Livin´ La Vida Giallo


• B L A N D A D   F A S A •
 
 
 
 

I N F O

 

 PUBLICERAD:

• 10 Juli 2008



 


 

Ö V R I G T

 
 
BLANDAD FASA:
1. Bara något fragmenterade reflektioner kring “Cinéma de Jean Rollin”
2. En serbisk film
3. Hur vi genom “Alien Vs. Predator” kan förstå den sanna vidrigheten i “PG-13”-rullar
4. Direkt från “Vandrarhemmet” : Med facit i ena handen och motorsågen i den andra
5. Det olösta mysteriet med videofilmerna (som en dag upphörde att vara depraverande)
6. IT WAS OVER BEFORE IT KIND OF BEGAN (Eller: Lite Bäst / Pest Of Nolltalet)
7. Mästarna dör men Hjältarna släpper deras verk på DVD
8. Galning med ett syfte
9. All the evil seems to live forever
10. Spridda minnen kring “Cinéma de Jean Rollin”
11. Marillion : Brave
12. Mattei Lives Too!
13. Med oförstörbar smak för Pasta-Horror
14. Tre turer genom Helvetets portar med Fulci
15. Fulci Lives!
16. Superbit... Ultrabit... Jäkligt tjatigt...
17. Anonyma Argento-filmoholister
18. Jean Rollin - Ensam mästerregissör i sin egen genre


 


 
 

Ibland kan man bli så fixerad vid någonting att man börjar forma sin tillvaro efter det. En giltig fixering är Giallo-livet - Sällsynt, men förhoppningsvis / förmodligen inte unikt.

All right - Det börjar med fågelvägen till Systemet för att inhandla J&B... Fram med farsans eller morsans gamla kläder (Beroende på vilket kön du är eller om du är en transa.) om du inte har något själv från 70-talet. Utsvängda jeans, polokragar och skjortor i färger som ger en svetsblänk är ett måste. Sedan är det en Home Makeover som gäller. Allt som är nyare än från 1980 = För nytt. Bort. Och i detta fall är loppmarknader och antikaffärer din absolut bästa vän. En ranglig, vit bokhylla kan man ordna för ett par hundringar och lite bisarr konst som ingen vill ha hängandes på väggen, varken då eller nu, finns överallt. Det är bara att ta något. "Konsten" behöver inte ens falla dig i smaken, utan det räcker om den faller en bra bit utanför. Men det är så klart synd om någon får syn på det. Vänskap och förhållanden kan haverera för mindre. Men lik förbannat kan den skapa en aura av mystik som kan smitta av sig på just dig. I det här fallet är någon slumpmässig grannes ord: "Där går den konstiga jäveln. Han / hon påminner om en galning i en italiensk skräckthriller från 70-talet." inte nödvändigtvis illa menat eller en förolämpning.

Sedan är en LP-spelare ett absolut måste. Det funkar inte ha en CD-spelare. Eller CD-skivor. Bort med dem också. Det är vinyl som gäller. Det halvsvåra är sedan att hitta rätt skivor. Men även på den här punkten är loppisar till stor hjälp. Leta bara fram det mest obskyra och köp det - Man kan få en liten skivsamling för ynka hundralappen (5 kr. / skiva ger alltså 40 skivor för två hundra spänn.) och eftersom det är Pop- och rock-dängor från 60- och 70-talet, så kan man sällan gå fel. Obskyrt och "one hit wonders" är nyckelordet. Topp-listan, absolut. Men bara topplistan över det minst säljande artisterna. (D.v.s. inte Beatles.) Nej, det måste vara någon centraleuropeisk Schlagerartist. Gärna en kvinnlig. En tyska eller fransyska. Hon ska helst själv vara med på omslaget hållandes en gitarr eller någon blomma. Lätt solbränd och sittandes leende på någon äng någonstans. I Bayern, Tyrolen eller Alperna. Förgrundsmusiken är således klar. Eller snarare - Du har lite att gå på när det gäller att hitta denna förgrundsmusik.

