rad filmade snuttar med lite dialog.

Soundtracket är lika udda som vanligt - Både "Tico Tico" på speldosa och "Auld Lang Syne" på trumpet dyker upp (Igen. De fanns ju även med i storyn "Besatthet" i "The Strange World Of Coffin Joe".) precis som en instrumental "Raindrops Keep Falling On My Head" samt några riktigt enerverande "låtar" som bara hippies under en svår haschpsykos kan hitta någon behållning med. (Jag tror den ena "låten" har text i form av ett ord medan den andra bara är skrålande non-stop.)

Nej, det här var verkligen inte någon bra tidpunkt på dygnet att riva av den här filmen. Jag fick t.o.m. ta den i två sittningar med en brejk emellan. Men inte ens det hjälpte, utan jag tappade ändå intresset flera gånger... Men det finns en liten kul twist på slutet som på sätt och vis också kan härledas till en viss berättelse i Nya Testamentet. (Men den skillnaden att Jesus fick lite mer ont.) Men all right - Nog om den här märkliga rullen. Om Finis Hominis var Coffin Joes raka motsats, så kan man bara säga: "Heja, Joe!" Och man kan nu bara hoppas på att den fjärde och sista filmen i boxen--

Hallucinations Of A Deranged Mind (1978)

A.k.a. "Delírios De Um Anormal".

--är rejält mycket bättre och mer fascinerande än "End Of Man"...

"Hallucinations Of A Deranged Mind", alltså... Ni vet. Under den första kvarten av filmen inser man att titeln är väldigt passande. Den som har sett "Awakening Of The Beast" (Kanske för bara någon timme sedan!) känner igen vissa scener i det ytterst trippade bild-collaget som man med lätthet blir hypnotiserad av. Men här finns också tidigare censurerade scener från nyss nämnda film, "The Strange World Of Coffin Joe", samt trilogin "At Midnight I'll Take Your Soul", "This Night I Will Possess Your Corpse" och "Embodiment Of Evil". Allt på en och samma gång känns det som. Tårta på tårta på tårta.

I "Hallucinations Of A Deranged Mind" är det psykiatrikern Dr. Hamilton (Som ser ut som en blandning mellan "Islamic Rage Boy" med 70-tals Schlager-kalufs och en, av F.B.I. efterlyst, pedofil.) som är den centrala karaktären (Om man bortser från Coffin Joe.) och som genom obeskrivligt vrickade mardrömmar har blivit övertygad om att Coffin Joe försöker sno hans fru Tania. Tania kontaktar en rad andra psykiatriker för att få hjälp, och de lovar att de ska klura fram ett botemedel mot mardrömmarna. Av vilka får vi se ännu mer av...! Hamilton fastnar så klart till slut i sina mardrömmar, och därifrån kan det bara gå snett. Hjärnskrynklarna tror till slut att det absolut bästa vore att kontakta Marins som skulle kunna övertyga Hamilton om att Coffin Joe inte finns på riktigt. Ha haaa! Jajamän - Ring bara efter snubben som ÄR Coffin Joe!

Visst funkar det med de återanvända sekvenserna för Hamiltons hallucinationer till en punkt, men sedan blir det lätt lite långdraget när handlingen inte går någonstans. (Och det konstanta skrikandet går en på nerverna efter ett tag. Jag svär på att 85% av dialogen består av skrikande, 10% av elaka skratt och 5% av sammanhängande meningar.) Men jag är samtidigt säker på att filmen hinner innehålla samtliga symboliska och ikoniska bilder från alla filmer som överhuvudtaget har med Coffin Joe att göra, så det är ju ett stort plus. Men skruven i slutet är genialisk än en gång och återkopplar på ett sätt till filmens tema om att "Coffin Joe egentligen inte existerar".

Och det var väl det - Lite mer än 6 timmar i José Mojica Marins sällskap var ju inte helt fel. Men "nackdelen" är givetvis att man får ännu mer blodad tand. Hade det funnits fler filmer i boxen, så hade man ju avverkat dem också. Coffin Joe återvände senast 2008 i "Encarnação Do Demônio" som också regisserades av Marins och innan det dök Coffin Joe upp i två andra filmer som allså kom efter "Hallucinations Of A Deranged Mind". Så Brasiliens egen Bogeyman verkar fortfarande inte ha tröttnat på att leta efter den perfekta kvinnan som kan föda hans son!

Det finns lite kul extramaterial på varje DVD. På "The Strange World Of Coffin Joe" hittar vi den animerade kortfilmen "Slottet" av en snubbe som heter Victor-Hugo Borges. På "Awakening Of The Beast" kan man titta på ett kort framträdande med Coffin Joe med lite sång och dans. På skivorna ligger också korta utdrag ur Coffin Joe-serietidningar som presenteras som animerade bildgallerier. På "Hallucinations Of A Deranged Mind"-disken ligger två snuttar som går under namnet "Obscure Erotica" som är ett utdrag från "Estupro" samt bakom kulisserna på "48 Horas De Sexo Alucinante". Helt jävla uppfuckat givetvis, och ingenting som man skulle visa kidsen. Och så original-trailers för respektive rulle. I början av varje film finns också ett nyinspelat intro där Marins själv förklarar filmens tema på ett... Hmm... Något maniskt sätt. Men det passar ju hela grejen, så... Det är bara att bli smittad av vansinnet...!

 



 

S C R E E N S H O T S