Har du några nya Snuff-movies...? - Del II : Videobutiksägaren som ropade “S”-ordet (Och andra extraordinärt vansinniga rykten och irrelevanta anekdoter.)


• Real Life Movie Horror •
 
 
 
 

I N F O

 

 PUBLICERAD:

• 14 Februari 2009



 


 

Ö V R I G T

 
 
REAL LIFE MOVIE HORROR:
1. Jakten på oklippta versioner av “Zombie 3”
2. Rip-off koncernen - Still going strong!
3. 274 minusgrader Celsius : Gnället kring skräckfilmer fortsätter
4. Censur förr och nu - Målningar Vs. film
5. Troll 2 : The Science Of S.B.I.G.
6. It´s shit and you know it will be (Suspiria re-maken suger automatiskt - Del II)
7. Ha lite favorit-Horror / Metal och bli en massmördare du också!
8. No Seven Gateways To HD-Hell
9. Viva Jura
10. Se på “The Last Horror Movie” fyra dygn i sträck och bli en mördare du också!
11. Live i Las Vegas : Stand-up komik med NATO
12. Statens Biografbyrå fick in det som MPAA aldrig kommer att få - Alla hästar i stallet
13. Hyr “Wrong Turn” och bli en mördare du också!
14. Dödens många simulerade ansikten
15. Jävlar! Ett vetenskapligt fenomen...!
16. Hjärnblödningsframkallande skratt vi minns - 1999 A.D.
17. Håll i plånboken! George kommer!
18. Full Moon Entertainment - Där Horror tar slut
19. Ett audiovisuellt mordförsök
20. BBFC Of The Braindead
21. Svaret på frågan : “Vilken är världens sämsta film?”
22. Titta inte nu, för fan...
23. Har du några nya Snuff-movies...?
24. No Flies On A Grey DVD
25. För mycket High Tension för U.S.A.
26. Darkness hos Dimension - Ingen Bra Idé
27. Suspiria re-maken suger automatiskt


 


 
 

Den andra (Vidunderligt förhalade.) och sista delen skall handla lite om alla spännande rykten och legender som har cirkulerat (Tills de utplånade sig själva.) friskt sedan vissa filmer förbjöds och blev riktigt spännande IRL. Ett förutsägbart tema att ta upp? Jajamän - Lika förutsägbart som att en hjärndöd kristdemokrat börjar gnälla så fort Rockstar släpper ytterligare ett bra spel.

Denna nyss nämnda "spänning" som ackumulerades runt hela grejen med "våldsfilmerna" var givetvis också negativ på många sätt. Framför allt skapade den ett hinder så att man inte fick möjlighet att köpa filmerna på ett helt och hållet lagligt sätt. Så oftast hade man bara två val - Antingen att byta piratkopior med de få som brydde sig. Eller det mer lättvindiga: Skita i det. Vidare fanns det två sidor - De som med växande besatthet bytte hyfsat obskyra rullar sinsemellan. Och så de som spred rykten och hittade på sina egna sanningar och dessutom trodde på dem. (Vilket alltid är lika enerverande.) Vi har vadat igenom kloakerna under "Memory Lane" och minns med ett brett hånflin (Döljandes en gammal besvikelse.) alla helgalna myter som "Snuff"-langarna spred innan det bevisades att de snackade skit flera gånger om. Bland annat. Det finns vissa igenkänningsfaktor i alla "liknande" berättelser.

Solen har gått ned bakom den blodröda horisonten, lägerelden är tänd (En porrbutik som några stolliga anti-porr aktivister surnade på och förvandlade till en brasa med ett par välriktade Molotov-cocktails.) och vi knäcker i desperation upp ännu en två-kronors brygd från Lidl när vi minns tillbaka och tänker på alla helvilda berättelser och rykten som surrat ute i etern och bland de som smusslade med och smugglade olagliga piratkopior av filmer som "Absurd" och "The House On The Edge Of The Park". Det kunde ha varit igår, och det var igår rent historiskt sett, men allting går tyvärr i repris - I lite olika varianter, måste det dock sägas för att ingen ska få för sig att ingen någonsin lär sig något. (Ni vet - De första intrycken är svåra att ersätta på det sättet att de kan förändra felaktigheten i dem med hjälp av nya och andra intryck.)

