Statens Biografbyrå fick in det som MPAA aldrig kommer att få - Alla hästar i stallet


• Real Life Movie Horror •
 
 
 
 

I N F O

 

 PUBLICERAD:

• 12 Mars 2007



 


 

Ö V R I G T

 
 
REAL LIFE MOVIE HORROR:
1. Jakten på oklippta versioner av “Zombie 3”
2. Rip-off koncernen - Still going strong!
3. 274 minusgrader Celsius : Gnället kring skräckfilmer fortsätter
4. Har du några nya Snuff-movies...? - Del II : Videobutiksägaren som ropade “S”-ordet (Och andra extraordinärt vansinniga rykten och irrelevanta anekdoter.)
5. Censur förr och nu - Målningar Vs. film
6. Troll 2 : The Science Of S.B.I.G.
7. It´s shit and you know it will be (Suspiria re-maken suger automatiskt - Del II)
8. Ha lite favorit-Horror / Metal och bli en massmördare du också!
9. No Seven Gateways To HD-Hell
10. Viva Jura
11. Se på “The Last Horror Movie” fyra dygn i sträck och bli en mördare du också!
12. Live i Las Vegas : Stand-up komik med NATO
13. Hyr “Wrong Turn” och bli en mördare du också!
14. Dödens många simulerade ansikten
15. Jävlar! Ett vetenskapligt fenomen...!
16. Hjärnblödningsframkallande skratt vi minns - 1999 A.D.
17. Håll i plånboken! George kommer!
18. Full Moon Entertainment - Där Horror tar slut
19. Ett audiovisuellt mordförsök
20. BBFC Of The Braindead
21. Svaret på frågan : “Vilken är världens sämsta film?”
22. Titta inte nu, för fan...
23. Har du några nya Snuff-movies...?
24. No Flies On A Grey DVD
25. För mycket High Tension för U.S.A.
26. Darkness hos Dimension - Ingen Bra Idé
27. Suspiria re-maken suger automatiskt


 


 
 

Jag köpte det aldrig och köper det inte nu heller. Det är något alarmerande med vissa resonemang som en del myndigheter runt om i världen har - Ni vet de där nissarna som ska avgöra och bestämma vad vi ska se och inte får se. "Förråande" har alltid varit ett hållbart svammeluttryck när det har kommit till den punkten där man har varit "tvungen" att bedöma vad som är "bra" och "dåligt" för ett lands invånare att titta på. Någon har haft en idé om detta och så har det tillåtits växa till overkliga proportioner. "Det är "bra" att se "World Cinema", så det rör vi inte. Men allt det andra däremot... Vi får nog ta fram saxen nu..."

Det mest skrämmande är ändå definitionen av vad som kan anses vara "förråande": "Vid bedömningen skall särskilt beaktas om framställningen innehåller närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur, skildrar sexuellt våld eller tvång eller skildrar barn i pornografiska sammanhang."

Vad fan är det för fel på ovanstående stycke...? Är det inte rätt så fasansfullt hur man under grundandet av begreppet "förråande" indirekt men medvetet dragit ett likhetstecken mellan våldsfilm och barnporr? Texten efter det sista kommatecknet i citat borde definitivt inte stå i samma mening och inte ens på samma sida. Turligt nog gick det aldrig så långt att "extremt underhållningsvåld" kriminaliserades med tanke på att det inte på något sätt kan jämföras med en film där någon minderårig person (Eller person överhuvudtaget.) blir utsatt för sexuella övergrepp av olika slag. Bara en pantad jävel eller någon som försvarar pedofiler kan argumentera mot det här och säga saker som att: "Det kan väl inte vara någon större skillnad?" Visst fan är det skillnad - Hur skildrar man "barn i pornografiska sammanhang" utan att iscensätta det på riktigt...?!

Det ska mycket till för att en film ska censureras eller totalförbjudas år 2007. Det som hänt är inte att folket på t.ex. Statens Biografbyrå tappat perspektivet, utan det handlar snarare om att se en spelfilm som just en spelfilm (Oavsett vad som skildras i den så länge ingen människa / inget djur i filmen far illa på riktigt.) och om att ha en neutral inställning till dem i egenskap av en myndighet. Men en gång i tiden var det precis tvärtom. (Detta har jag svamlat om tidigare.)

