Double Bill » Holocaust 2 / Lager SSadis Kastrat Kommandantur


• Allmän Anstiftan •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  

PUBLICERAD:

• 18 Augusti 2008



 


 

Ö V R I G T

 
 
ALLMÄN ANSTIFTAN:
1. Finkulturella Releaser » The Human Centipede 2 (Full Sequence)
2. European Goddess » Brigitte Skay
3. Double Bill » W.I.P. à la Bruno Mattei
4. Single Bill » Uruguyansk Horror : The Silent House
5. Le Vrai Roi Est Mort - Vive Le Roi!
6. All-Nighter » Alien Anthology
7. Finkulturella Releaser » A Lizard In A Woman´s Skin
8. All-Nighter » 5 Hillman-Klassiker
9. Double Bill » Jörg Buttgereit : Der Todesking / Schramm
10. Finkulturella Releaser » The New York Ripper
11. All-Nighter » Coffin Joe
12. Double Bill » Thierry Zéno : Vase De Noces / Des Morts
13. Paura - Lucio Fulci Remembered : Volume I
14. Årets julklapp 2008
15. The New Wave Of French Horror
16. Söder om himlen : Lamberto Bavas “Demons”
17. Triple Bill » En konstant jakt på “Sapphic Sweetness”
18. Double Bill » Le Deportate Della Sezione Speciale SS / L´Ultima Orgia Del III Reich
19. Finkulturella Releaser » The Beyond
20. All-Nighter » Black Emanuelle
21. Absolut Kvinnlig Skönhet
22. Dr. Slaktare & Zombieförintelsen
23. Resident Evil : Apocalypse : Theatrical Cut Vs. Extended Cut
24. Zombi 12... Eller 13?
25. Phenomena : Integral Hard Vs. Director´s Cut


 


 
 

Vår andra s.k. "Double Bill" (Som egentligen bara går ut på att svamla lite kring två filmer som antingen har en gemensam nämnare eller något annat.) fortsätter i samma anda som det inleddes.

Ingen tid att förlora när någon börjar skrika "Schnell! Schnell!".

Holocaust 2 (1977)

(Angelo Pannacciò)

All right, vilken oerhörd tur! - En gammal skit-T.V. som kan explodera när som helst och lite mer Nazisploitation! Men det är lite annorlunda sådan den här gången... På flera sätt... Man kan inom en kvart först och främst undra varför det känns som om tittar på en uppföljare till en film som man inte har sett. Kan det möjligtvis vara siffran "2" i titeln "Holocaust 2" som spökar...? Medan vem som helst borde fatta en så uppenbar vink, så önskar jag verkligen att det vore så enkelt. "Holocaust Parte Seconda : I Ricordi, I Deliri, La Vendetta", som filmen egentligen heter, föddes ur Angelo Pannacciòs entusiasm över att hoppa på Nazi-trenden i mitten av 70-talet. Till varje pris, uppenbarligen. Entusiasmen må ha varit lika kortvarig som grann-slynans relationer, men den var ändå stark. Men problemet är fortfarande det faktum att varken han, eller någon annan, gjorde en etta till filmen. Så oavsett vilka "Holocaust"-rullar man har sett innan inbillningssjukan (Som börjar med tanken: "Äntligen kommer jag att få se tvåan.") gör kick off, så inser man väldigt snart att man står och urinerar vid fel elstängsel. Vilket ju automatiskt försämrar chanserna för att man ska ha ettans story / koncept klar i minnet. Just för att den-- Ja... Inte existerar...

Den första kvarten i filmen övertygar en på något bisarrt sätt om att man "faktiskt borde ha sett ettan först" för att kunna ha en chans att "hänga med lite bättre". Men det är solitt och väldigt blått dunster om det någonsin fanns något. Så det kan man alltså glömma. Men innan det spårar ur, så hinner de i alla fall förklara att en grupp överlevande judar från något koncentrationsläger är ute efter hämnd på några av Hitlers närmaste gubbar. (Hur de här stollarna kunde vara "högt uppsatta personer" i det Tredje Riket är det däremot ingen som vet.) Några av dem blir pangade... Och sedan... Blir någon tjej våldtagen i skogen av några andra skithögar... Vilka fan är det...?! Vi kanske aldrig får veta. De kan lika gärna vara döda inom fem minuter eller borttrollade med hjälp av en passande plot-twist. Undrar om två personer har slagit varandra blodiga vid skrivmaskinen när manuset utformades?

Sedan blir det riktigt förvirrande med konstanta och evighetslånga flashbacks till det som fick filmens vagt definierade huvudpersoner att hämnas på the bad guys. Och det klarnar inte direkt när filmen lider mot sitt slut. Det känns heller inte en gång som om filmen håller på att ta slut - Hela den sista halvtimmen där man inte längre orkar följa handlingen känns som om den blir utdragen enbart för att Pannacciò inte vet hur han ska knyta ihop trådarna och få till det där extra nihilistiska slutet. (Och vilket knappt är värt en gäspning.) Tyvärr orkar ingen bry sig, och "Holocaust 2" är bara ett bevis på att det förmodligen finns en absolut botten inom Nazisploitation-genren också.