Det börjar med en idé som sakta förvandlas till ett rykte med en gnutta trovärdighet i. Utan trovärdigheten kan det inte uppstå något rykte. Några pers tycker att logiken i det stämmer. Ryktet blir sedan en hel story och prick-till-prick detaljerna i den gör att den blir ännu mer trovärdig / rimlig. Storyn går sedan som en rethosta. (Den försvinner inte hur mycket medicin man än hinkar, och den dyker upp vid sämsta tänkbara tillfälle.) Under en kortare tid modifieras storyn något och sedan kommer den igen. Samma detaljer återkommer. Samma uppbyggnad. Berättelserna fylls med negativ mystik. Men de saknar helt och hållet rimlighet när man börjar granska dem.

Det är givetvis en bra plattform för spekulationer om "Snuff"-movies - Ett från början påhittat fenomen, men som för varje "era" har känts som om de skulle kunna vara en del av en självuppfyllande profetia. Men. I dessa dagar är det minst sagt svårt att tro på berättelserna som bygger på att man inte vet sanningen och att det inte finns något sätt att ta reda på den. Ni känner säkert till berättelser liknande de som Quentin Tarantino och Eli Roth använde som gimmick för att sälja "Hostel". För att snabbt komma till kritan för en gångs skull - Det existerar ingen sajt som via webcams visar autentiska mord som i sin tur någon har betalat för att utföra "live" via någon annan. Sådana länkar skulle spridas över nätet på ca. två röda sekunder. Screenshots och streams skulle spruta fram överallt. Och bara för att det inte har hänt än (Och innan "Hostel" ens var påtänkt.), så är redan det ett "bevis" på att Snuff-sajterna är lika påhittade som filmerna var på 80-talet - Rent teoretiskt sett skulle de kunna existera, men inga konkreta bevis har framkommit.

Ryktena kan då fortsätta att spridas och växa fritt:

"This is it! The movie that all you sickopaths have been waiting for! The real deal - Death on-camera solely shot for entertainment. 0% Fake - 100% SNUFF!"

Men vem fan är så korkad? (Med tanke på vissa nästan har åkt in bakom galler för att ha gjort en film som "kan" lura alla till att tro att det är Snuff.) För att begå ett sådant brott och sedan, förr eller senare, torska dit vore som att först gå och lämna ett DNA-prov och sedan mörda någon och på brottsplatsen rita lite ockulta symboler med sitt eget blod. (Är det naivt att ens våga tro på att ingen är så galen / har så lite att förlora? För man skulle ju vara tvungen att distribuera filmen kommersiellt för att den ska räknas som Snuff. Eller ska man börja räkna dit de filmer där terrorister skär huvudet av någon framför en kamera också?) När någon säger att de hittat en Snuff-server kommer det aldrig att vara möjligt att undersöka innehållet på den. För den kommer alltid att vara nere eller vara "maskerad som en porrsajt". Och går det, så är det alltid falskt alarm.

Det blir lite som den där porrfilmen som sades cirkulera i en viss lokal odefinierad "krets" - En hårdporris där en av aktriserna var en lärarinna på skolan där de flesta personer i "kretsen" gick. Det sades att filmen en natt skulle visas på en filmkanal, men tro det eller ej - En helt annan film sändes och den person som sades ha en kopia av filmen hade antingen "blivit av med den", fått den stulen eller överspelad. Så man kan inte ens tro att filmen egentligen existerar. För ingen har sett den för att kunna berätta om den.

"No one who sees it lives to describe it."