En bit kaka, säger ni. Jodå. Hittills har vi ju inte stött på några oöverkomliga hinder. Men nu är det på allvar. Allvaret börjar i samma ögonblick när du köper några flarror J&B. Det första egentliga och riktiga bekymret är att få J&B-flaskan att alltid ha etiketten vänd mot dig. Men det går att ordna. Det kräver bara att du lossar etiketten från en flaska och sätter den på en annan så att "J&B" står två gånger på samma flaska. Då har du i alla fall täckt dubbelt så mycket av perspektivet. Sedan kan de ju ställas där du vanligtvis fäster blicken när du kommer in i ett rum, så länge du inte på något sätt hamnar på motsatt sida av din ursprungliga synvinkel och råkar få syn på flaskan utan att se bokstäverna. Inte bra. Sånt kan sabba en hel dag.

Sedan måste du välja Giallo-karaktär. Är du en "J&B"-pimplande vardagsdeckare som attraherar trubbel så fort du vaknar? Eller är du en "J&B"-pimplande skummis som har dragit till dig trubbel sedan du föddes? Eller är du en total galning som börjar vifta med rakkniven så fort en röst i huvudet eller en speldose-melodi triggar dig till att mörda? I så fall behöver du lite knivar i olika storlekar. Inga fjolliga grejer, utan skarpslipade jävlar. Moraknivar går bra eftersom det inte har gjorts förr och det tar minst tre "fall" innan det börjar bli ooriginellt. Och svarta handskar är lika viktiga som knivarna. Handskarna måste vara av äkta svinläder. Det går inte att ha ett par Lovika-vantar eller målarhandskar som det står Sven-Oves Bygg AB på.

Sedan måste du ut och samla lite synintryck för den rätta känslan. De får man på kvällen i mörker där det finns belysning. Men det räcker inte bara med synintryck. Hörselintrycken är lika viktiga och här tvingas man tyvärr ta den moderna tekniken till hjälp. En MP3-spelare eller Ipod funkar ju om man inte har råkat tanka över "Vikingarna" eller "Olle Morslillaz". Fan heller - Det är Ennio Morricone eller Bruno Nicolai som gäller. Varje kväll och natt. På dagarna när du relaxar så är det den västtyska Schlager-musiken som gäller. Det är toner att gå lös på sin omgivning till.

Sedan är det äntligen dags att bli ett med sin karaktär - Antingen en deckare (Som tar sig an något lokalt fall med ett personligt intresse i bakgrunden.) eller en mördare. Den sistnämnda kräver mer och en hel del. Här får du gräva ordentligt i din barndom. Tvingade dina föräldrar dig att städa ditt rum? Då är det renhållningsarbetare som får bli dina måltavlor. (Du behöver bara en motivering, t.ex.: "Ja, men vad fan - De får ju betalt. Det fick inte jag!") Fick du bara lördagsgodis? Tja, då nackar du alla som käkar godis och "hänger sig åt njutning" alla andra dagar av veckan... Hmm... Det blir lite svårare för polisen att luska ut också. När de skriver: "Det måste vara en total galning.", så är allt på rätt väg.

Du behöver även en s.k. trigger. Vi kan ta en speldose-melodi som exempel. Det är bara att koppla en gammal bergsprängare till en timer som du ställer på någon slumpmässig tid på dygnet. När den sedan går igång och bergsprängaren spelar upp melodin med den gnatande rösten i bakgrunden som väser: "Kill! Kill!" (Eller snarare "Uccide! Uccide!"), så är det business som gäller. Har du även på den tillräckligt högt, så måste du också hålla för öronen som en symbolisk gest som betyder att du faktiskt försöker tysta rösterna.

Efter mordet kan du således byta till din deckar-karaktär när du tvingar poliserna att ta del av din ovärderliga hjälp. Skicka kryptiska brev och ring in lite märkliga telefonsamtal. Sedan kan du låtsas att du har klurat ut motivet och därefter blir det en fin twist i slutet när de kommer och hämtar dig till förhör och det visar sig att du faktiskt är mördaren!

Vad spelar då ett par år bakom galler för roll när man väl har fått leva La Vida Giallo?

Den här texten (Tillsammans med ett par andra Giallo-relaterade artiklar.) skulle egentligen ha dykt upp i en slags blaska, men problemen började så fort vi inte lyckades lura någon till att trycka fanskapet.