Mattei Lives Too!


• B L A N D A D   F A S A •
 
 
 
 

I N F O

 

 PUBLICERAD:

• 23 Maj 2007



 


 

Ö V R I G T

 
 
BLANDAD FASA:
1. Bara något fragmenterade reflektioner kring “Cinéma de Jean Rollin”
2. En serbisk film
3. Hur vi genom “Alien Vs. Predator” kan förstå den sanna vidrigheten i “PG-13”-rullar
4. Direkt från “Vandrarhemmet” : Med facit i ena handen och motorsågen i den andra
5. Det olösta mysteriet med videofilmerna (som en dag upphörde att vara depraverande)
6. IT WAS OVER BEFORE IT KIND OF BEGAN (Eller: Lite Bäst / Pest Of Nolltalet)
7. Mästarna dör men Hjältarna släpper deras verk på DVD
8. Galning med ett syfte
9. All the evil seems to live forever
10. Spridda minnen kring “Cinéma de Jean Rollin”
11. Livin´ La Vida Giallo
12. Marillion : Brave
13. Med oförstörbar smak för Pasta-Horror
14. Tre turer genom Helvetets portar med Fulci
15. Fulci Lives!
16. Superbit... Ultrabit... Jäkligt tjatigt...
17. Anonyma Argento-filmoholister
18. Jean Rollin - Ensam mästerregissör i sin egen genre


 


 
 

Detta skrevs ungefär i mitten av Maj 2007 och just idag (Den 21:a.) hände något helvetiskt sorgligt – Bruno Mattei dog någon gång vid ett-tiden på Grassi-sjukhuset i Ostia. Han föll i koma för några dagar sedan efter att hans hälsa försämrats hastigt. Tydligen uppstod det komplikationer p.g.a. en tumör som han opererades för vid ett tidigare tillfälle och det blev för mycket...

[tyst minut]

Ja... Det är ofattbart... Det är overkligt... Först Fulci (1996), sedan D’amato (1999) och nu även Mattei... Det går verkligen käpprätt åt helvete med den här världen. Frågan man oundvikligen ställer sig "varje" gång är: Är Eurohorror på fullaste allvar en döende genre? Vem ska nu bära Matteis fana? Vad händer när ingen längre vågar satsa på nya filmer, nya "trender" och idéer som vilar på en stenhård grund? Vad händer när ingen längre inspireras av mästarna och får möjlighet att förverkliga sina filmer? Jo – Genren dör. När det inte kommer in annat än nya influenser (Som har just det faktum emot sig att de är nya.) finns det ingen solid källa att hämta inspiration och kraft från. Det här är i mina sinnen en oerhört skrämmande "utveckling".

Man kan säga mycket om Mattei och hans många rip-offs. Och man kan i ett tillstånd av svår ignorans skratta åt en del filmer som han gjorde av "bara farten". Men han ska ha oändligt mycket cred för att han aldrig gav upp – In i det sista gjorde han allt i sin makt för att hålla Eurohorror-genren vid liv. Inte nog med att han senast 2006 gjorde "L’Isola Dei Morti Viventi" a.k.a. "Island Of The Living Dead", utan han försökte dessutom väcka liv i den gamla hatade och bespottade kannibal-genren med filmer som "Nella Terra Dei Cannibali" a.k.a. "Cannibal Ferox 3 : Land Of Death" under sitt Martin Miller alias och "Mondo Cannibale" under hans välkända Vincent Dawn pseudonym. ("Cannibal Ferox 2" är givetvis, enligt Vipco, Michele Massimo Tarantinis "Nudo E Salvaggio".)

På 2000-talet hann Mattei med hela tio rullar. Det var också oerhört glädjande att han gjorde re-makes med ungefär samma inställning som Hollywood prånglar ut sin skit. Skillnaden är bara att Mattei alltid gjorde det på ett charmigt sätt (Dessutom med en minimal budget.) och att hans re-makes ofta lyckades utklassa originalen rent teoretiskt. Det är alltid roligare att någon "Underdog" ger sig på en storfilm och förbättrar den än att se ett stort filmbolag rippa en originalidé – Speciellt när de ändå inte med alla sina dollar lyckas göra en film som i närheten är lika bra. ("The Wicker Man" är det absolut värsta exemplet.) I ett helt annat ljus som uppstår genom att aha-upplevelserna haglar (Fast detta känns extremt tungt att behöva skriva om med tårarna brännande under ögonen.) känns nu "Zombi 3" som en mer helgjuten och solid film än vad t.ex. "Return Of The Living Dead" är. Och "Snuff Trap" a.k.a. "Snuff Killer – La Morte In Diretta" (Som Mattei regisserade under aliaset Pierre Le Blanc.) är flera gånger mer underhållande än "8 MM" plus att den har en genomgående tung och härlig Sleaze-atmos som bara europeisk direkt-till-video hårdporr lyckas klämma fram och förmedla.

Mattei gjorde hela 50 filmer under sin karriär, klippte ihop nästan lika många och skrev närmare 30 manus. I vilken bok som helst är detta att vara produktiv. Man kan aldrig komma ifrån att han förändrade Eurohorror som ett medium genom sina tokiga infall, mångfaldiga idéer, skamlösa "Fuck off – Nu kör vi!"-stil och intressanta teman som alltid hade sitt ursprung någon annanstans. (Hade det varit någon annan i denna mörka stund hade vi sagt: "Fucking rip-off!" och slängt ur oss en salva svordomar och könsord kopplade till plagiatörens namn.)

Men i "CineMattei" finns ändå mycket som är värt att beundra, även om det ofta är riktigt kul att skratta hjärtligt med Mattei. (Och inte åt.) "Rats – Night Of Terror" är en grymt fin liten pärla med en härligt vrickad och underbar final, och "Hell Of The Living Dead" är värd att lovordas. Det är då inte mycket dåligt man kan säga om den som Zombie-relaterad underhållning.

Bruno Mattei visste i vilket fall vad det var som gällde. Han visade dem alla... Gång på gång...

MATTEI LIVES TOO!

Det blir nu till att korka upp en lämplig (Eller olämplig.) brygd och titta på "Virus", "Rats – Night Of Terror" och... Ja, det får faktiskt bli "Zombi 3" i repris. (Det aldrig skadat tidigare och det kan inte skada nu heller.) Det blir i vilket fall en lång natts färd mot mörkret, men filmerna kommer att släppa lös glädjen i varje människas själ även i fortsättningen. Just här och nu får det vara värt två mörklila, nästan svarta, ringar under de blodsprängda ögonen. Kan vi inte väcka oss själva och de döda till liv igen, så kan vi åtminstone hålla minnet efter Matteis undervärderade talanger vid liv...