Tiondelssanningarna står som spön i backen, men de har kraft nog att bli moderna myter av sig själv. En myt som levde i minst ett par decennier fick fyr här i trakterna. Den gör sig alltid påmind när man diskuterar begreppet "Horror" och "obskyr film" med någon. Det märkliga är att det har skapats en sorts likhetstecken "bland folk" mellan Horror och verkligt våld:

En kulen höstdag klev en representant för en distributör av videofilmer in i en videouthyrningsbutik i Västsverige - En butik som vi kan kalla för Oktaven. Detta var tidigt på 80-talet då Betamax och VHS utkämpade en strid som inte är helt olik den som utkämpades mellan HD DVD och Blu-ray "nyss". Mannen kom i alla fall in med en kasse filmer och presenterade sig som representant för en ny, lite mindre distributör som i samband med nystarten hade tagit över en annan distributörs (Som hade gått i konkurs något tidigare.) backkatalog. I kassen hade han med sig några filmer som redan fanns till uthyrning på Oktaven och runt om i landet, men längst i botten hade han några svarta, vita och blåa fodral från ett distro som vi kan kalla för "Harmony Midnight Club". (H.M.C.) Expediten kallade på ägaren som gick med på att ta en titt på filmerna och se om de skulle passa Oktavens sortiment. Enligt H.M.C.-representanten skulle de vara "filmer man inte direkt ser varje dag" och de var dessutom helt ocensurerade.

Ägaren "tittade" på två av filmerna och ringde polisen - Han var helt 100% säker på att han slutligen hade fått tag på en packe Snuff-movies. Han hade läst om dem i tidningarna och kunde därför "med lätthet" identifiera dem. Representanten för H.M.C. blev anmäld och drogs inför rätta. Brottsrubriceringen var olaga våldsskildring. Bland bevisen som användes mot honom fanns videokassetterna som härstammade från Holland och Danmark och videobutiksägarens vittnesmål inkluderade det numera klassiska påståendet: "Man behöver inte vara en obducent för att veta hur det ser ut när man skär av bröstet på en kvinna." (Ägaren syftade dock i det här fallet på Umberto Lenzis "Cannibal Ferox" och inte på "The New York Ripper".)

Sedan finns det de som påstår att man tydligen måste vara det om man inte kan se skillnad på vad som är en billig specialeffekt och vad som är "på riktigt".

Två av H.M.C.-männen (Vi kan kalla dem för Sam Weer och Ove D. Reinbou.) blev fällda så det visslade om det. Filmerna hade inte granskats av Statens Biografbyrå och det var förmodligen det som ställde till det. Männen fick sex månaders villkorlig dom och 90 dagsböter var. Ägaren för Oktaven säger att han "inte minns" fallet då detta utspelades för så länge sedan. (Vintern 1983.) En av dessa filmer som H.M.C. hade för distribution och beskylldes för att vara Snuff var i vilket fall en ocensurerad "Zombi 2" som "involverade förråande våld mot en kvinna". Ingen hade tydligen sett den, och det förvånar en inte det allra minsta.

"No one who sees it lives to describe it."

Under den värsta häxjakten satt de värsta censur-galningarna och skapade sensationer när det inte dök upp några. T.ex. att det fanns olagliga våldsfilmer inspelade på köpfilmer. (Fast i slutet av bandet av bandet och efter själva huvudfilmen.) Och tidningarna ville haka på i häxjakten och indirekt påstå att det fanns "äkta filmvåld" till salu "någonstans" eftersom det ju "redan hade dykt upp" och att det därför bara "var en tidsfråga". Det fanns säkert också någon "eldsjäl" som åkte kontinenten runt för att hitta det absolut värsta när tullen fick nys om "videovåldet" och började beslagta videoband. Det enda "positiva" med det var att mystiken kunde hållas vid liv och att varje omärkt videoband i ett handritat fodral självmant genererade någon tanke om att en sådan film måste vara olaglig inte bara i 32 länder, utan i hela världen.

Men sedan kom Internet och det mesta började avmagnetiseras, urladdas och urholkas i och med att antalet sajter som streamar "Actual death caught on camera" ökade. Fenomenet i sig började på något sätt blekna och den negativa (Och samtidigt lockande.) spänningen började förändras i och med "avrättningsfilmerna" från bl.a. Mellanöstern. (D.v.s. - Det är inte underhållning längre när / om det är på riktigt.)