För första gången sedan den här sajten föddes och muterades till vad den nu ska föreställa, så ångrar jag att ens fick för mig att uppmärksamma filmen i fråga. Den är helt enkelt inte värt det, lika lite som det är värt besväret att försöka analysera handlingen. "SS Experiment Love Camp" för all del, men vad fan - Någonstans måste man dra gränserna åt alla håll. "SS Experiment Love Camp" var i alla fall lite smaklös och jävligt B. Hade då "Holocaust 2" kunnat bli lika B och kanske t.o.m... Underhållande? Det är å andra sidan ytterst tveksamt under givna förutsättningar. Hade den kunnat bli bra? Nej. Och det är där kruxet ligger som ett tjockt lager ingrodd mossa - En underhållande film behöver inte vara bra eller "bra", men en "bra" film måste vara underhållande på minst ett plan. "Holocaust 2" är varken det ena eller det andra.

Dess struktur kan istället jämföras med ett skitdåligt skämt som i "original" ungefär går så här:

-"Är du fortfarande en Volt-Täktsman?"

-"Nej, men jag har Watt."

Tänk sedan om någon berättar den så här:

-"Är du fortfarande ett jävla svin som våldtar?"

-"Nej, men jag har varit ett. Nu gillar jag själv bara lite tuffa tag."

Det vill säga - Poängen förstörs helt och hållet på en alarmerande kort tid och dess "story" hänger inte ens ihop med filmens grundidé. Inte efter de femton första minuterna i alla fall. (Som man ändå inte får något riktigt grepp om.) Vilket totalt slöseri. Det var det som var det "fina" på VHS-bootleg tiden - "Pengarna tillbaka"-konceptet var i praktiken lika genomförbart som "Jungfruhus". (Vilket säkert är motsatsen till horhus.)

Och hur fan kunde William Berger och Tina Aumont hamna i den här soppan genom annat än betald otur? Den enda skillnaden är att de borde ha undvikit gubben med kameran istället för att gå under en stege.

Men som självplågaren sa: "Jag har varit marginellt osympatisk och elak. Kan jag be om att få lite mer...?"

Nej! Vänta nu--!

Lager SSadis Kastrat Kommandantur (1976)

(Sergio Garrone)

Vad fan?! Jag menade det inte...!

Nåväl, det är drygt 80 minuter för sent nu och här har vi något rejält att bita i. När något svin sa: "När du har sett en, så har du sett alla!", så hade jag aldrig ens vågat tro att svinet menade Nazisploitation-rullar och att grisen dessutom menade det så Satans bokstavligt! Efter en packe på fyra-fem stycken genre-pärlor utspridda över ett par månader, så börjar saker och ting se fruktansvärt välbekanta ut plus att man måste älta tankar som: "Visst har jag sett den här förut fast det var under en annan titel?" och "Jag börjar ana ett mönster som inte är ett mönster lika mycket som ett mentalt svart hål."

Här är en rulle som gett upphov till några halv-goda och ansträngda skratt. Samt spridda ingivelser om att man kanske borde skratta till då och då, men att man helt enkelt inte orkar när det väl gäller. Om du gissade att "Lager SSadis Kastrat Kommandantur" var en s.k. "Video Nasty" en gång i tiden, så gissade du så rätt att du borde tippa oftare och / eller spela nätpoker och rysk roulette om pengar. För det är rätt. Men den härjade på listan under namnet: "S.S. Experiment Camp" och "S.S. Experiment Love Camp". Visst har den några ögonblicks "nastiness", men mest skrattar man nog åt dess approach till experiment och annat jävelskap världen över. (Och bara under en enda scen fastnar något som ska föreställa ett skratt i halsen.)

Jag har sett filmen ca. tre gånger nu genom åren och jag vet fortfarande inte om den har någon direkt handling mer än att S.S. vill förstärka den ariska rasens gener genom att... Tja... Låta starka kvinnor föda starka barn... Och de som inte behövs hamnar på mottagarsidan av något tortyr-liknande experiment som naturligtvis inte leder någonstans... Någonstans... Det är bara en-- Hmm... Frisk snubbe (Vars halva månadslön inte går åt till Viagra.) som till slut hamnar i luven med den högsta av nazisterna som snor hans testiklar.

Vad i helvete...?! Vilken nykter, "Bag-in-a-box"-pimplande jävla loser orkar med den här en vanlig måndag kväll...?! Vad är det med Nazisploitation som gör att man alltid förvandlas till en grinig gubbjävel som inte har fått se Lesbo-action på år och dag? En enda liten scen som inte ens varar i fem minuter och-- Vad FAN! DET ÄR FÖR LITE LESBO-HÅNGEL! DET ÄR FÖR LITE LESBO-HÅNGEL!

............

Men... Det är ju inte direkt någon genomusel rulle... Den är bara lite... Ofrivilligt komisk.

Istället för humor.

Nu kan man med gott samvete säga att Nazisploitation-kvoten är fylld för ett par veckor (Eller år.) framöver. Så nästa "Double Bill" blir något helt annat.