#9 : Desperation som bränsle i jakten på det “absoluta”


• Sista Ledaren! •
 
 
 
 

I N F O

 

 PUBLICERAD:

• 30 Januari 2009



 


 

Ö V R I G T

 
 
SISTA LEDAREN!:
1. #16: Det är inte riktigt slut än
2. #15: Världsmästarna i förhalning
3. #14 : Huset som Lucio byggde
4. #13 : Ropa ut dårarna
5. #12 : 30 års misär - Vem behövde “Studio S”?
6. #11 : Upphetsad över HD DVD / Blu-ray än nu?
7. #10 : Detta har änna hänt, typ, liksom, vet la du...
8. #8 : Stöd svensk Horror
9. #7 : Version III <3 Firefox = Sant LOL
10. #6 : Den som söker med sökord ska finna... Inte ett skit!
11. #5 : Horror will survive but what will be left of it?
12. #4 : God Jul? Varför inte ett gott liv istället?
13. #3 : Upphetsad över HD DVD / Blu-ray än?
14. #2 : Läser du den?
15. #1 : Ge efter för dina begär!


 


 
 

Rent definitionsmässigt ska "Absolut Film" vara film som alla älskar. Trots att det finns hinder mellan de rörliga bilderna och mottagaren i form av "individuell smak" och "värderingar", så är det teoretiskt sett möjligt för "Absolut Film" att existera. I de fall där man låter de rörliga bilderna representera något annat än just intryck är de fall där man avlägsnar sig från det som mediet är skapat för. De ska innehålla rena intryck och olika känslor ska väckas till liv utan att de prackas på en. För det där är inte äkta. Det är inte Absolut.

Just därför kan det paradoxalt egentligen inte existera några dramaturgiska regler för "Absolut Film". Kan man då hitta "absolutism" i all Eurohorror? Utan tvekan. Man märker av den i "Dellamorte Dellamore" såväl som i "City Of The Living Dead". Var det det som Fulci kallade för "films of images"? Definitivt, eftersom han beskrev dem som "bilder som måste tas emot utan reflektion".

Men allt detta är för vetenskapens skull. Man kan tycka att det är osunt att inte vilja ta till sig just "Absolute Horror", men allt är i grund och botten bara en strävan efter att få veta hur det påverkar människor av vår tid. Mycket väl, tror jag ändå bestämt. Innerst inne registreras dess renhet och det kan i sin tur förändra människor och följaktligen hela världen på sikt. Biofilmen förändrade människor som förändrade mediet. Det samma gällde T.V., VHS, DVD och nu Blu-ray. Men varje medium delas upp i olika fraktioner beroende på vilken genre eller subgenre man specialiserar sig på.

"Absolut Film" och Horror har ofta gått hand i hand just för att det har varit möjligt att uttrycka detta "absoluta" genom skräckens gränslösa språk - Speciellt i de fall där man låter bilderna tala istället för dialogen eller Hollywoods vanliga knep. ("Hoppa till"-effekter i form av plötsliga ljud och uttjatade formler som ska dölja att det inte finns något under ytan.) Och uttryckssättet blir omöjligt via exempelvis komedier där det är meningen att man "måste" skratta. Tänk på alla s.k. parodier som inte är värda sin vikt i avföring och s.k. "crazy humor" (Kategorin borde heta: "Instead of humor".) - Något mer krystat existerar inte och det här är ingenting som man vill bombardera sina näthinnor med. (Såvida man inte är masochistisk till den grad att man tycker att t.ex. krokodilklämmor i bröstvårtorna med växelström från ett 380 volts uttag bara är för "veklingar som inte tål något".)

Tyvärr har denna krystade approach smittat av sig på alla genrer och resultatet är oftast lika undermåligt. Man behöver komma fram till kärnan där det krystade känns totalt avlägset, för att inte säga obefintligt. Ibland görs det filmer som påminner oss alla om hur kärnan ser ut och de som ligger bakom dessa mästerverk har i alla fall haft stake nog att göra dem. Och det går aldrig att komma ifrån att fansen uppskattar filmerna lika mycket som en uttorkad jävel i öknen uppskattar ett par liter vatten.

Men - En skräckfilm behöver man som bekant inte nödvändigtvis känna skräck inför. Det finns däremot så många olika aspekter inom dess genre att man alltid kan nå fram till det man mest uppskattar. Och når man inte "Det" med en gång, så finns det något som kallas för "acquired taste". Man märker ganska snart om man får smak på något. Ibland kan det ta lite tid. Och ibland dör fascinationen lika snabbt som den vaknar till liv. Men det där är heller inte äkta, så det gäller att skilja på vad som är självbedrägeri och bekräftelse. För även där finns det fällor som man kan gå i om man inte ser upp. Eller ser framåt och klistrar blicken på T.V.-rutan, snarare.

Det är genom den man blickar ut över det verkliga, sanningen i illusionerna, som rörliga bilder förmedlar. Det har funkat sedan Lumières "La Sortie De L'Usine Lumière À Lyon" visades och det funkar än idag. Tyvärr har det förvrängts till oigenkännelighet sedan dess. Om alla hade lyssnat på sina föräldrar, så hade vi fortfarande levt i grottor. Och om alla filmskapare hade lyssnat på Hollywood, så hade vi fortfarande levt i grottor och glott på en massa dyngrullar.