Något som då har varit verklighet häromkring i flera år nu verkar vara på väg att bli verklighet även på annat håll - D.v.s. att man granskar en film (Inget fel i det.) och sedan sätter en lämplig åldersgräns på den - Utan att klippa i den. Där är det kanske inte så orealistiskt att man med ett regelverk på ett ungefär kan bedöma att "Saw III" och "The Hills Have Eyes" möjligen pushar gränserna för vad som kan vara lämpligt för 15-åringar medan det kanske räcker med en 11-årsgräns på... En film som inte är lika våldsam. Vad som däremot är helt uppåt väggarna är hur en film från 15 år helt plötsligt blir lämplig från 11 år vid målsmans sällskap. (Kan inte farsan bara säga: "Det är bara en film, mitt så kallade barn." och stanna hemma?)

Men som sagt - Något håller på att hända, i detta fall i U.S.A. (Och Storbritannien - Deras censur verkar ha blivit aningen mildare.), som kanske leder till att det hela börjar skötas på detta i mitt tycke rätta sätt. För tyvärr har det ett visst inflytande på marknaden. I U.S.A. har de haft bekymmer med NC-17 gränsen sedan 1990 då den ersatte den gamla hederliga X-ratingen när den slutligen hade besudlats av porren. Videouthyrarnas motsvarighet till "Sven-Ove Roevhaals Spel & Godis" - "Blockbuster" har tydligen aldrig haft NC-17 klassificerade rullar för uthyrning på grund av att det "inte ser bra ut". Men problemet har egentligen inte varit detta, utan att åldersgränsen som sådan varit diskriminerande mot "Art House" och dessutom alltid varit uppenbart "Hollywood-rasistisk". (Det är ganska många icke-Hollywood filmer som fått denna klassificering och som förmodligen inte hade fått den om de hade varit producerade av t.ex. Universal eller Warner.) Men i och med att filmer som just "Saw" och "Hostel" förändrat klimatet något, så har jänkarnas klassificeringssystem satts i gungning - "Saw" blev klippt, "Saw III" blev rejält klippt, "Hostel" blev klippt och "The Hills Have Eyes" likaså. Till mångas förtret. Men samma jubelidioti råder även där - En R-rated film kan ses av en minderårig om målsman följer med. Men då får man ju ändå bara se en censurerad variant, så då är ju hela grejen tillintetgjord. Förutom att mer pengar rullar in. Men här är Det Stora Dilemmat - De som betalar vill gärna se allt. Men de som bestämmer blir hellre tjacktorskar än låter MPAA sätta en NC-17 gräns på en Hollywood-film.

Idén som bollas nu (Mars 2007.) är då att införa en variant av NC-17 (En NC-17 film kommer man inte in på som minderårig även om man skulle ha tre farsor med sig.) som kanske kan komma att kallas för "Hard R". Konceptet är samma - Ingen under 17 får se filmen på bio, men det borde konsekvent leda till att man inte behöver klippa i filmen för att ut den på biograferna. Det måste väl ändå vara ett steg i rätt riktning?

MPAA har förstört många kvalitetsfilmer genom åren. Organisationen grundades 1922 och är i många avseenden lika senil som en lika gammal person med långt gången Alzheimers - Dess cementerade inställning överlag verkar inte ha förändrats mycket på över 80 år och de har någonstans utsett sig själva som den instans som industrin tacksamt ska suga av och följa i koppel. Detta när de inte fasar över "piratkopieringen" utan att reflektera över vad de egentliga orsakerna till den är. Deras sajt är fullpackad med överdrifter och en massa "Aja baja vad vidrig du är"-uttryck.