Vad har då detta med något alls att göra? Kanske inte så mycket i grund och botten. Men allt detta har en gång varit en mikroskopisk del av hela våldsfilmshysterin som härjade mer eller mindre globalt när "videofilm för enskilt bruk" var nytt. Hysterin var som en mental rotfyllning för alla människor som drabbades. Det räcker att se en svart sopsäck med omärkta videoband i en container för att man ska tänka tanken: "Tänk om det är något olagligt på dem? Någon har i desperation slängt sin "Snuff"-samling för att inte åka dit." Denna tanke väcker en nyfikenhet i var och en av oss. Vi vill veta vad som finns på de banden. Men skulle man ta hem dem, så skulle man bara upptäcka att de innehåller kopior på "Brewsters Miljoner", "Action Jackson" eller på sin höjd någon sliten mjukporrfilm från 80-talet med mer dropouts än bildinformation.

Men på något sätt är det en seger att vi nu i dessa tider kan se både "Motorsågsmassakern" och "Cannibal Holocaust" på affärshyllorna - T.o.m. i en skivbutik som egentligen bara säljer Mainstream av ren princip. ("För att det säljer.") Men av en ren händelse skedde nyss nämnda incidenter när "The House By The Cemetery" bara var fyra år gammal och välte både vardagsrum och biografer planeten runt så det stod härliga till. Och detta var alltså när videovåldshysterin rasade på som "bäst" och man med kallingarna sköljda i piss skrek: "Det är Snuff! Det är Snuff!" så fort man såg lite blod och effekter i T.V.-rutan. Om ett par år skulle "Obducenten" och "Allmänläkaren" få tillvaron komplicerad p.g.a. det omtalade "styckmordet", och de varma orden som "Obducenten" hade skrivit ned om denna makalösa film (Plus "The New York Ripper" och några till.) i en anteckningsbok skulle hängas ut i kvällspressen som om de hade något verkligt samband:

"Uppskurna halsar. Fladdermöss blodtörstigare än hajar. Förskäraren genom kvinnans mun. Kuperade huvuden. Omsorgsfullt genomborrade bukar och kvinnobröst. Flaskmord. Kringströdda likdelar. Obduktionsbord. Obduktionsdetaljer. Närbilder."

"The House By The Cemetery", you Fucking Swine.

Har då detta i sin tur något samband med något speciellt?

Förmodligen inte...! Men det såg bra ut på långt håll, och "dagboken" kunde användas till att bättra på den kollektiva fasan som väcks till liv när den sammankopplas med något som inte kan förmedla sin syn på något. Det bästa är att denna sammankoppling aldrig går att förstå. (D.v.s. hur fiktivt våld på något sätt "förverkligas". Är det meningen att man ska tänka: "Jaha, man blir en "obducent" om man tittar på "konstiga" filmer."?) Den bara förpestar människors sinnen och sedan mår de sämre för att de inte vet hur de ska förhålla sig till den - Det är alltid bättre att tusen människor mår dåligt än att bara en gör det. Problemet är naturligtvis att det aldrig upphör... Nu är det "Internet". Det finns några illvilliga parasiter som vinner på det här på något obegripligt sätt. Vilka är de? Är de censurhetsare som har spelat ut sin roll och som inte vill låta sensationerna självdö? Eller är det utomjordingar som vill plocka våra subkulturer i småbitar och sedan utsätta oss för fördummande låtsas-kultur? Vad är syftet med det i så fall? Är det för att alla ska bli mottagliga för hjärntvätt och för att alla ska kunna utvecklas till Zombier? I så fall är ju Helvetet verkligen fullt. Löpsedlarna reflekterar detta - Händer det verkligen ingenting intressant runt om i "världen" utöver Melodifestivalen? ("Intressant".) Eller viktigare?

Förr fick man inte veta om man inte läste böcker. Och nu får man inte veta om man inte "surfar". Men det man kan räkna med är att det alltid finns ett gäng rullar som bara väntar på att bli besudlade. Det är bara en tidsfråga innan nästa artikel i kvällspressen försöker väcka avsky för "videovåld". Och dess ostrukturerade fraktion av förespråkare kommer att dras med i ännu fler tröttande diskussioner där man helt enkelt inte kan vinna...