En hel sida tillägnas "Movie Piracy" med en text som snart leder till att man förlorar kontrollen över urinblåsan av skratt om man läser den. Jag har tagit mig friheten att översätta delar av den:

"Film-pirater är tjuvar - Kort och gott." (Ooh!) och "Det är ingen skillnad på att stjäla en annan persons skor eller stereo, förutom att det ibland kan vara mycket mer skadligt."

Men om jag bara kopierar en annan persons skor och stereo, då? Är jag fortfarande en tjuv? Och vidrig?

Det här är typiskt kvalificerat självgott och skenheligt skitsnack - De här tomtarna med en 100-dollarssedel som runkbild lever i sin egen lilla värld där filmen bokstavligt talat dematerialiseras från dem om Sven-Ove i Unkeboda råkar ladda ned den från nätet för att: A) Den visas inte i metropolen Unkeboda. B) Den finns inte att köpa. C) Han faktiskt vill se om den är värd hans tid och pengar.

Det kan inte ta många sekunder att komma på så irrelevanta liknelser eftersom Sven-Ove och alla andra inte kan kopiera skor eller stereoapparater hur som helst. (Och vem har sagt att kopierade skor och stereoapparater är av lika bra kvalitet som original?) Det skulle vara intressant att läsa om något fall där det varit mindre skadligt att sno någons dojor eller stereo än att någon fet, äcklig jävel har fått några dollar mindre i plånboken till följd av att man kopierat en film istället för att köpa den? Om "de" inbillar sig att alla biografer i hela världen visar de här filmerna, så borde man nästan av ren illvilja piratkopiera dem. (Så jävla typiskt dessa idioter att tro att Hollywood = Universum.)

"Filmindustrin har tagit och tar en fast ståndpunkt mot Internet tjuvar [Så!] som stjäl miljoner dollar i form av upphovsrättsskyddat material med en total likgiltighet inför lagen."

Usch, vad hemska de är... Internet-tjuvarna... (Det är som biltjuvar bortsett från att de snor Internet. Plus att de springer inte lika fort.)

Piratkopieringen skadar tydligen "Industrin" också: "Den genomsnittliga filmen kostade MPAA-anslutna bolag $96,2 miljoner att producera och marknadsföra år 2005. Sex av tio filmer genererar aldrig intäkter motsvarande det belopp som investerades i dem."

Gör lite bättre filmer då, för fan. Det är ingen som tycker synd om er. Och nu är vi där igen! - Till "Industrin" räknas tydligen bara bolag som är anslutna till MPAA. (Och vi kanske VILL skada "Industrin"... Har ni tänkt på det?)

"Färre filmer kommer att göras och färre kreativa risker kommer att tas om piratkopieringen fortsätter att råna de som investerar i filmer."

Färre filmer...?! Wow?! Lovar ni?! All right - Nu har ni för Satan lovat...! (Indirekt. I och med att "rånet" garanterat kommer att fortsätta.) Så låt oss hoppas på det... Att kalla vilken kreativ aspekt som helst för ett "risktagande" istället för "chans" indikerar bara om hur illa ställt det faktiskt är. "De" har inte tagit en enda "kreativ risk" sedan... Ja, vem minns? Jag tror knappast att "The Lord Of The Rings"-trilogin räknas.

För ännu mer överdramatiseringar, av tvättäkta vakuum uppmålade hotbilder och ett mellan raderna non-stop gnällande över att vissa av deras filmer inte dragit in så många miljarder som de hade räknat med, ta en titt på www.mpaa.org. (Man hittar inte ens fragment av sånt här på Statens Biografbyrås sajt av någon "mystisk" anledning.) Det skulle inte förvåna mig om MPAAs "Report Piracy"-sektion har färre besökare än den här s.k. sajten.

För att bota sin insomnia kan man ladda ned en av MPAAs "International Piracy Fact Sheet" och försöka sig på att läsa den. Samtliga kunde lika gärna sluta med texten: "Men egentligen utkämpar vi en strid som vi redan hade förlorat innan vi ens tog upp kampen."

Istället för att inse att det kopieras lite film människor emellan - Förr var det på VHS och nu är det via nätet. Och istället för att leva med det faktum och inse att ingen kommer någonsin att få ett stopp på det.